I dag satt jag och bläddrade igenom gamla fotografier och det slog mig hur mycket jag saknar riktiga fotografier. Jag saknar alltihop med det. Jag saknar att behöva vänta på att framkalla dem och att enbart en bråkdel egentligen är fina och välkomponerade och resten ser ut som skrutt. Jag saknar att sortera dem och sätta in dem i fotoalbum som man tvingar sina vänner att titta igenom.
Nu kan man ju ta sjutusen bilder med digitalkameran, välja ut de tio som är snygga och sedan lämna in dem för att få ut dem på riktiga papperskort. Var sjutton är charmen i det?
Jag saknar också brev. Jag saknar verkligen, verkligen att få och skriva brev. Allt jag får med posten är räkningar och reklam. Jävla räkningar och reklam och inte ett enda litet myspysigt brev att väga upp det med. Eller ännu hellre, ett brev med ett fotografi till! Eller blandband. Jag saknar blandband också. Jag saknar tiden när man fick komponera ett blandband och skicka det via posten om man ville låta någon lyssna på vad man gillade i stället för att bara skicka över sin Spotify-lista på MSN.
Överlag så gillar jag inte digitaliseringen. Jag tänker aldrig, aldrig köpa e-böcker och det finns inte en chans i helvetet att jag någonsin betalar för ett digitalt booster-pack till Magic. Det är ju för fan värsta lurendrejeriet. "Oh yeah, jag har köpt jpg-filer som jag ändå bara kan vänsterklicka för att spara ned från random internetsida".
Eller folk som säger att de har allt som getts ut med en artist, fast bara som mp3. Eller folk som säger att de har alla rollspelsböcker till ett rollspel, fast bara som PDF. Det är FUSK. FUSK, gott folk.
Det är inte ens roligt att samla på fina bilder längre, för alla fina bilder går så lätt att få tag i. Det är inte heller roligt att samla på någonting annat, för några klick på e-bay eller Tradera och sedan har du en komplett samling bara sådär. Utan rotande i butiker, utan letande och utan någonting alls. Bara klicketiulf. Blä för det.
Samt att jag alltmer ogillar mobiltelefoner. Jag önskar att min hemtelefon fungerade och i så fall skulle jag förmodligen kasta ut mobiltelefonen genom fönstret.
Jag är så jävla trött på alla dessa extra saker att kolla. Jag är så trött på forum, mail och facebook.
Jag vill kolla min brevlåda, få ett fint brev från en vän, ta några kort med en kamera som inte är det minsta digital, lyssna på riktiga skivor, läsa riktiga böcker och samla på riktiga saker som det faktiskt är lite ansträngande att samla på.
Jag vill bli en stofil, så det så.
Skulle alla våga ta egenansvar, och åtminstone då och då ta den rätta, svårare och mer utvecklande vägen framför den lätta men stagnerande vägen, hade vi förmodligen varken behövt gudar, hjältar eller makthavare.
SvaraRaderaDet skulle inte behövas hjältar om man hjälptes åt att uppmuntra varann till att bli självständiga, kritiska och kreativa (och, följdaktligen, lät sig inspireras att ta egenansvar av andras kreativitet hellre än "det är bättre att du gör det, du som är så duuuktig"-helvetet) - sina egna hjältar, if you will - istället för att lära sig att man ska skämmas om man "gör fel" och att det är bäst att man låter bli att göra något konstruktivt eftersom man kan få spö om man sticker ut hakan.
"There is no god but Man. Every Man and every Woman is a morning star." som Crowley sa.
Eller "Jag älskar människor för deras nästan oändliga potential, men avskyr dem för att de väljer att inte utnyttja den." som jag sa.
Det hade liksom inte blivit mycket till äventyr om Luke Skywalker sagt "Det där med Kraften verkar jobbigt, bäst jag kollar på tv-serier och gör några facebook-tester istället."