Arg på allt det fula

Jag sitter här i min sjukdom och spelar Hidden Objects-spel. Jag avskyr mig själv lite grand för att jag gör det, främst för att de gör mig så arg. Det är samma ilska och vanmakt som jag kände efter att jag såg de första Narnia-filmerna. Den vanmakt som fick mig att gå omkring och hata i dagar och veckor efteråt. Den ilska som fick mig att vilja gå omkring och skrika åt fula hus och sparka på tråkiga lyktstolpar. Jag kräver skönhet.

Varför måste allt vara så fult i den här världen? Jag ser mig omkring i mina rum där jag gjort mitt bästa. En bra dag tycker jag om dem, en dag när jag sett en Narnia-film eller spelat exempelvis Dream Chronicles så avskyr jag allting. Jag avskyr att alla linjer är så raka och golven så fula och taken så vita och väggarna så intetsägande. Jag hatar grå lyktstolpar med plasthöljen över fula lampor utanför fönstret. Jag avskyr elspisen och de fyrkantiga fönstren och... allting. Varför kan inte världen vara vacker? Hur skall jag kunna trivas när jag i mitt huvud vet hur allt hade kunnat se ut om människor med något som helst skönhetssinne hade fått designa allt?

Nu är jag trött på den här världen, skall vi sticka till någon annan och stanna där?

Verkligheten och hans resväska

Det plingade på dörren och jag var noga med att kasta en blick genom titthålet. En grå kostym, grå ögon, välkammat hår och ett ogillande drag kring munnen. I handen höll han en resväska. Jag dubbelkollade att dörren var låst och återvände till datorn.

Ja, nu börjar Verkligheten höra av sig igen. Det har varit skönt att inte umgås så mycket med honom på senaste tiden. Ärligt talat så har vi ju aldrig riktigt gillat varandra, så jag förstår inte varför han känner sig nödgad att envisas.

Senare fick jag ett SMS:
"Varför öppnade du inte? Jag vet att du är hemma."

Jag svarade:
"Du hade din resväska med dig. Du vet att du inte kan bo här."

Från Verkligheten:
"Vi måste verkligen ses snart. Är du hemma i kväll?"

Jag svarade okej. Han får dyka upp i kväll om han vill, så länge han inte stör mig just nu. Har han fortfarande med sig sin resväska så vägrar jag att öppna. Någon måtta får det faktiskt vara.

Vända dålig dag

Hela dagen gick åt helvete. När den nästan var över bestämde jag mig för att vända på saken. Efter det lekte jag knölval bland isberg och sänkte onda ankor ända tills den globala uppvärmningen (förmodar jag) fick isbergen att smälta. Sedan sminkade jag mig med fina ögonskuggor från Alv. Sedan mötte jag upp min man vid bussen och efter det fick han valla mig ned till stranden. "Nu skall du ned och vattna din fru igen!" Om jag bara får en promenad till stranden och några minuter att vada i strandkanten och titta på intressanta stenar och döda fåglar och svära över att folk lämnar en massa skräp överallt så blir allt ganska bra.
Sedan diskade jag och lagade mat och gjorde matlåda. Nu har jag ätit mat och dagen slutar i alla fall med mindre huvudvärk och mer knölvalar än den började med. Alltid något.