Nu har jag dock fått hem en keps som jag faktiskt tycker om och tänker bära. Är du nördig nog att förstå varför?
12 feb. 2010
Nördig nog?
Ni vet säkert redan att jag hatar kepsar och ofta anser att folk som bär kepsar gör det för att de är komplett dumma i huvudet?
Nu har jag dock fått hem en keps som jag faktiskt tycker om och tänker bära. Är du nördig nog att förstå varför?
Nu har jag dock fått hem en keps som jag faktiskt tycker om och tänker bära. Är du nördig nog att förstå varför?
Åtta timmar
I onsdags var jag i skolan åtta timmar. En och en halv timme hade jag lektion. Hur gick det här till? Jo, först sov jag väldigt lite, men skuttade ändå upp klockan sex för att i panik rota runt efter ridkläder, vakna, få på mig nämnda ridkläder, plocka en frukt i farten och rusa till bussen. Allt så jag skulle hinna med bilen ut till ridhuset där dagens första lektion skulle hållas.
När jag kom till skolan med en kvart till godo så fick jag se att det på vita tavlan i hallen stod att lärarinnan var sjuk och lektionen inställd. Jippie. Således hade jag ingen lektion alls på förmiddagen, utan började klockan ett och kunde lugnt ha sovit till elva om jag hade velat.
För att inte förspilla tid gick jag och lånade en mattebok och räknade matte i tre timmar. Ja, jag vet, någonting har allvarligt gått snett i mitt huvud.
Så var det lunch mellan tolv och ett, och sedan var det engelska. Efter det en halvtimmes rast igen och sedan satte jag mig för att vänta på bildläraren. Vi blev ett helt gäng som väntade, och väntade. Och. Väntade. När läraren var tio minuter försenad traskade jag ned och tog en cigg. Sprang på en annan lärare som undrade vad jag gjorde i de avlägsna delarna av skolan. "Bildlektion" svarade jag, och fick veta att bildlärarinnan också var sjuk och lektionen var... gissa vad? Inställd!
Roligt att ingen tänkt på att tala om det för oss.
Om de nu vägrar att fixa vikarier så kan de ju i alla fall för helsike ha en plats där de skriver upp vilka lärare som är sjuka och vilka lektioner som är inställda, dag för dag.
-----------------------------
För övrigt har jag fått gästblogga hos Miss JS! Tack för förfrågan!
När jag kom till skolan med en kvart till godo så fick jag se att det på vita tavlan i hallen stod att lärarinnan var sjuk och lektionen inställd. Jippie. Således hade jag ingen lektion alls på förmiddagen, utan började klockan ett och kunde lugnt ha sovit till elva om jag hade velat.
För att inte förspilla tid gick jag och lånade en mattebok och räknade matte i tre timmar. Ja, jag vet, någonting har allvarligt gått snett i mitt huvud.
Så var det lunch mellan tolv och ett, och sedan var det engelska. Efter det en halvtimmes rast igen och sedan satte jag mig för att vänta på bildläraren. Vi blev ett helt gäng som väntade, och väntade. Och. Väntade. När läraren var tio minuter försenad traskade jag ned och tog en cigg. Sprang på en annan lärare som undrade vad jag gjorde i de avlägsna delarna av skolan. "Bildlektion" svarade jag, och fick veta att bildlärarinnan också var sjuk och lektionen var... gissa vad? Inställd!
Roligt att ingen tänkt på att tala om det för oss.
Om de nu vägrar att fixa vikarier så kan de ju i alla fall för helsike ha en plats där de skriver upp vilka lärare som är sjuka och vilka lektioner som är inställda, dag för dag.
-----------------------------
För övrigt har jag fått gästblogga hos Miss JS! Tack för förfrågan!
10 feb. 2010
Lydia Viktoria
Om det fanns en affär där man kunde köpa självkänsla på tetra så skulle jag lugnt skita i att betala hyran. I stället skulle jag köpa upp hela lagret och mata dig med silversked tills allt var slut och du kunde se hur fantastiskt, jävla bäst du är.
Om det fanns ett sätt att smita in i ditt huvud och rumstera om där så skulle jag bege mig dit redan i natt. Jag skulle plocka väck allt som skaver och sliter och ge mig ut efter monstren på bästa Buffy-manér tills det inte gjorde ont längre.
