Snart flyttar jag till en helt ny stad där jag inte känner någon och inte egentligen har några vänner. Frågan är; har jag egentligen några vänner här då? Har jag annat än en handfull bekanta? Vänta lite, har jag några vänner alls? Är det bara en stor jävla drös med bekanta?
Om min hemtelefon ringer så vet jag vem det är. Det är en familjemedlem eller en telefonförsäljare. Om min mobiltelefon ringer så är det oftast min pojkvän och annars är det för det mesta någon jag försökt ringa som ringer tillbaka. Visst, jag tvivlar inte på att det finns folk som tycker om mig där ute och som vill höra av mig ibland, men de vill ju inte höra av sig till mig. De föreslår aldrig en fika. De bjuder mig aldrig på fester. De kommer hjärtans gärna när jag arrangerar en fest eller håller i ett rollspelsmöte, men har jag någonsin, en endaste gång blivit inbjuden på någon annans spelmöte? Nej.
Det har varit en hel sommar. Har någon frågat om vi kan ha en picknick? Nej. Har någon frågat om vi skall gå och ta en öl? Nej. Har någon bjudit hem mig till sig? Nej.
Vilka är alla de här människorna som jag kallar vänner? Jag flyttar, för helvete. Någon borde bry sig. Någon borde vilja träffa mig och umgås med mig. Jag är så trött på att vara den som föreslår.
Jag måste börja skriva igen. Skriva vänner som finns på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar