Farväl till Varberga

Örebro måhända stöter bort mig, men i Varberga känner jag mig märkligt hemma. Jag har aldrig tidigare i vuxen ålder bott så här länge i ett område och det märks. Det känns.

Mina underbara grannar som nästan aldrig stört eller varit otrevliga, från mannen med hästsvansen som alltid brukar stanna och byta några ord och den gamla kvinnan på nedre botten som alltid hälsar så gott till den okända individ som spelade temat till den gamla Narnia-serien på bastuba någon gång för flera år sedan.

Överallt finns det vackra rabatter och växter och bara runt hörnet ligger Varbergaskogen med dess lilla damm där piratskepp seglat, där man sökt efter klan Nosferatu och hittat platserna där gungdjuren dansar i tystnad om nätterna. I parken har man haft picknick och spelat rollspel, spelat in film och där borta på kullen har BassCore lidit en nesligt nederlag i purjostrid. Under de skuggiga träden har jag suttit med Satan och Bamse under de varmaste dagarna på året när lägenheten förvandlades till en masugn och på bänken där borta satt jag och Valle och pratade första gången vi träffades. Oräkneliga är de gånger jag och Tobbe mötts upp mitt i natten för att ta en cigarett och språkas några ord borta vid skolan och under regniga nätter har jag yrt omkring utomhus och låtsats att Varberga är bara mitt och mitt allena.

Tempobutiken kommer jag inte sakna, med deras fluglarver i sylten och tjurtestiklar, men desto mer kommer jag att sakna Servicebutiken och Pizzerian. I servicebutiken är de alltid sjukt trevliga, har massor med bra hyrfilm och världens bästa pris på iskall cola. Pizzerian har de godaste kebabtallrikarna på den här sidan planeten, drivs av behagliga människor och de extrakryddar bara för min skull.
På biblioteket har alla alltid varit hjälpsamma, och blomsterbutiken drivs av en mycket söt och trevlig kvinna.
Jag önskar att jag kunde ta med mig hela Varberga Vårdcentral till Kalmar. Jag har aldrig blivit så bra bemött eller fått så mycket hjälp på någon annan vårdcentral. Min kurator är världens gulligaste och såväl läkare som diabetessköterska är kunniga, trevliga och går alltid den där lilla extra biten för att man skall känna sig omhändertagen.

Jag kommer att sakna att kika förbi Magnus och prata en stund, eller springa på Erik eller någon annan gammal bekant från förr. Jag kommer att sakna ljuden, lukterna och... ja, hela Varberga.

Farväl Varberga, jag hoppas vi ses igen någon gång.