När jag och Oscar flyttade isär gick jag genast och köpte två råttor. Jag har nästan alltid haft råttor, men eftersom Oscar var rädd för sådana så fick jag vackert leva utan dem under vårt förhållande och samboskap.
Så, när vi flyttade isär skaffade jag alltså två råttor. Två bröder. Svarta och vita och helt sanslöst fina. Den med ett snett vitt streck i sin svarta panna fick heta Harry Potter och den andra döpte jag till Maltazar. Egentligen borde jag vetat bättre än att skaffa ett par råttor som var så stora som de var och jag fick dem aldrig särskilt tama.
För tre dagar sedan såg jag inte till Harry så mycket. Han gömde sig, men eftersom han alltid varit den skyggare av dem lade jag inte så stor vikt vid det.
För två dagar sedan bestämde jag mig för att leta reda på Harry. Han låg då sjuk och flämtande instoppad under massor av burunderlag. Han reagerade knappt när man lyfte upp honom och ögat som legat ned mot burbotten hade en underlig hinna och verkade inte reagera på någonting.
Jag förflyttade honom till karantän, såg till att han låg varmt och mjukt och matade honom med vatten och buljong med hjälp av pipett. Jag höll tummarna.
I går morse var han död.
Jag har ingen aning om vad som hände. Maltazar mår fortfarande bra och verkar inte sakna Harry för fem öre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar