Tillbaka i Kalmar igen efter en vecka i Närke. Jag stirrar fientligt ut genom fönstret och vill inte gå ut, trots att jag är både hungrig och röksugen. Skrivbordet på min dator är översållat med dokument vars titlar skvallrar om hemtentor och epikanalyser, men jag känner mig tom. Dränerad.
I går fick jag panik över hur mycket jag hade att göra, blev nedlugnad och känner mig fortfarande inte panikslagen, bara oinspirerad. Ointresserad. Varför skall jag plocka sönder en historia och försöka använda så många svåra ord som möjligt bara för extrapoäng hos en lärare som inte ens kan skilja mellan söndag och tisdag? Varför skall jag bry mig?
Jo, jag vet. Man måste gå igenom de tråkiga grundkurserna för att komma vidare till godbitarna. Man måste stå ut och hålla ut och tvinga sig själv för annars får man inga pengar. Man måste.
Jag har aldrig varit bra på det där med "måsten". När det är någonting jag måste så blir jag helt otroligt seg, loj, oinspirerad, trött, känner mig sjuk och vill slå folk. Visst låter det mysigt?
Nu har jag gett mig själv tre timmars frist innan jag måste sätta igång med hemtentan och jag hoppas att jag kan hitta någon sorts lust där någonstans, även om jag betvivlar.
Den där ointresserade känslan som infinner sig när det handlar just om "måsten" känner jag väl igen. Det är inte lätt att finna inspirationen till att göra det man ska. Fick dock höra på mitt förra jobb att om man hade ställt in sig på att "jag måste" då var det redan kört. På något sätt skulle man ändra det till "jag vill", vilket inte är lätt. Men kanske värt ett försök?
SvaraRaderaJag önskar dig lycka till i jungeln av tentor!