Topp sex fantastiska filmer innan 1990

Det har kommit till min kännedom att jag nu nått den nobla ålder då många av mina vänner är något decennium yngre än jag, och att de som resultat av detta har missat några viktiga hörnstenar i en fantasynörds grundessens.

Därmed kommer nu en guide till de sex bästa fantasyfilmerna som skapades innan 1990. Gosa ned er där ni sitter och häng med!

1. Willow (1988)

Denna pärla bland filmer! Skriven av George Lucas och med både Val Kilmer och Warwick Davis i huvudrollerna."Vem är Val Kilmer?" kanske du frågar då om du är en liten plutt. Uhm... den superblonderade snubben som är med i Fight Club? Några klockor som ringar? Inte? Okej.
Saken är den, innan Sagan om Ringen-filmerna kom fanns det inte en enda seriös fantasynörd som skulle förnekat Willow platsen som den bästa fantasyfilmen genom tiderna. Det är ingen överdrift. Det bara var så. Den har dvärgar, riddare, ond magi, god magi, konstiga råttmonster och diverse andra fantastiska varelser som jag inte tänker avslöja mer om här.
Så om du har missat Willow, eller om du hade glömt bort att den finns i den stora strömmen av nya filmer - se den. Du har något underbart att vänta dig.

Och här kommer en bonus för... tja... alla som uppskattar en snygg karl:

Val Kilmer som Madmardigan

2. Labyrinth (1986)

Kärleken till den här filmen är så stor att ingenting jag skriver kan göra den rättvisa. I stort handlar den om en flicka som skall rädda sin lillebror som blivit kidnappad av trollkungen som bor bortom Labyrinten. Jim Hensons troll och underliga figurer är fantastiskt sagolika (det var han som låg bakom Fragglarna. Vänta, säger det dig heller ingenting. Mupparna då?). David Bowie spelar trollkungen och är helt sjukligt sexig som det och flickan i fråga spelas av Jennifer Connely som då var en liten plutt - men som i dag är den supereleganta hustrun från A Beautiful Mind.

Somliga finner filmen lite märklig, men det beror på att det är en saga och den har många element som just hör en saga till - som upprepningar och ett svårt uppdrag och tja... troll då.

Äh, jag kan inte skriva mer. Här, ta en bild i stället. Äh, vad tusan, ta två!

Gott om knäppt underbara varelser!

Maskeradbal som de borde  vara!

3. Bleka dödens minut/Princess Bride (1987)

En underbar kärlekshistoria, men också så mycket mer. Det finns en jätte (en ÄKTA jätte!), pirater, läskiga råttmonster, snygga fäktningsscener, mirakelgörare och självklart en prinsessa. Hela filmen genomsyras av massor med humor och fantastiska platsnamn som "Cliffs of Insanity" och annat episkt. Dessutom har jag mina misstankar om att en viss dansmästare i Game of Thrones är en kärleksfull referens till en karaktär i filmen.
En av skådespelarna hittar man för övrigt numera i Criminal Minds för att använda ännu en modern referens.

Och om du någonsin när du rört dig kring populärkulturen hört repliken "My name is Inigo Montoya, you killed my father, prepare to die!" så är det härifrån den kommer!

4. Ladyhawke (1985)

En fullkomligt omöjlig kärlekshistoria, en kvickfotat tjuv, onda förbannelser och härliga vyer. Allt vad som krävs av en film. Jag hoppas verkligen att jag inte heller behöver presentera Rutger Hauer eller Michelle Pfeiffer för er, men OM det skulle vara nödvändigt så är Rutger med i True Blood och Michelle har en stor roll i filmen Stardust.

Det är tur att hon inte är ett dugg överjordiskt vacker i alla fall.

Så SJUKT episkt!

5. Legenden - Mörkrets härskare (1985)

En gång i tiden så glittrade alltid fantasyfilmer. I shit you not. Det var glitter på varelser, glitter i gräset, glitter i luften och glitter överallt! Själv väljer jag att se det som att det var mer magiskt på den tiden. Jag tror helt klart att de flesta moderna fantasyfilmer blivit bättre av lite glitter.
Hrm. Så... i alla fall. Legenden handlar i stort om en ond onding (alltså, seriöst ond onding) som vill döda enhörningar. Låter det bekant? Jadå, temat har använts i Harry Potter som ni säkert vet.
Hur som helst så ser vi här en väldigt ung Tom Cruise som spelar mot en tjej vars karriär kanske inte riktigt tog fart efter detta och självaste Tim Curry som mörkrets härskare. Tim Curry. Kom igen. Ni måste känna igen det namnet?! Uhm... Okej. Äh, ni måste känna till honom. Kolla upp honom på IMDB. Nu.

Kolla, en enhörning!

Mer ond än så här blir man inte. Diablo, någon?