För du förtjänar inte det ditt eget huvud utsätter dig för. Jag vet allt om att ha en hjärna som i grund och botten är en förbannad förrädare. Man blir så hjälplös när hotet kommer från insidan i stället för utifrån.
Låna mina ögon och öron ett slag. Det här är du:
Du är ingen kall person. Du är ingen elak person. Du är ingen dålig person. Du är inte fel.
Du är en person som kan skapa underbara saker - i såväl metall som lera som tyg som garn. Du är en person som kan skriva saker som får andra att blekna till ingenting alls. Du är den enda kvinna som kan sjunga så att jag får gåshud av hur vackert det är.
Du pratar högt om allt möjligt och din humor är rå, men hjärtlig. Dina åsikter är skapade av dig och ingen annan. Du säger att du tar åt dig och följer efter, men om du gjorde det så skulle du inte känna dig fel. Du skulle inte känna att dina åsikter inte passade in om de inte var dina egna. Det är folk som faktiskt går sin egen väg som känner sig malplacerade, inte de som hakar på och apar efter.
Du är omtänksam. Du faller inte så lätt för folk, men om man väl fått din vänskap eller kärlek så finns du alltid där, oavsett om du egentligen orkar själv eller inte.
Du lämnar ett avtryck, ett intryck. Det genomsyrar allt du gör och allt du säger. Som med konst, mina egna skapelser tar många uttryck, skiftar, riktar sig åt alla håll och kanter, men din prägel kan man se på allt du skapar. Oavsett material så är det alltid du. Personligt. Såsom konst skall vara.
Och du är vacker, något du själv verkar se så sällan. Det är inte bara jag som talar, för jag har hört det från flera håll. Jag har alltid varit avundsjuk på ditt hår och din figur. När du skrattar - eller asgarvar rakt ut så är det smittande. Din klädstil kanske inte är super-mega-alternativ längre, men den är väldigt du och den är väldigt personlig, långt långt ifrån mainstream.
Och även om mina ord inte förändrar något så hoppas jag att de i alla fall får dig att värma en kopp te, slå på Wild is the wind och i alla fall må lite bättre i kväll. Du förtjänar en paus från dina hjärnspöken.
Du är underbar.
Om det fanns ett sätt att smita in i ditt huvud och rumstera om där så skulle jag bege mig dit redan i natt. Jag skulle plocka väck allt som skaver och sliter och ge mig ut efter monstren på bästa Buffy-manér tills det inte gjorde ont längre.
För du förtjänar inte det ditt eget huvud utsätter dig för. Jag vet allt om att ha en hjärna som i grund och botten är en förbannad förrädare. Man blir så hjälplös när hotet kommer från insidan i stället för utifrån.
Låna mina ögon och öron ett slag. Det här är du:
Du är ingen kall person. Du är ingen elak person. Du är ingen dålig person. Du är inte fel.
Du är en person som kan skapa underbara saker - i såväl metall som lera som tyg som garn. Du är en person som kan skriva saker som får andra att blekna till ingenting alls. Du är den enda kvinna som kan sjunga så att jag får gåshud av hur vackert det är.
Du pratar högt om allt möjligt och din humor är rå, men hjärtlig. Dina åsikter är skapade av dig och ingen annan. Du säger att du tar åt dig och följer efter, men om du gjorde det så skulle du inte känna dig fel. Du skulle inte känna att dina åsikter inte passade in om de inte var dina egna. Det är folk som faktiskt går sin egen väg som känner sig malplacerade, inte de som hakar på och apar efter.
Du är omtänksam. Du faller inte så lätt för folk, men om man väl fått din vänskap eller kärlek så finns du alltid där, oavsett om du egentligen orkar själv eller inte.
Du lämnar ett avtryck, ett intryck. Det genomsyrar allt du gör och allt du säger. Som med konst, mina egna skapelser tar många uttryck, skiftar, riktar sig åt alla håll och kanter, men din prägel kan man se på allt du skapar. Oavsett material så är det alltid du. Personligt. Såsom konst skall vara.
Och du är vacker, något du själv verkar se så sällan. Det är inte bara jag som talar, för jag har hört det från flera håll. Jag har alltid varit avundsjuk på ditt hår och din figur. När du skrattar - eller asgarvar rakt ut så är det smittande. Din klädstil kanske inte är super-mega-alternativ längre, men den är väldigt du och den är väldigt personlig, långt långt ifrån mainstream.
