Topp sex fantastiska filmer innan 1990

Det har kommit till min kännedom att jag nu nått den nobla ålder då många av mina vänner är något decennium yngre än jag, och att de som resultat av detta har missat några viktiga hörnstenar i en fantasynörds grundessens.

Därmed kommer nu en guide till de sex bästa fantasyfilmerna som skapades innan 1990. Gosa ned er där ni sitter och häng med!

1. Willow (1988)

Denna pärla bland filmer! Skriven av George Lucas och med både Val Kilmer och Warwick Davis i huvudrollerna."Vem är Val Kilmer?" kanske du frågar då om du är en liten plutt. Uhm... den superblonderade snubben som är med i Fight Club? Några klockor som ringar? Inte? Okej.
Saken är den, innan Sagan om Ringen-filmerna kom fanns det inte en enda seriös fantasynörd som skulle förnekat Willow platsen som den bästa fantasyfilmen genom tiderna. Det är ingen överdrift. Det bara var så. Den har dvärgar, riddare, ond magi, god magi, konstiga råttmonster och diverse andra fantastiska varelser som jag inte tänker avslöja mer om här.
Så om du har missat Willow, eller om du hade glömt bort att den finns i den stora strömmen av nya filmer - se den. Du har något underbart att vänta dig.

Och här kommer en bonus för... tja... alla som uppskattar en snygg karl:

Val Kilmer som Madmardigan

2. Labyrinth (1986)

Kärleken till den här filmen är så stor att ingenting jag skriver kan göra den rättvisa. I stort handlar den om en flicka som skall rädda sin lillebror som blivit kidnappad av trollkungen som bor bortom Labyrinten. Jim Hensons troll och underliga figurer är fantastiskt sagolika (det var han som låg bakom Fragglarna. Vänta, säger det dig heller ingenting. Mupparna då?). David Bowie spelar trollkungen och är helt sjukligt sexig som det och flickan i fråga spelas av Jennifer Connely som då var en liten plutt - men som i dag är den supereleganta hustrun från A Beautiful Mind.

Somliga finner filmen lite märklig, men det beror på att det är en saga och den har många element som just hör en saga till - som upprepningar och ett svårt uppdrag och tja... troll då.

Äh, jag kan inte skriva mer. Här, ta en bild i stället. Äh, vad tusan, ta två!

Gott om knäppt underbara varelser!

Maskeradbal som de borde  vara!

3. Bleka dödens minut/Princess Bride (1987)

En underbar kärlekshistoria, men också så mycket mer. Det finns en jätte (en ÄKTA jätte!), pirater, läskiga råttmonster, snygga fäktningsscener, mirakelgörare och självklart en prinsessa. Hela filmen genomsyras av massor med humor och fantastiska platsnamn som "Cliffs of Insanity" och annat episkt. Dessutom har jag mina misstankar om att en viss dansmästare i Game of Thrones är en kärleksfull referens till en karaktär i filmen.
En av skådespelarna hittar man för övrigt numera i Criminal Minds för att använda ännu en modern referens.

Och om du någonsin när du rört dig kring populärkulturen hört repliken "My name is Inigo Montoya, you killed my father, prepare to die!" så är det härifrån den kommer!

4. Ladyhawke (1985)

En fullkomligt omöjlig kärlekshistoria, en kvickfotat tjuv, onda förbannelser och härliga vyer. Allt vad som krävs av en film. Jag hoppas verkligen att jag inte heller behöver presentera Rutger Hauer eller Michelle Pfeiffer för er, men OM det skulle vara nödvändigt så är Rutger med i True Blood och Michelle har en stor roll i filmen Stardust.

Det är tur att hon inte är ett dugg överjordiskt vacker i alla fall.

Så SJUKT episkt!

5. Legenden - Mörkrets härskare (1985)

En gång i tiden så glittrade alltid fantasyfilmer. I shit you not. Det var glitter på varelser, glitter i gräset, glitter i luften och glitter överallt! Själv väljer jag att se det som att det var mer magiskt på den tiden. Jag tror helt klart att de flesta moderna fantasyfilmer blivit bättre av lite glitter.
Hrm. Så... i alla fall. Legenden handlar i stort om en ond onding (alltså, seriöst ond onding) som vill döda enhörningar. Låter det bekant? Jadå, temat har använts i Harry Potter som ni säkert vet.
Hur som helst så ser vi här en väldigt ung Tom Cruise som spelar mot en tjej vars karriär kanske inte riktigt tog fart efter detta och självaste Tim Curry som mörkrets härskare. Tim Curry. Kom igen. Ni måste känna igen det namnet?! Uhm... Okej. Äh, ni måste känna till honom. Kolla upp honom på IMDB. Nu.

