Världen behöver så desperat en hjälte och ledstjärna. En Gud att ty sig till som kan låta nåden regna över folket. Allt blir mörkare, kallare, våldsammare, hetsigare. Stressen äter oss till döds medan vi äter oss till döds. Arbeten minskar och i dag är alla brottslingar.
Tiderna blir inte bättre, de blir värre. De blir hårdare.
I brist på en hjälte skriver tidningarna om människor som aldrig gjort något, som aldrig åstadkommit något eller gett mänskligheten mer än några feta rubriker på en skvallertidnings omslag. Nyhetstidningar rapporterar om vilken kändis som knullar med vem och sagt vad medan TV framhäver blonda små slynor som shoppar och bloggar mellan sminksessionerna.
God, this country needs a hero.
Alla kryper djupare in i sina skal, låser dörrarna och drar ned persiennerna. TV:n leder dem in i fantasivärldar där Det Vackra Folket super till och bedrar varandra. När de gråter hurrar folket. När de skrattar hurrar folket. När de köper kläder för pengar som skulle ha räckt till hyran för en större barnfamilj hurrar folket.
Och Gud är död. Ingen vänder sig till Honom och ber om nåd eller tröst. Ingen förklarar sin olycka med att Hans vägar äro outgrundliga. Olyckan beror på dem själva och det finns inga syndabockar. Då tröstar de sig med att Blondinbella fått arga kommentarer på sin blogg och att hon den där störiga bitchen åkte ut från Idol.
Framhäv skadeglädjen! Vältra er i kommersialismen! Böka runt som lyckliga svin i all skit som regnar ned över oss.
För det behövs en hjälte, det behövs en ledstjärna. Det behövs inte trista politiker i grå kostymer som säger ord folket inte förstår, i syfte att få folk så uttråkade och disträ att de inte reagerar på innehållet av talen.
De flesta vet vad personerna i dokusåporna heter, men vet knappt namnet på vilka som styr det här förbannade landet.
Det här landet, den här världen, behöver en hjälte och en Gud, men i brist på det så kan vi alltid trösta oss med att kändisar också gör bort sig ibland.
Skulle alla våga ta egenansvar, och åtminstone då och då ta den rätta, svårare och mer utvecklande vägen framför den lätta men stagnerande vägen, hade vi förmodligen varken behövt gudar, hjältar eller makthavare.
SvaraRaderaDet skulle inte behövas hjältar om man hjälptes åt att uppmuntra varann till att bli självständiga, kritiska och kreativa (och, följdaktligen, lät sig inspireras att ta egenansvar av andras kreativitet hellre än "det är bättre att du gör det, du som är så duuuktig"-helvetet) - sina egna hjältar, if you will - istället för att lära sig att man ska skämmas om man "gör fel" och att det är bäst att man låter bli att göra något konstruktivt eftersom man kan få spö om man sticker ut hakan.
"There is no god but Man. Every Man and every Woman is a morning star." som Crowley sa.
Eller "Jag älskar människor för deras nästan oändliga potential, men avskyr dem för att de väljer att inte utnyttja den." som jag sa.
Det hade liksom inte blivit mycket till äventyr om Luke Skywalker sagt "Det där med Kraften verkar jobbigt, bäst jag kollar på tv-serier och gör några facebook-tester istället."