 6. Den oändliga historien (1984)

 Den här verkar det vara störst chans att man faktiskt har sett, även om man knappt är torr bakom öronen ännu. Därför hoppas jag att jag inte behöver presentera den ytterligare. En del kanske tycker att den är för mycket barnfilm för att vara med på den här listan, men faktum är att den rubriceras som "familjefilm" och passar utmärkt oavsett ålder. Stenbitare! Lyckodrakar! Naked eyezapping ladies! Man kan inte bli besviken. AAAAAAAAAARTAAAAAAAX!

Man kan bo i ett häftigt, lysande torn

Och om jag säger "Fuchur" så menar jag "Falkor", det är bara originalnamnet från böckerna.

Låt den rätte hålla sig kvar i DVD-fodralet

Okej, nu vet jag att min älskade älskar filmen Låt den rätte komma in, därför skall jag inte skriva allt jag tänker, tycker och känner.
Första gången jag försökte se den var rätt länge sedan. Jag var trött och vi stängde av innan vi sett klart den. I dag gjorde jag ett nytt försök.
Jag somnade.

Skall jag försöka förklara varför? Det finns många anledningar, men av respekt för min käre make så skall jag bara skriva den viktigaste för att inte basha alltför mycket: Den var så låååååångsam. Varenda scen skall dras ut i eeeeeeevigheter.

Och jag antar att namnet anspelar på att vampyrer bara kan komma in om de är bjudna, fast då borde den väl heta "Låt den rätta komma in"? Eller syftar den på att den lilla vampyrflickan släpper in den lille pojken i sitt hjärta (snutte då!)?

Jag lämnar det där. Vad tyckte du om Låt den rätte komma in?

Young Guns 2

Jag vet inte hur gammal jag var när jag såg Young Guns 2 första gången, förmodligen var det någon gång kring tretton- fjortonårsåldern. Jag blev fullkomligt begeistrad. På den tiden fanns i alla fall inte IMDB, utan i stället fick man söka upp filmer i ett program som köptes och installerades på datorn. Jag minns inte vad den filmdatabasen hette, men den fanns i alla fall på biblioteket i närheten. Det fanns recensioner, betyg, bilder och små filmklipp. Det var där jag för första gången upptäckte den gamla klassikern Butch Cassidy and Sundance Kid och många andra filmer som följt mig genom åren.
På denna databas stod följande utlåtande om Young Guns 2: "The closest this film comes to a purpose is waste of talent." Jag höll knappast med.
Under några år där såg jag filmen ett trettiotal gånger och lärde mig hela utantill, replik för replik. Jag kan fortfarande stora delar ur minnet även om jag nu inte sett den på flera år.
Bilden här ovan hade jag för övrigt utskriven, uppförstorad och laminerad, allt gjort i kommunens källare där man kunde få sådant fixat för en liten slant.
Det var den här filmen som fick mig att senare göra ett skolarbete om Billy the Kid och lära mig så otroligt mycket om honom.

Nu när jag läser om filmen och tänker tillbaka på den så inser jag så klart att den är ganska ostig. Den är också episk och rolig och underhållande, samt fullkomligt nedlusad av stiliga män. Även om man inte brukar gilla western så tror jag att man kan ha behållning av Young Guns 2. Ettan då? Ja, den är helt okej, men inte i närheten lika underhållande som tvåan.

Extra trivia: Skivan Young Guns 2 av Bon Jovi var min allra första CD-skiva. Ja, för er som inte vet så har jag ju äntligen vågat erkänna att jag älskar Bon Jovi. Det har länge varit något jag stuckit under stol med eftersom det inte var coolt nog för min otroligt mörka image som jag envisades med att försöka uppnå. Nu erkänner jag dock villigt att Bon Jovi är den musik som är näst mest representerad i min skivsamling och att en del låtar fortfarande gör mig tårögd.

Visuellt

En ny länk har tagit sig in i högerspalten, nämligen länken till min youtube-kanal. Jag rekommenderar främst "Not sleeping, but dreaming" även om man säkert kan få lite behållning av de andra uppladdningarna också.

En film som är värd att se

Om man bara skall se en enda film i sitt liv så är det här rätt film att se. Trailern gör den knappast rättvisa, för det här är i sanning den bästa film jag någonsin sett.

I mitt huvud vinner alltid Voldemort

Så, en ny header till bloggen för att fira att den sista filmen snart dyker upp. Alltså, inte den sista filmen någonsin i världshistorien, men den sista med Harry Potter. Min man och jag har beslutat oss med att vänta ända till Harry Potters 31-årsdag (den 31:a) innan vi går och ser den på bio, då för att fira vårt första år som gifta!

Som vanligt räknar vi med en lugn och skön bröllopsdag då alla aurorer och annat pack är fullt upptagna med att fira sin lilla älskling. Under tiden kan vi smida onda planer med de andra dödsätarna i fred.

Dricka saft och dyrka Satan (fast bara på låtsas, för att få vänner)

Bäva, ni dödliga, ty Skräcken kryper åter kring gator och husknutar i Kalmar. Med andra ord är jag hemma igen. Jag har ingenting vettigt att skriva just nu, så i stället kan ni få se en kärleksfull video av den trevlige unge mannen Andreas Rylander med bland annat min käre make som ond kultist och min granne i gasmask.