Kolla, en enhörning!

Mer ond än så här blir man inte. Diablo, någon?

 6. Den oändliga historien (1984)

 Den här verkar det vara störst chans att man faktiskt har sett, även om man knappt är torr bakom öronen ännu. Därför hoppas jag att jag inte behöver presentera den ytterligare. En del kanske tycker att den är för mycket barnfilm för att vara med på den här listan, men faktum är att den rubriceras som "familjefilm" och passar utmärkt oavsett ålder. Stenbitare! Lyckodrakar! Naked eyezapping ladies! Man kan inte bli besviken. AAAAAAAAAARTAAAAAAAX!

Man kan bo i ett häftigt, lysande torn

Och om jag säger "Fuchur" så menar jag "Falkor", det är bara originalnamnet från böckerna.

Året som gått

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jodå, och jag har ett stort fett ärr som kan bevisa det. Ja, och så en son förstås.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Alla. Mina nyårslöften innehåller nämligen aldrig ord som "skall" utan ett "försöka" efteråt. Det blir trevligare så.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera stycken.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, för en gångs skull inte. Däremot upptäckte jag en död som skedde året innan. Det kändes märkligt, som om världen förlorade lite färg.

5. Vilka länder besökte du?
De gamla vanliga i form av Albion, Midgård, Riva, Nyissa, Maragor och alla de där.

6. Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Det vore ju inte så dumt att lyckas finslipa hälsan.

7. Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
11 juni

8. Vad är det bästa som hänt dig år 2012?
Att jag fick äran att lära känna en alldeles förträfflig liten goblin.

9. Största misstaget?
Att jag inte stod på min bästa väninnas sida i hennes val.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Utöver livmoderinflammation, lite förkylningar och småsaker så har jag klarat mig bra.

11. Bästa köpet?
Det enda jag kan komma att tänka på just nu är mitt fina cthulhu-halsband, så det kan nog ha varit det. I alla fall när det gäller saker till mig själv. Annars var det nog ett Spöket Laban babygym för en spottstyver.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Saker till min son. Helt plötsligt så FÅR man köpa leksaker! HURRA!

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att inse att jag kan älska små varelser, att hitta tillbaka till sådant man trott varit förlorat, att få ordning på mina sockervärden och tusentals andra saker.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?
Första gången jag någonsin hörde Black Celebration med Depeche. Det lär jag nog inte glömma i första taget. Helt genialt. Dessutom kommer ett antal låtar ur Alice Coopers repertoar också påminna mig om 2012.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare. Mycket, mycket gladare.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag vet inte.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ingen aning. Konstigt när man inte vill ändra så mycket direkt.

18. Hur tillbringade du julen?
Jularna. Firade en med makens familj och en med min egen. Det blev dubbelt så bra mot vad jag trodde det skulle bli!

19. Blev du kär i år?
Jag blir kär i min yeti varenda år.

20. Favoritprogram på tv?
Supernatural är fortfarande storfavoriten, men annars älskar jag River Monsters.

21. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, snarare färre än i början av året.

22. Bästa boken du läste i år?
Oj... alla dessa val! Det är förmodligen En Mörkrädd Pojke. Den var grymt bra. Fast helst skulle jag vilja välja mer som "tjugo bästa böckerna i år" eller något.

23. Största musikaliska upptäckten?
Depeche Mode, som sagt.

24. Något du önskade dig och fick?
Så många saker. Bland annat önskade jag mig ju den där underbart vackra broschen som jag sedan fick i julklapp av Johanna.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Alltid! Jag älskar att önska mig saker!

26. Årets bästa film?
Shutter Island blev jag grymt indragen av. Slutet. Gudar, vilket otroligt slut!

27. Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Jag... minns inte ens. Jag var höggravid utav bara helsike, det minns jag.

28. De bästa nya människorna du träffade?
Min son. Annars träffade jag mest folk jag träffat tidigare, men som jag kommit närmare under året som passerat. Exempelvis Fiia.

29. Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
Har blivit alltmer av någon slags hippiehäx-pirat-rockare. Typ.

