Hon har verkligen livat upp här hemma, den lilla raringen. Kattleksakerna känns inte längre bara som dekoration, utan används flitigt. Hon har dessutom fått fart på de andra katterna också så att de är mycket mer lekfulla och pigga. Särskilt Voldemort som kramas med henne på bilden, han verkar ha saknat en yngre katt att leka med eftersom Murkla har lite för mycket värdighet att tänka på för att leka dagarna i ända.
Så nu ligger det katter överallt. Tre katter känns lite som att ha trehundra katter. De ligger i drivor på soffan, de rullar omkring på hallmattan och de strör ut sig över täcket i sängen. Voldemort skriker, Tonks kuttrar och Murkla... ja han blänger mest. Det bästa med katter är att oavsett om de har en hel del jobbiga egenskaper (Voldemort markerar allt och skriker jämt, Murkla bajsar på golvet och lägger mattan över när han är sur och Tonks leker med plingande saker nätterna igenom) så har de också alltid gott om egenskaper för att uppväga det. Vilket är praktiskt, för annars skulle de förmodligen åkt ut genom fönstret för länge sedan, oavsett om jag älskar dem eller inte.
Saker känns lite bättre i dag. Har fått iväg mer skoluppgifter och börjat försöka ana en struktur i mitt arbetande. Minst en inskickad uppgift om dagen är mitt mål just nu, och i den takten lär jag ligga bra till redan i slutet av veckan.
Men nu blir det lite soffliggande med katter högt och lågt. Jamande, spinnande, knattrande, kurrande, purrande, skrikande, kuttrande katter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar