Sitter och tittar på Jurassic Park som jag inte sett på flera år. Tänker som så många gånger förr på vilken hysteri kring ett tema filmer eller TV-serier skapar hela tiden.
När Jurassic Park kom så var dinosaurier plötsligt överallt. Det kom kläder med dinosaurier, leksaker, böcker och reklamartiklar. Inte alla var direkt förknippade med Jurassic Park, men dinosaurier var på modet i allra högsta grad.
Nästa sak jag själv kan minnas är utomjordingsfasen som var väldigt populär i samband med Arkiv X, även den under tidigt nittiotal. Jag har också hört att det var en liknande fas efter E.T., även om jag är för ung för att minnas den (jag var ett år när den filmen lanserades).
Men nu går det undan. Först kom fantasy-febern i och med att Härskarringen äntligen blev till tre efterlängtade storfilmer. Inredningstidningar skrev om saker som "hobbit-känsla" och i modekataloger kunde man tydligt se detaljer på kläder som påminde om medeltida klädesdräkter. Fantasy hade länge varit på frammarsch, men i och med de tre filmerna så exploderade marknaden i en uppsjö av fantasy-serier, fantasy-böcker, fantasy-allting. Inte blev det mindre av Harry Potter som öppnade upp en närliggande scen, fast för de yngre åldrarna. Helt plötsligt fanns det gosedjursdrakar, lekslott med riddare och en hel myriad av mer eller mindre b-aktiga filmer för barn och ungdomar på temat.
Sedan har vi pirater. För några år sedan skulle ju alla vara pirater. Pirates of the Caribbean startade också en lavin av böcker om pirater, accessoarer som påminde om pirater och piratleksaker överallt. Folk inspirerades, spred konceptet och gjorde det till ett stort mode.
Vad har vi nu? Vampyrhysteri, så klart. Twilight har räckt ut handen till tonårsflickor över hela jordklotet som förmodligen köper alla efterapningar i stil med den otroligt töntigt upplagda Vampire diaries som börjar på TV i veckan som kommer, och jag kan slå vad om att de dessutom läser alla vampyrromaner som kluddats ihop och spottats ut på en sjukt kort tid.
Sedan att jag för alltid kommer att föredra Anne Rice romantiska, men ändå blodtörstiga bestar framför Stepehenie Meyers glittrande emo-vampyrer är en annan femma.
Något jag dock undrar över är var i helsike Japan-hysterin kom ifrån? Jag menar, nördar har alltid tittat på manga-filmer och läst manga-porr, men när började övriga världen sluka precis allting som har stora ögon, oräkneliga panty-shots och små gulliga djur som gråter töntigt stora tårar?
Kan ni dela med er av era teorier, för jag är helt ställd?
Pokémon-, Digimon- och Sailor Moon-generationen som blev gamla nog att ladda ner och leta saker på internet? Helt enkelt de som växte upp med att de serierna gick på tv på helgmorgnarna.
SvaraRaderaDet är bara början på en teori och det ligger säkert mycket mer bakom det.
Jag betvivlar. Jag menar, vi som är lite äldre växte ju upp med Sandybell och Starzinger, men vi blev ju inte knäppa för det. ;P
SvaraRaderaJag kollade aldrig på pokémon, digimon eller ngt sånt, jag var nog något eller några år för gammal för det. För min del gick det på följande sätt: Jag hittade studio ghibli, framför allt då Princess Mononoke - sen hittade jag på ngt sätt, minns inte hur, Hellsing (då var jag väl kanske 15-16) och tyckte coolt; vampyrer, blod, zombies och action. Efter det upptäckte jag fler som hade samma intresse iom att jag började LANa. Sen har det gått i vågor, just nu har jag fastnat i träsket igen. Men, men, jag gillar det så jag antar att ni får stå ut med det :P
SvaraRadera