Gör ett återbesök igen. Öppnar luckan på cd-spelaren, stiger in och stänger noga om mig. Vrider upp volymen och blundar. Ser bilderna, känner lukterna, trevar över känsloregister så mångfacetterade att de är omöjliga att kartlägga. Byter skiva efter en låt. Ny musik. Ny röst. Gammal musik. Gammal röst. A lad insane. Det är som om jag förlorat en pusselbit, men stundtals kan jag hitta den i låtar som jag sönderanalyserat och lärt mig utantill och stundtals glömt bort och gråtit till och skrattat till och aldrig någonsin slutat älska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar