Tonårskärlek

Jag tror att alla flickor hade en idol som de verkligen, verkligen avgudade och älskade i tonåren. Någon som de tryggt kunde beundra på avstånd utan risk för att bli nobbad. Jag tror att sådan kärlek på avstånd är en del av känslolivets utveckling och en bit på vägen till att lära känna sig själv. Nog om det, nu tänker jag gå tillbaka i tiden och frossa i min tonårskärlek. Mannen jag kunde recitera hela filmer med. Mannen som figurerade i såväl fanfiction som dikter som serier. Mannen jag ritade oräkneliga teckningar av. Mannen vars lyftade ögonbryn och spinnande röst än i dag ger mig gåshud.

Christian Slater

Det är underligt, jag minns fortfarande små fåniga detaljer. Som att hans stjärntecken är lejon och att hans fullständiga namn är Christian Michael Leonard Slater. Jag kan nämna säkert nittio procent av de filmer han var med i under åttio- och nittiotalet och jag erkänner villigt att när jag letade efter bilder till det här blogginlägget så dreglade jag nästan ned tangentbordet.
Johnny Depp i all ära, men för mig kommer Slater alltid att vara sexigare, häftigare och ha en röst som vilken dag som helst gör saker med mig som Herr Depps röst aldrig kommer att göra.
Det var från början något med outsider-grejen. Attityden. Bad boy-komplexet åter en gång, som så många andra före mig har fallit pladask för. Jag kände igen mig så många gånger. Som när Slater som JD i Heathers började arrangera självmord på de populära ungarna i skolan, som när Arkansas Dave i Young Guns II alltid satte sig själv främst i skurkledet och alltid, alltid ville vara den hårdaste, den bäste, den mest berömde (men alltid misslyckades).
Visst finns det smörfilmer också. Bed of Roses minns jag dock knappt och även om jag sett Untamed Heart fler gånger än jag vill tänka på så är det ändå aldrig den som dyker upp först i tankarna på Christian Slater.
Den film som påverkade mig mest var nog dock Pump Up The Volume där Slater spelare en piratradiopratare, en ensamvarg och outsider som samtidigt som han undviker folk också inspirerar alla ungdomar i hela staden till att göra revolt mot de vuxna, skolsystemet och världen i allmänhet.

När jag var tonåring var jag övertygad om att Christian Slater var min sanna kärlek. Jag skulle vid den tidpunkten lätt ha kunnat döda för att få bli hans en gång. Nu är han en medelålders man med begynnande flint, men om jag sluter ögonen - som när jag såg honom i ett avsnitt av My Name is Earl - så kan fortfarande rösten vagga mig tillbaka till en mjukare och mildare version av den där hetsiga tonårsförälskelsen.

Innan Internet köpte jag den här bilden av Alv. Hon hade hittat den i en tidning och jag tyckte den var något av det snyggaste som någonsin existerat.

Just den här bilden har jag aldrig sett förr, men den är helt klart en av de absolut läckraste!

Arkansas Dave Rudabaugh... nam nam nam....

"I like it. It's got that what-a-cruel-world-let's-toss-ourselves-in-the-abyss type ambience."
/Heathers


"Let's pretend I blew up the school... all the schools...
Now that you're dead, what are you gonna do with your life?"
/Heathers

"Now I'm depressed. Now I feel like killing myself, but luckly I'm too depressed to bother. "
- Pump up the Volume