30. Vad fick dig att må bra?
Att kunna sova utan mardrömmar. Att älska. Att leka. Att sopdyka. Många, många saker.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Oj, det kan nog min man svara bättre på än jag. Underligt nog verkar han hålla reda på det där bättre än jag.

32. Vem saknade du?
Så många. Alv, mamma, Tomb, Mikael... för att bara nämna några få.

33. Favoritmånad?
Jag älskar alltid oktober.

34. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det är väl ingen idé att fundera på nu?

Top 11 fantasy books

Allright, folks. Since this one was requested by the lovely Ms. Coggins I will be polite and write it in English. This is the list of the ten best fantasy books (and series of books) I've ever read. It will include childrens fantasy, urban fantasy and pure fantasy.
It was supposed to be a top 10, but... uhm... well. "I like to go one step beyond" like Nostalgia Critic use to say.

1. The Neverending Story  
by Michael Ende

When people ask me about my favourite book of all time, this is it. It is a book you can read at every age and always find something new and fascinating.
The only real problem I can see with it (besides the very bad films that has come out of it) is that it is not neverending. I really wish it was.

2. The Hobbit 
by J.R.R. Tolkien

Yes, Tolkien really must be on this list. I love The Hobbit most, because it was the beginning. When reading it at nine years of age it opened my eyes to a whole new world and lead me to read the whole Lord of the rings trilogy at the age of ten... and re read it many times since then.
I was so lost in them, so consumed by them. I wrote poems about elves and felt so out of place in my everyday life. This was were I truly should be, not at a school in a modern day building in a modern day world.

 

3. The Chronicles of Narnia - series

by C.S. Lewis

And this is where it all actually began. I was eight years old and I read them all. I still cannot see a big old wardrobe without longing to take a peek inside. You never know, right? It could be the right wardrobe. Right? It could be. Now I will have to take a pause in making this list and go have a quick look in my husbands wardrobe. It is rather modern, but you never know.

4. Harry Potter - series 
by J.K. Rowling

I began to read Harry Potter pretty late. When the hype got to me I was already a grown up since several years. I think that is one of the clues to why the Harry Potter books are so great, it made no difference that I did not read them as a child. They are not influented by childhood memories like so many other books on this list. I was about 21 and I still wanted to get my letter and go to Hogwarts. I still do.

5. The Belgariad - series
by David Eddings

Some books are always great to return to. I use to read the whole Belgariad at least once every second year. It has this feeling around it, that comfy feeling of a warm blanket and hot chocolate while it is snowing outside the window.
I will easily admit that it is not original, not even spectacular, but it has two things that most fantasy lack theese days - humour and characters that feels like you really, really know them. I think also the fact that it is not original is a strength. As a reader you don't have to spend a lot of time trying to figure out the world it is set in, because it already feels familiar and at the same time new enough to be interesting.

6. Lords and Ladies
by Terry Pratchett

There are a lot of Pratchett novels out there, I guess you've noticed. A. Lot. Most of them (at least in the Discworld series) are good, some of them are really good and some of them are even great. Most people has at least one favourite and this is mine. I've read this so many times I know many quotes from it by heart. Witches, goths, evil fairys and a pretty strange kingdom - who could ask for more?

7. The Dark is Rising - series
by Susan Cooper

I loved theese books, and it feels like a shame that not that many people know them theese days, at least in Sweden - other than us fantasy nerds. The Dark is Rising combinds old folklore with legend and create pure urban fantasy for the reader to dwell in. The best book in the series, or the one I've read most times is The Grey King which takes place in Wales.

8. Valiant : A Modern Tale of Faerie
by Holly Black

This is actually a trilogy containing Tithe: A Modern Faerie Tale, Valiant: A Modern Tale of Faerie and Ironside: A Modern Faery's Tale, but I like the one above the best.
It is the wonderful blend between today and fantasy that form true urban fantasy. Fairies in the city? Who would have guessed? But it works, it works oh so well. The best is to read all three books, but this one can be read alone aswell.

9. Inkworld trilogy - series
by Cornelia Funke

Have you ever found yourself longing so much for the world inside a book that you almost cannot stand it? When that world is all you can think of and nothing else really seems to matter? Then you will understand this book, which is telling the story of that kind of enchantment.
(If you've never experienced this yourself, you may read it to understand us who has.)

