Lydia Viktoria

Om det fanns en affär där man kunde köpa självkänsla på tetra så skulle jag lugnt skita i att betala hyran. I stället skulle jag köpa upp hela lagret och mata dig med silversked tills allt var slut och du kunde se hur fantastiskt, jävla bäst du är.

Om det fanns ett sätt att smita in i ditt huvud och rumstera om där så skulle jag bege mig dit redan i natt. Jag skulle plocka väck allt som skaver och sliter och ge mig ut efter monstren på bästa Buffy-manér tills det inte gjorde ont längre.

För du förtjänar inte det ditt eget huvud utsätter dig för. Jag vet allt om att ha en hjärna som i grund och botten är en förbannad förrädare. Man blir så hjälplös när hotet kommer från insidan i stället för utifrån.

Låna mina ögon och öron ett slag. Det här är du:

Du är ingen kall person. Du är ingen elak person. Du är ingen dålig person. Du är inte fel.
Du är en person som kan skapa underbara saker - i såväl metall som lera som tyg som garn. Du är en person som kan skriva saker som får andra att blekna till ingenting alls. Du är den enda kvinna som kan sjunga så att jag får gåshud av hur vackert det är.
Du pratar högt om allt möjligt och din humor är rå, men hjärtlig. Dina åsikter är skapade av dig och ingen annan. Du säger att du tar åt dig och följer efter, men om du gjorde det så skulle du inte känna dig fel. Du skulle inte känna att dina åsikter inte passade in om de inte var dina egna. Det är folk som faktiskt går sin egen väg som känner sig malplacerade, inte de som hakar på och apar efter.
Du är omtänksam. Du faller inte så lätt för folk, men om man väl fått din vänskap eller kärlek så finns du alltid där, oavsett om du egentligen orkar själv eller inte.

Du lämnar ett avtryck, ett intryck. Det genomsyrar allt du gör och allt du säger. Som med konst, mina egna skapelser tar många uttryck, skiftar, riktar sig åt alla håll och kanter, men din prägel kan man se på allt du skapar. Oavsett material så är det alltid du. Personligt. Såsom konst skall vara.

Och du är vacker, något du själv verkar se så sällan. Det är inte bara jag som talar, för jag har hört det från flera håll. Jag har alltid varit avundsjuk på ditt hår och din figur. När du skrattar - eller asgarvar rakt ut så är det smittande. Din klädstil kanske inte är super-mega-alternativ längre, men den är väldigt du och den är väldigt personlig, långt långt ifrån mainstream.

Och även om mina ord inte förändrar något så hoppas jag att de i alla fall får dig att värma en kopp te, slå på Wild is the wind och i alla fall må lite bättre i kväll. Du förtjänar en paus från dina hjärnspöken.

Du är underbar.