Anglofili-oförstående igen

Ja, jag har skrivit om det här förut, men jag kan fortfarande inte förstå. Varför skriver svenska personer med svenska som modersmål på engelska till sina svenska vänner med svenska som modersmål? Varför pratar de engelska med varandra? Vad är grejen? Jag kan inte förstå.

Det finns liksom inga argument som håller.

"Det är lättare att uttrycka sig på engelska"
- Nej, det är bara du som vägrar att använda ett språk du borde kunna behärska i förmån för ett språk du tror att du behärskar.

"Det låter bättre på engelska."
- Nej, det är bara du som vägrar att använda ett språk du borde kunna behärska i förmån för ett språk du tror att du behärskar.

"Det finns fler ord på engelska."
- Nej, det är bara du som vägrar att använda ett språk som du borde kunna behärska i förmån för ett språk du tror att du behärskar.

I mitt tidigare inlägg så fick jag en kommentar om att en del ord faktiskt är svåra att översätta, som att "abuse" betyder "misshandel". Men det finns ju andra ord att använda om "misshandel" inte fungerar. Det kan ju exempelvis också översättas till "övergrepp".

Vi är ju faktiskt inte Google translate, gott folk. Vi borde kunna nyansera vårt eget språk så att det blir flytande i stället för att fly in i ett främmande språk som vi aldrig kommer att kunna förstå den yttersta innebörden av - simpelt nog för att det inte är vårt.

Språket är nämligen det viktigaste vi har, mina vänner. Det är vad som ger oss identitet och som skiljer oss från de andra djuren.

Dessutom finns det ingen som helst anledning till att glorifiera språket i ett land som inte ens har haft vett nog att uppfinna osthyveln än. Det är 2013 nu, England, dags att göra om och göra rätt.

Gnisslar tänder

Det finns mycket som gör mig förbannad, men det har ni säkert redan märkt. Dagens stora irritationsmoment:

Korrekt: "Johannas katts kulspruta."

Inkorrekt: "Johanna's katt´s kulspruta."

Så. Det var allt för tillfället.

Dagens språklektion

Man skriver inte "lös" såvida man inte menar att frukostgröten var lite för lös i konsistensen eller att man tänker släppa lös någonting. Lampan "lös" inte, den "lyste".

Klart slut.

Jag skall hälsa från Laolands uggla

Företal

Jag ska hälsa från Laolands uggla,
som åldras i granklädd vrå.
Hennes hundraårsgamla ögon
se grönt mot himmelen blå.
Hon minns alla ben som vitnat,
där räven sitt nattmål fått.
Hon har hört alla hesa skators skratt,
under alla år som gått.

Hon har jagat i fredlösa nätter,
över gråberg och becksvart sjö,
och lyssnat till mjuka fötter,
som tassat i blodig snö.
Hennes minne kan aldrig blekna,
hennes visdom är djup och tung,
och nu drömmer hon slött när jakten
går hett över frasande ljung.

Hon minns det viskande mörkret,
kring byn som var obygd förr,
där hon väntat i dystra nätter,
framför döende skogsmäns dörr.
Hon har flyktat till Laolands hålor,
där ingen den gamla ser,
och boksynt folk i byarna,
de tro att hon finns ej mer.

Hon tror att folk blivit dummare,
av allt de hört och läst,
att upplysningsfödan till syra
i deras magar jäst.
Hon täljde om tysta spöken,
och gastar och fula ting,
och skrattande andar som dansa
om natten i svingande ring.

Hon bad mig skriva om heliga berg
där kunniga trollmän bo,
vid kärr där den sista finnen
har tappat sin näversko.
Och de som snusa förnumstigt
åt ting som de ej förstå,
ska jag hälsa från Laolands uggla,
som grinar i granklädd vrå.

- Min favoritdikt av Dan Andersson

Ingenting är awesome, allt är briljant!

Jag är trött på att mitt eget språk har blivit fullkomligt utarmat av ett enda litet ord. Det är ett ord som inte bor i svenska språket, men som har spridit sig som en löpeld i nördkretsarna. Jag har använt det frekvent och först nu insett hur otroligt många fler, bättre och mer passande ord jag samtidigt försummat. Dags att göra någonting åt det! Vårt språk är så nyanserat och mångfacetterat att det känns vanskligt att utarma det mer än idioterna redan lyckas med dagligen.
Jag lovar härmed, dyrt och heligt, att sluta säga "awesome" om saker och i stället använda något lämpligt substitut, förslagsvis något av följande:

Briljant! Lysande! Fantastiskt! Häpnadsväckande! Härligt! Strålande! Enastående! Genialt! Spektakulärt! Eminent! Otroligt! Sagolikt! Oerhört! Fenomenalt! Fabulöst! Toppen! Vidunderligt! Enormt! Ljuvligt! Mirakulöst! Hänförande! Förbluffande! Himmelskt! Snillrikt! Glänsande! Utomordentligt! Gloriöst! Mästerligt! Förstklassigt! Överdådigt! Storartat! Förträffligt! Praktfullt! Utsökt! Charmant! Magnifikt! Tufft! Häftigt! Fränt! Häftigt! Suveränt! Ypperligt! Prima!