10. The Chronicles of Prydain - series
by Lloyd Alexander 

1985 the first book The Black Cauldron became a Disney movie. It is an okay movie, but then again, Disney was better then. The books on the other hand - oh man - they are something special. Something I cannot describe, so I guess you will just have to read them.
I remember when I finished the last one for the first time. I went upstairs and threw myself in my mothers arms and cried, cried like I was completely out of it. I was. Concider yourself warned. But it is worth it, tears or no tears. Definitly.

11. The Darkangel Trilogy - series
by Meredith Ann Pierce

Ignore the last book in this trilogy, but read the two others. They have that kind of dark romance and beauty that you cannot find in books theese days. They feel like legends about horror in a distant land more than pure fantasy. They deserve to make this list, and it is their fault that this became a top 11 instead of a top 10 that was my intention from the start.

Enhörningar!

"Well, now that we have seen each other,' said the Unicorn, `if you'll believe in me, I'll believe in you." 
- Levis Caroll, Through the Looking Glass

Det här hemskt flickaktigt att gilla enhörningar, men såsom alla andra flickor förlorade i sagans värld har jag inte kunnat undgå deras charm genom åren. Bäst tycker jag om de som liknar de riktigt gamla beskrivningarna av hur enhörningar skall se ut: Lejonsvans, getskägg och smäcker kropp. Här följer några av mina favorit-tolkningar.

Jag älskar den här gamla och ganska romantiska tolkningen av en enhörning. Så vitt jag vet är det en av de äldre som finns väl bevarade till eftervärlden. Den passar väl in i legenderna om att en enhörning enbart kan vidröras av en oskuld och för tanken till prinsessliknande kvinnor i långa klänningar och sprudlande vårskogar översållade med vitsippor.

Skapad av SilverLve

Alv skickade mig den här bilden häromdagen och det var den som gav mig inspiration till att posta ett litet inlägg med fina bilder på enhörningar. Att någon gjort den här på egen hand är helt otroligt. Sådant underbart detaljarbete!
Dessutom har den här varianten på ett härligt sätt kombinerat både de hästlika dragen och de mer klassiska enhörningsdragen. Visste ni för övrigt att enhörningar har klövar och inte hovar?

Av Tony DiTerlizzi, en fabulös konstnär

En av mina favoritkonstnärers tolkning är något annorlunda, men det får den också att verka både än mer mytisk och mer verklighetstrogen än någon annan bild jag sett av en enhörning. Notera klövarna!
Den här illustrationen är ifrån Spiderwicks Fälthandbok, vilket verkligen är en fest för ögat i sin helhet också.

Av Lena Furberg

Trots att den här enhörningen är långt från de jag tycker är "rätt" eller de som känns bra i mitt huvud - för allvarligt, det är bara en häst med ett horn - så gillar jag den. Lena Furberg var min allra första favoritillustratör och man måste verkligen ge henne att hon har känsla för magiska detaljer även om hennes syn på enhörningar skiljer sig vitt från min.

The children of the night. What sweet music they make.

Nu är det dags för ännu en topp fem-lista. Denna gång rör det sig om vampyrfilmer. Jag har älskat vampyrfilm i många år, men insåg när jag frågade runt lite att det finns en hel del jag har kvar att se. Här kommer i alla fall de filmer som är absolut bäst i nuläget.

Kirsten Dunst, Brad Pitt och Tom Cruise.

En vampyrs bekännelse (1994)
Jag antar att ingen är förvånad. Trots allt så är En vampyrs bekännelse den i särklass bästa vampyrfilm som någonsin gjorts. Den är otroligt välgjord och håller fullt ut än i dag. En väns lillasyster fnös åt den och kallade den "gammal", men det här är en film som aldrig blir gammal och som förmodligen kommer att hålla för evigt. Det skadar ju inte heller direkt att den är fullkomligt stjärnspäckad och att Tom Cruise gör sin bästa roll någonsin som Lestat.

Hela gänget. Känner ni igen Kiefer Sutherland?

Lost Boys (1987)
Visst, den är ganska fånig på sina ställen, men innan En vampyrs bekännelse så var den "the shit" bland modern vampyrfilm. Den har gott om humor, bra skådespeleri och en väldigt underhållande historia. Kiefer Sutherland är dessutom verkligen klockren som en vampyrernas bad boy.