Och även om mina ord inte förändrar något så hoppas jag att de i alla fall får dig att värma en kopp te, slå på Wild is the wind och i alla fall må lite bättre i kväll. Du förtjänar en paus från dina hjärnspöken.
Du är underbar.
9 feb. 2010
Glasögon
Nu måste jag bara citera ett helt genialiskt stycke från Pörnis blogg:
Och jävlar vad jag känner igen mig. Mina glasögon är gamla och sunkiga, men jag måste ha dem ändå eftersom mina ögon vägrar att gå med på linser varenda dag - vilket gör att jag känner mig både ful och halvblind var och varannan dag. För mig spelar det ingen roll att jag kan tycka att glasögon är snyggt på andra, eller att rätt sorts glasögon kan se coolt ut, i och med att jag faktiskt är så fett handikappad utan dem så avskyr jag dem. De är ju för fan en ständig påminnelse på ett tillkortakommande som jag inte kan göra ett skit åt.
Nya glasögon är dessutom inte en möjlighet som ens existerar när man lever på studielån och knappt klarar av att leva utan extra utgifter. Jag har inte skaffat nya glasögon på kanske sju år (och då fick jag nya genom soc), precis som jag av samma anledning inte varit hos tandläkaren mer än en enda gång sedan jag fyllde nitton.
Så många tar tandläkare och glasögon som inte har fel styrka och ingen fjädring och ingen avflagnande färg som något helt naturligt och normalt. För mig är det lyx.
Något annat som stör mig är de här jävla reklamerna "köp två glasögon, betala bara för ena paret" - så man kan ha ett par att matcha en annan stil med. Era jävla sumprunkare! Halvera priset på ETT par så jag kanske har råd att skaffa ETT förbannat par glasögon med rätt styrka i alla fall.
Fast även halva priset är för högt. Jag behöver halva reapriset och en lottovinst om det skall gå ihop.
Jävla modeindustri. Hörapparater är gratis. Rullstolar är gratis. Insulinsprutor är gratis. Glasögon kostar lika mycket som jag får att leva på i en hel månad.
Sjukt orättvist.
"Jag funderar på att kanske köpa nya glasögon. Fast grejen är att jag inte tycker det är extremt snyggt. Skulle du tycka det om du hade haft glasögon sen du var 6 år, och jävligt fula sådana, med flaskbotten glas, blivit retad för det, du kan inte se ett skit utan dem och du ska helst ha färgglatt schampo och balsam så du kan se färgen lite skumt när du duschar utan att bara flänga händerna och greppa efter saker som inte finns i luften, på det kostar de runt 6 - 7000 kr eftersom optikern skrattar åt dig och säger att du är praktiskt taget blind? Det är inte så jävla spännande som det kanske låter. Men ändå finns det människor som köper glasögon med ingen styrka i....för att de tycker det är snyggt!? Det är ju för fan ett handikapp. Jaha, då ska jag införskaffa en rullstol härnäst och rulla runt i, göra det till den nya top notch grejen...idioter. En guld rullstol med graffititryck i dollartecken på med maffiga guldkedjor."
Och jävlar vad jag känner igen mig. Mina glasögon är gamla och sunkiga, men jag måste ha dem ändå eftersom mina ögon vägrar att gå med på linser varenda dag - vilket gör att jag känner mig både ful och halvblind var och varannan dag. För mig spelar det ingen roll att jag kan tycka att glasögon är snyggt på andra, eller att rätt sorts glasögon kan se coolt ut, i och med att jag faktiskt är så fett handikappad utan dem så avskyr jag dem. De är ju för fan en ständig påminnelse på ett tillkortakommande som jag inte kan göra ett skit åt.
Nya glasögon är dessutom inte en möjlighet som ens existerar när man lever på studielån och knappt klarar av att leva utan extra utgifter. Jag har inte skaffat nya glasögon på kanske sju år (och då fick jag nya genom soc), precis som jag av samma anledning inte varit hos tandläkaren mer än en enda gång sedan jag fyllde nitton.
Så många tar tandläkare och glasögon som inte har fel styrka och ingen fjädring och ingen avflagnande färg som något helt naturligt och normalt. För mig är det lyx.
Något annat som stör mig är de här jävla reklamerna "köp två glasögon, betala bara för ena paret" - så man kan ha ett par att matcha en annan stil med. Era jävla sumprunkare! Halvera priset på ETT par så jag kanske har råd att skaffa ETT förbannat par glasögon med rätt styrka i alla fall.
