Människors dubbelnatur

 Jag har åter igen märkt hur usel jag är på att läsa av människor. När någon man ägnat väldigt mycket tid och värme åt, någon man släppt in i sitt liv helt och hållet och presenterat för sina vänner, sin familj, sina intressen... Visar sig vara något helt annat än presenterat.

När personen visar sig vara en manipulativ lögnaktig jävel som berättat en mängd vidriga lögner om en.
När personen tycker så förbannat synd om sig själv att man inte kan låta bli att se förbi alla varningstecken och bortförklara alla snedsteg.

När man inser att personen inte alls är den person man trodde sig känna, och förmodligen aldrig har varit.

Och så undrar folk varför jag föredrar att hitta på människor att umgås med i stället.