Bela Lugosi, den perfekte Dracula

Dracula (1931)
De som känner till min kärlek till gamla filmer blir inte direkt förvånade av den här placeringen på listan. Bela Lugosi är enligt mig den bäste Dracula som någonsin har tagit sig upp på vita duken. Han är elegant och ett rovdjur, han är stolt och plågad. Han är ett föredöme och skulle lätt spöa skiten ur en viss Edward om han fick chansen.

Gary Oldmans superelegante Dracula

Bram Stoker's Dracula (1992)
Nu är det alltför länge sedan jag såg den här fantastiska filmen, men den måste ändå in på listan. Med Oldman som Dracula kan det absolut inte gå fel, samt att den med skådespelare som Keanu Reeves, Winona Ryder och Anthony Hopkins är minst lika stjärnspäckad och välgjord som En vampyrs bekännelse.

Heta Eileen Daly

Razor Blade Smile (1998)
Jag har tjatat om den här i evigheter, men det är väldigt få som har sett den. En annorlunda och väldigt modern vampyrfilm med sex och våld. Vad sägs exempelvis om att få se en vampyr sitta på en gothklubb och diskutera vampyrer med intet ont anande gothare? 

Grovt Överskattade Filmer som alla andra tycks gilla

Det här inlägget räknar jag med kommer skava litegrann i hjärtat på ganska många av mina vänner. De flesta vet dock redan att jag avskyr dessa filmer, eftersom det inte är något jag direkt hymlar med. Tycker dock det är dags för att gå igenom dem, en gång för alla. Så, gott folk, här är den: Yvonnes lista över grovt överskattade filmer som andra tycks gilla av någon anledning.

Saw - hela högen

Den första filmen får jag väl erkänna har något slags existensberättigande. Något slags. Jag gillar den inte, men den är inte lika jävla fullständigt värdelös som raden av uppföljare. När jag såg tvåan eller trean så var jag beredd att slå fast att Saw-filmerna inte bara suger, utan också att alla som gillar dem har allvarliga psykiska problem och borde spärras in. Riktigt så radikal är jag väl inte direkt längre, i och med att min bekantskapskrets skulle förlora några intressanta individer om jag höll fast vid det. Däremot så håller jag fast vid att Saw enbart är en orgie i temat "när splatter går för långt med modern teknik" och att man inte kan gilla skiten om man inte har en gravt sadistisk (och ganska skrämmande) gen som ligger och lurpassar någonstans.
För övriga funderingar och slutledningar kan ni läsa mitt gamla blogginlägg Jigsaw var Ensam Hemma.

Kill Bill - båda två

En films fullständiga handling skall inte kunna sammanfattas med en mening. Då kunde man ju faktiskt ha nöjt sig med att göra filmaffischen och skitit i att göra själva filmen. Den lilla handling som Kill Bill har tycks dessutom bara vara en ursäkt för att göra ett lapptäcke av ripoff-scener från gamla kampsports-actionfilmer. Okej om man gillar sådana, men att bara sno scener rakt av är inte en hyllnings - det är kopiering. Vill man se bra action så kastar man den här skiten åt sidan och ser originalen i stället.

Pulp Fiction

Okej, jag VET att man "ska" gilla Pulp Fiction. Det skiter jag i. Fyra gånger har jag försökt se den här förbaskade filmen, men jag har aldrig lyckats. En gång övergav jag den för telefonsamtal, en gång stängde jag av för att jag kände hur jag slösade bort mitt liv på skit och två gånger somnade jag av ren självbevarelsedrift. Den har helt enkelt ingenting som jag fastnat för. Den är förvirrande, irriterande och trist. Den har ingen karaktär jag gillar, inga skådespelare jag gillar och inga scener jag tycker om. Det enda jag kan hålla med om är väl att soundtracket är bra, ja till och med en klassiker.

Fear and loathing in Las Vegas

Varför? Den här filmen är bara ett stort, jävla "varför"? Den har ingen mening alls. Den vill inte säga någonting. Den vill bara vara konstig för konstighetens skull, men inte ens det genomförs på ett roligt eller ens intressant sätt. Den påminner lite om en trist och puckad medelsvensson ute på krogen som med gäll röst beskriver sig själv som "Så jävla craaazy, liksom!"
Här behöver man inte ens en mening för att sammanfatta hela filmens handling, utan allt man behöver är titeln och ett enda ord: Knark. Kanske något för knarkromantiker eller folk som av någon anledning känner igen sig i tripparna, men denna någon är absolut inte jag. Att den dessutom fick ett ex till mig att gå från snygg till ful tönt med fula brillor och hawaiiskjorta gör mig inte vänligare inställd. Tips till män som funderar på att gå samma väg: Om det inte fungerar för Johnny Depp så fungerar det med all säkerhet inte för dig heller.