Fast även halva priset är för högt. Jag behöver halva reapriset och en lottovinst om det skall gå ihop.
Jävla modeindustri. Hörapparater är gratis. Rullstolar är gratis. Insulinsprutor är gratis. Glasögon kostar lika mycket som jag får att leva på i en hel månad.
Sjukt orättvist.
Brudklänning igen
Så sitter jag här och funderar över brudklänningar igen. Om jag skall strunta i det här med att ha en vit klänning så blir valet ganska enkelt. Den här klänningen till vänster köpte jag på Grothica för ett antal år sedan och den är verkligen fin, samt sitter hemskt snyggt på mig. Dessutom är den fortfarande i nyskick eftersom jag sällan funnit anledning till att bära den.Men samtidigt tar det emot. Jag vill ju ha något storslaget vackert. Något som känns rätt till hundra procent. Något som är vitt. Varför är jag så otroligt inställd på det här med vitt? Jag har aldrig någonsin lyckats hitta en vit klänning som faktiskt sitter snyggt på mig. Vitt får mig att se ut som en strandad val insvept i gamla lakan, oavsett hur snygg klänningen är i grund.
Ändå kan jag inte sluta drömma om att få ha någonting mer i stil med det här till höger i stället. Någonting ljust, någonting sagolikt. Någonting spektakulärt.Och jag har inte en spänn att lägga ned på det. I alla fall inte för tillfället. Sedan har jag väldigt få spänn att lägga ned på det oavsett. Min enda möjlighet är att hitta fint tyg till nedsatt pris och sedan se till att låna en symaskin och kidnappa Alv. Den senare kommer ju faktiskt hit om en överskådlig framtid, så då kanske man kunde passa på att försöka fixa en klänning då.
En annan sak jag kommit på att jag gärna vill ha är någon slags extravagant krona. Mitt hår lär ju inte ha vuxit ut till tillfället, så då måste jag ha något annat snyggt för att dra uppmärksamheten från det faktum att håret ser ut som skit. Jag tror att jag skall göra den själv, och jag tror jag tänker låta mig inspireras av Arwen och saker som folk gjort inspirerade av hennes utstyrsel även där. Kanske något åt det här hållet:
Vad tycker folk?
Harry dog i går
När jag och Oscar flyttade isär gick jag genast och köpte två råttor. Jag har nästan alltid haft råttor, men eftersom Oscar var rädd för sådana så fick jag vackert leva utan dem under vårt förhållande och samboskap.
Så, när vi flyttade isär skaffade jag alltså två råttor. Två bröder. Svarta och vita och helt sanslöst fina. Den med ett snett vitt streck i sin svarta panna fick heta Harry Potter och den andra döpte jag till Maltazar. Egentligen borde jag vetat bättre än att skaffa ett par råttor som var så stora som de var och jag fick dem aldrig särskilt tama.
För tre dagar sedan såg jag inte till Harry så mycket. Han gömde sig, men eftersom han alltid varit den skyggare av dem lade jag inte så stor vikt vid det.
För två dagar sedan bestämde jag mig för att leta reda på Harry. Han låg då sjuk och flämtande instoppad under massor av burunderlag. Han reagerade knappt när man lyfte upp honom och ögat som legat ned mot burbotten hade en underlig hinna och verkade inte reagera på någonting.
Jag förflyttade honom till karantän, såg till att han låg varmt och mjukt och matade honom med vatten och buljong med hjälp av pipett. Jag höll tummarna.
I går morse var han död.
Jag har ingen aning om vad som hände. Maltazar mår fortfarande bra och verkar inte sakna Harry för fem öre.
Så, när vi flyttade isär skaffade jag alltså två råttor. Två bröder. Svarta och vita och helt sanslöst fina. Den med ett snett vitt streck i sin svarta panna fick heta Harry Potter och den andra döpte jag till Maltazar. Egentligen borde jag vetat bättre än att skaffa ett par råttor som var så stora som de var och jag fick dem aldrig särskilt tama.
För tre dagar sedan såg jag inte till Harry så mycket. Han gömde sig, men eftersom han alltid varit den skyggare av dem lade jag inte så stor vikt vid det.
