Kattbollar överallt!

Det är kattbollar överallt i lägenheten. Små ihoprullade luddskallar som sover den orättfärdiges djupa och fluffiga sömn.
På bilden här ovan är Voldemort. Han är numera nästan större än Murkla (hur sjutton gick det till, han är ju inte ens ett år gammal än) och brukar fortfarande gå och sjunga för sig själv i hallen. Annars är han den mest kattiga katt jag någonsin träffat. Allt det katter "ska" tycka om älskar han. Han sover gärna i katthuset, han klöser på klöspelaren, kissar i sin låda, leker med ALLA leksaker, älskar kattmynta och kattgodis och går loss på mina garnnystan så fort han får chansen. Han är också den mest sociala katt jag träffat. I vanliga fall så trampar katter omkring lite i knäet innan de lägger sig. Voldemort rusar upp i knäet och kastar sig ned och sover på en komma tre sekunder. Han bryr sig inte om ifall det är en vän eller främling heller, alla är hans vänner. Självförtroendet är enormt.
Murkla tar det mesta med ro nuförtiden, även om han sprintar omkring med Voldemort då och då eller bråkar med Elsa (också kallad von Pälsing). Mest håller han sig så klart i närheten av matte. Nu ligger han här bredvid och sover som en kringla. Murkla har för övrigt lärt sig att säga sitt eget namn; Mrrrkla!
Elsa Pälsa blir bara konstigare och konstigare. Häromveckan somnade hon på ljusfatet på köksbordet, ihoprullad som en gosboll - ovanpå inte mindre än tre kaktusar. Kanske modet med spikmattor har hunnit ifatt henne också? I övrigt hatar hon Murkla, bryr sig knappt om Voldemort och verkar faktiskt tycka om hunden Bamse, kanske mest för att hon kan köra med honom en del och känna sig viktig och överlägsen. Elsa har äntligen börjat sova mer hos mig nu och gömmer sig inte bara på kökshyllor i köket som hon hade för vana ett tag.

Så det var en liten kattrapport från De Södra Utmarkerna!