Ja, gott folk. Det finns fler, men inga som jag orkar gå in på just nu. Här har ni i alla fall de främsta exemplen på film jag verkligen inte fattar meningen med. Om ni råkar veta meningen får ni gärna försöka berätta den för mig, men räkna inte med att det kommer att förändra någonting.

Please allow me to introduce myself...

Som ni alla säkert vet så har jag fastnat i serien Suprnatural. Nyligen gjorde Lucifer entré. I och med detta så började jag fundera över tolkningar av djävulen i film och TV-serier och som följd av tankegångarna kommer nu min lista över

De fem bästa film-tolkningarna av Djävulen
(utan någon särskild ordning)

Den oberäknelige djävulen
God's Army - Viggo Mortensen

Det här är nog den första seriösa gestaltningen jag såg på film, förmodligen för att God's Army var den första film jag någonsin köpte. Viggos djävul dyker först upp sittande på en stenmur mitt i natten där han sitter uppflugen och plockar blombladen av en ros med utstuderade rörelser samtidigt som han eftertänksamt hånar huvudkaraktären.
Den här djävulen är oberäknelig, hetsig, ömsom smeksam och ömsom hotande. Växlar mellan att vara elegant och nästan vulgär i sina uttryck och rörelser. Han har dessutom ett ganska stort mått av vansinne som lyser igenom när man minst förväntar sig det.

Den burleska djävulen
Häxorna i Eastwick - Jack Nicholson

Det råder ingen tvekan om att Nicholson är det absolut mest självklara valet när det gäller att placera någon i rollen som djävul. Han är egentligen inte snygg, men vansinnigt charmig, samt att han utan svårighet spelar en mångfacetterad karaktär med oanade djup och ytlighet i en skön blandning.
Den här tolkningen är en av de bästa och mest underliga jag någonsin sett. Djävulen är fullständigt smaklös, vulgär, burlesk, fåfäng och nästan tragikomisk. Samtidigt är han livsfarlig och trots alla sina motbjudande nackdelar näst intill omöjlig att säga nej till.

Den blaserade djävulen
Constantine - Peter Stormare

Hur kommer det sig att nordiska skådespelare får rollen som djävul i Hollywood? Det är en intressant fråga, men oavsett verkar det vara ett lyckat koncept eftersom både Stormare och Mortensen har fått ta plats på min lista.
Stormares version av djävul anländer synnerligen episkt, i vit kostym och med nakna fötter som tjock, svart tjära droppar från. Han är illistig, ja det är nog det bästa ordet. Sofistikerad, men samtidigt en barbar, något som tycks vara ett genomgående tema i de allra flesta tolkningar av Satan. Stormares tolkning har dessutom någonting blasé över sig, vilket ger en ny och spännande vinkling. Det är som om han redan har sett allt som går att se och nu inte riktigt vet vad han skall göra härnäst annat än att per automatik spela vidare på sin givna roll i universum.

Den affärsmässige djävulen
Reaper - Ray Wise

Den här djävulen är en äldre, mycket solbränd herre i kostym. Han är mycket skämtsam och tycks se sig själv som en affärsman. Det som är lite läskigt och som gör just den här tolkningen speciell är med den nonchalans han leker med människoliv. När huvudpersonen i serien går honom emot kan han helt plötsligt utbrista någonting i stil med "Och där körde en hel buss med skolbarn in i en bergsvägg." med ett litet menande leende. Man vet aldrig om han skämtar eller om han verkligen får hemska saker att hända konstant. Man vet aldrig var man har honom.

Den frestande djävulen
Supernatural - Mark Pellegrino (bland andra)

Här handlar det mer om den fallne ängeln än djävulen, men tolkningen är mycket intressant. Medan de andra änglarna (de som inte fallit) använder hot och går över lik så använder Lucifer fagra ord och lockelser. Han nästlar sig in i hjärnan, han trycker på ömma punkter. Mjukt bearbetar han folk och spelar på deras känslor tills han får det han vill ha. Han vet deras innersta önskningar och begär och han kommer att använda det mot dem.