För två dagar sedan bestämde jag mig för att leta reda på Harry. Han låg då sjuk och flämtande instoppad under massor av burunderlag. Han reagerade knappt när man lyfte upp honom och ögat som legat ned mot burbotten hade en underlig hinna och verkade inte reagera på någonting.
Jag förflyttade honom till karantän, såg till att han låg varmt och mjukt och matade honom med vatten och buljong med hjälp av pipett. Jag höll tummarna.
I går morse var han död.
Jag har ingen aning om vad som hände. Maltazar mår fortfarande bra och verkar inte sakna Harry för fem öre.
8 feb. 2010
Veckans bloggtema: Kärlek
Jag tror att kärleken dör när man nöjer sig.
När man är tonåring pratar man om Den Stora Kärleken och finner det helt naturligt att den finns där ute någonstans. Sedan, ju äldre man blir så börjar det mer och mer smyga in nya begrepp i det hela. Begrepp som att ha realistiska krav och att inte vara så petig. Att nöja sig. "Man blir ju inte yngre, haha". Folk träffar folk, flyttar ihop, skaffar knoddar, gifter sig, följer mallen. Sedan sitter kvinnorna och ser på filmer med Hugh Grant och läser romaner av Margit Sandemo och suckar över sin partners alla brister, men man måste ju vara realistisk.
Det är ju bra när det är bra och så länge det inte är dåligt måste definitionen alltså vara just "bra".
Så går åren och man skaffar plåsterbarn och slutar prata med varandra och vaknar en morgon för att titta på den där som ligger i sängen och undra "Vem i helvete är den här människan?" och så skiljer man sig, eller håller ihop för barnens skull och låter vanan råda. Man vänjer sig vid en annan människa. Vänjer sig vid skavankerna.
Många kvinnor med lite dåligt självförtroende verkar dessutom tycka att de är skyldiga mannen något bara för att han älskar henne. När man frågar varför de hänger ihop med karln som de nyss gnällt över för att han snarkar och aldrig gör något hemma och tittar på hockey och aldrig är intresserad av hennes behov så tittar hon tillbaka, storögt. Förvånat. Sedan säger hon, som om det skulle förklara allting: "Men han älskar ju mig."
Och alla dessa par som inte förstår varandra för fem öre, som inte har något att prata om, som är mer som ett par vänner som har sex, eller ännu värre - ett par ovänner som har sex och råkar bo på samma adress. När de går omkring som främlingar i samma liv och sneglar fundersamt mot den andra för att förutsäga nästa drag.
Jag började också tro att det var så det skulle vara. Att man hittade någon man kunde tänka sig att leva med resten av sitt liv och vice versa. Någon som dög. Någon man kunde nöja sig med för att sedan kunna följa bobyggarinstinkten och den biologiska klockan och bocka av de punkterna på livets checklista.
Jag är lycklig över att det inte måste vara så. Det kan också vara helt naturligt. Lekande lätt. Omstörtande, fantastiskt, romantiskt, vardagligt, mjukt, stormigt, lugnt, allt på en gång.
Jag har först nu förstått vad kärlek är. När beslut som förut varit svåra blir naturliga. När man förlovar sig för att man vet att man kommer tillbringa resten av livet tillsammans, och inte för att det är en normal utveckling av förhållandet. När man flyttar ihop för att man inte står ut med att vara ifrån varandra snarare än att det är praktiskt eller, ja, en naturlig utveckling av förhållandet. När man inte längre behöver känna sig ensam. Någonsin.
Jag tror att kärleken dör när man nöjer sig.
När man är tonåring pratar man om Den Stora Kärleken och finner det helt naturligt att den finns där ute någonstans. Sedan, ju äldre man blir så börjar det mer och mer smyga in nya begrepp i det hela. Begrepp som att ha realistiska krav och att inte vara så petig. Att nöja sig. "Man blir ju inte yngre, haha". Folk träffar folk, flyttar ihop, skaffar knoddar, gifter sig, följer mallen. Sedan sitter kvinnorna och ser på filmer med Hugh Grant och läser romaner av Margit Sandemo och suckar över sin partners alla brister, men man måste ju vara realistisk.
Det är ju bra när det är bra och så länge det inte är dåligt måste definitionen alltså vara just "bra".
Så går åren och man skaffar plåsterbarn och slutar prata med varandra och vaknar en morgon för att titta på den där som ligger i sängen och undra "Vem i helvete är den här människan?" och så skiljer man sig, eller håller ihop för barnens skull och låter vanan råda. Man vänjer sig vid en annan människa. Vänjer sig vid skavankerna.