Se där, det finns en hel hög med alternativ.

Gamla ordspråk blir som nya 3

Nu är er ordens Martha Stewart igång igen, även om jag insett att det faktiskt är ordspråk jag bygger om och inte ordstäv. Nåväl, jag hade kunnat gå tillbaka och ändra alla inlägg, men i stället bjuder jag på att även jag kan göra fel ibland - So why don't you buy a drink for me, your messiah?

Hur som helst:
"Ju större de är, desto hårdare faller de."

Blir till:

"Ju större de är, desto mer laggar din värdelösa dator när du försöker spela dem."

Gamla ordstäv blir som nya 2

Jag fortsätter att piffa till och uppdatera gamla ordstäv så att de blir som nya igen. Jag är ordens Martha Stewart!

"Ropa inte 'hej' förrän du har kommit över bäcken."

Blir till:

"Ropa inte 'hej' till folk du inte känner, för då kommer de förmodligen tro att du är antingen : a) full b) galen eller c) efterbliven."

Gamla ordstäv blir som nya

I dag har jag bestämt mig för att börja rusta upp gamla ordstäv.

"Ju fler människor jag möter, desto mer tycker jag om min katt."

blir till

"Ju fler människor jag möter, desto mer vill jag skjuta hejvilt omkring mig med ett grovkalibrigt gevär."

Lite piffigare, inte sant?

Engelska är inte så jävla tufft

Att skriva bra på engelska när man är svensk är inte så svårt, i alla fall inte om man skriver för andra svenskar. Det som är svårt är att skriva bra på svenska. Det beror inte på att engelska är tuffare eller bättre än svenska, utan för att man med svenska som modersmål aldrig kan förstå den fundamentala innebörden och nyanserna i engelskan. Det blir lite spännande och lite exotiskt. Det blir lite "häftigt", särskilt för ungdomar.

Hur många gånger har man inte hört folk hävda att saker "låter bättre på engelska"? Jag tror att det delvis beror på att man sedan barnsben blivit matad med tuffa filmer, serier och sånger på engelska. Om man läser en filmisk text på engelska så ser man Die Hard, om man läser samma text på svenska så ser man Beck. Det är inte lika häftigt.

Jag tror också att det handlar mycket om att folk generellt sett inte gör bra översättningar. De översätter ord rakt av i stället för att översätta den fundamentala innebörden och därmed låter översättningen fånig.

Sedan har vi argumentet att engelska är mer nyanserat för att det har fler ord än svenskan. Det är en myt. Hur räknar man egentligen ett språks ord? Det finns massor med ord som används, men som inte står med i SAOL. Antalet ord i en ordlista är begränsat av sidantal, popularitet och - på senare tid - politisk korrekthet.

Om du tycker att du har ont om ord och synonymer på svenska så är det dig det är fel på, inte språket.

Te stavas te

Hur kan det vara så förbaskat svårt för folk att stava rätt när det gäller ett ord på två bokstäver. Te stavas te. Det stavas absolut inte the och inte sjutton stavas det té heller. Ta ett t lägg till ett e - klart! Det är till och med enklare än att hälla vatten i vattenkokaren, låta det koka upp, måtta upp vatten i en kopp och slänga i en påse torkade blad.
Faktum är att jag till och med har belägg för stavningen i och med att det är den som står i SAOL. Varken té eller the finns med. Tea är bara löjligt eftersom, tja, det heter te. Det skulle vara som att säga kaffe latte när man menar kaffe med mjölk.
Åh. Visstja. Folk är idioter.

-inna är bättre

Jag stör mig något enormt på att vi i dagens Sverige snackar så sjukt mycket om jämlikhet samtidigt som praktiskt taget alla yrken benämns manligt.
Förklaringen jag har fått var att när det började bli vanligare med kvinnor i yrkeslivet så fick de mindre respekt om man såg redan på pappret att de var kvinnor, så därför började man skriva den manliga titeln i stället.
Men kom igen, nu är det 2010 och då skall man väl för tusan inte behöva skriva lärare om en lärarinna, skådespelare om en skådespelerska och konstnär om en konstnärinna?
Så slå ett slag för feminin ändelse, inte bara på yrkestitlar, utan vad är det för fel på att ha en väninna?

När jag blir stor skall jag bli författarinna, inte författare. Jag har nämligen inga som helst planer på att byta kön.