Har just kollat upp stressyndrom och jag börjar ana vad det är frågan om. Jag sover antingen hemskt länge eller inte alls. Jag är trött och pigg precis hela tiden. Jag har oförklarliga smärtor i ena benet och svårt som fan att andas från tid till tid. Ingenting fastnar i mitt huvud och jag kan inte ens koncentrera mig nog för att läsa längre. Jag, inte kunna läsa? Det är ju fan sjukt. Hela tiden tappar jag bort ord eller vad jag skulle säga och jag vill avliva hela världen. Hade inte August funnits så hade det inte funnits några egentliga ljusglimtar kvar.
Jag får ingenting gjort. Ingenting alls. Ingen städning, ingen disk, inget plugg. Mardrömmarna har blivit mer intensiva och håglösheten är nog det värsta. Denna ständiga håglöshet som gör att inte ens saker jag brukar tycka om att göra känns meningsfulla. Jag är spänd hela tiden och kan inte på några villkor slappna av - och när jag väl lyckas somna så gnisslar jag tänder hela natten så jag inte kan öppna käften på morgonen.
Det här bådar inte gott. Vet inte vad jag skall ta mig till. Sjukvården lär man ju knappast få någon hjälp av, så jag får helt enkelt fortsätta att gå till skolan och hoppas på att det här går över under jullovet. Just nu känns det dock som om jag inte kommer klara mig ens tid.
Mina aggressionsnivåer har dessutom ökat och jag har hela tiden fantasibilder av att jag själv skall bli skadad på något sätt - kanske för att jag äntligen skulle kunna slappna av om någon slog mig medvetslös...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar