Vad i helvete är det som händer med alla intelligenta människor?
Jag har en vän som jag alltid sett som en av de mer intelligenta. Hon tänker praktiskt, men har fortfarande förmågan att fantisera, med andra ord har hon det bästa av två världar.
Ändå beter hon sig som en idiot och resonerar som en galning. Hon kräks upp mat. Hon undrar sedan varför hon är trött och orkelös, eller när hon svälter sig själv och äter oregelbundet eller sällan så undrar hon varför hon går upp i vikt. Hon säger dessutom mycket defensivt att hon visst är frisk, inte har några störningar alls och minsann inte borde ta upp tid hos psyk från de som verkligen behöver hjälp. Herregud, det är för fan svart på vitt: SJUK. ÄTSTÖRNINGAR. Sök hjälp!
Jag har aldrig förstått hur en intelligent människa kan fastna i ätstörningsträsket. Varenda människa med någonting innanför pannbenet vet ju för helvete att man måste äta och att det är sjukt att framkalla kräkningar i tid och otid? Trodde jag. Tydligen inte.
Jag känner en annan ytterst intelligent människa som nyligen blivit fanatiker i en religion. Jag menar verkligen Moon-sekten, helt springande galet fanatiker. Hon dikterar hela sitt liv efter religionen, oavsett om hon mår fysiskt bra av det eller inte. Hon struntar i sin familj till förmån för religionsutövare, hon pratar knappt om något annat längre. Det är bara religion, böner, konstiga traditioner och främmande språk.
Från början var det inga varningsklockor som ringde. Hon sa att hon valde ut de delar hon gillade med religionen och struntade i resten, men snart sket fan i det blå skåpet och hon slukade hela alltet med hull och hår i stället.
Jag som alltid trott att en intelligent människa är förmögen att tänka själv och ta egna beslut om sin vardag, inte svälja en hel religion och följa alla regler och punkter. Det är bara fega och korkade människor som gör sådant. Trodde jag. Tydligen inte.
Jag håller fortfarande fast vid den åsikten, hur korkad den än är. Jag tänker inte/vill inte kontakta någon sorts vård igen på ett bra tag för jag är inte tillräckligt illa för att det skall ta sig tid. Varje gång när jag gick till piskologen i våras så passerade jag ätstörningsenheten och tanken slog mig men jag ignorerade den lika fort.
SvaraRaderaSådana saker finns inte tid med, det tar upp hela dagen och det finns inte tid för det med ett fulltidsarbete vilket skulle resultera i att jag skulle få bolla två saker samtidigt. Den där.. hbt(?)behandlingen hade tagit bort en hel dag varje vecka som inte hade varit möjlig att justera runt vilket bara hade resulterat i mer stress än vad den hjälpen hade gjort nytta.
Så nej, det är bara att ta sig i kragen och trycka på stämpelklockan tills ett eventuellt systemhaveri. Tråkigt men sant.
...och jag gissar på att du vid det här laget gnisslar tänder med spänd käke och svär sammanbitet. Hjälp kan bara göra nytta om jag ber om den och det gör jag inte för stunden.