Många kvinnor med lite dåligt självförtroende verkar dessutom tycka att de är skyldiga mannen något bara för att han älskar henne. När man frågar varför de hänger ihop med karln som de nyss gnällt över för att han snarkar och aldrig gör något hemma och tittar på hockey och aldrig är intresserad av hennes behov så tittar hon tillbaka, storögt. Förvånat. Sedan säger hon, som om det skulle förklara allting: "Men han älskar ju mig."
Och alla dessa par som inte förstår varandra för fem öre, som inte har något att prata om, som är mer som ett par vänner som har sex, eller ännu värre - ett par ovänner som har sex och råkar bo på samma adress. När de går omkring som främlingar i samma liv och sneglar fundersamt mot den andra för att förutsäga nästa drag.
Jag började också tro att det var så det skulle vara. Att man hittade någon man kunde tänka sig att leva med resten av sitt liv och vice versa. Någon som dög. Någon man kunde nöja sig med för att sedan kunna följa bobyggarinstinkten och den biologiska klockan och bocka av de punkterna på livets checklista.
Jag är lycklig över att det inte måste vara så. Det kan också vara helt naturligt. Lekande lätt. Omstörtande, fantastiskt, romantiskt, vardagligt, mjukt, stormigt, lugnt, allt på en gång.
Jag har först nu förstått vad kärlek är. När beslut som förut varit svåra blir naturliga. När man förlovar sig för att man vet att man kommer tillbringa resten av livet tillsammans, och inte för att det är en normal utveckling av förhållandet. När man flyttar ihop för att man inte står ut med att vara ifrån varandra snarare än att det är praktiskt eller, ja, en naturlig utveckling av förhållandet. När man inte längre behöver känna sig ensam. Någonsin.
Jag tror att kärleken dör när man nöjer sig.
7 feb. 2010
Personligt
Jag märker att jag mer och mer sällan skriver något personligt här. Något om hur det är, hur jag mår, hur jag finns, vad som egentligen händer. Kanske för att jag vill distansera mig, kanske för att jag inte orkar spilla ut allt hela tiden. Det förändrar ingenting för mig, det gör mig inte gladare, rikare, smartare. Det gör inte vardagen lättare, häftigare, mjukare. En gång i tiden gav det mig något att alltid skrika ut all min smärta här, men nu händer det alltmer sällan. Jag resignerar.
Man kanske kan se det som att jag hellre gnäller över något specifikt än verkligheten i allmänhet. Verkligheten ändrar sig inte.
Till de som ändå undrar; mardrömmarna är kvar. Jag är spänd nästan konstant. Jag får ingenting gjort egentligen och jag vågar knappt svara i telefon eller kolla min mail längre. Det bringar ändå bara onda tidender.
Jag och föreningslivet skall göra slut. Jag längtar tills allt är uppordnat och klart och det förbaskade årsmötet undanstökat så att jag kan lägga föreningslivet bakom mig för alltid. Tolv år av mitt liv är ungefär tio år för mycket. Jag känner mig gammal.
Man kanske kan se det som att jag hellre gnäller över något specifikt än verkligheten i allmänhet. Verkligheten ändrar sig inte.
Till de som ändå undrar; mardrömmarna är kvar. Jag är spänd nästan konstant. Jag får ingenting gjort egentligen och jag vågar knappt svara i telefon eller kolla min mail längre. Det bringar ändå bara onda tidender.
Jag och föreningslivet skall göra slut. Jag längtar tills allt är uppordnat och klart och det förbaskade årsmötet undanstökat så att jag kan lägga föreningslivet bakom mig för alltid. Tolv år av mitt liv är ungefär tio år för mycket. Jag känner mig gammal.
Tema-hysteri genom åren
Sitter och tittar på Jurassic Park som jag inte sett på flera år. Tänker som så många gånger förr på vilken hysteri kring ett tema filmer eller TV-serier skapar hela tiden.
När Jurassic Park kom så var dinosaurier plötsligt överallt. Det kom kläder med dinosaurier, leksaker, böcker och reklamartiklar. Inte alla var direkt förknippade med Jurassic Park, men dinosaurier var på modet i allra högsta grad.
Nästa sak jag själv kan minnas är utomjordingsfasen som var väldigt populär i samband med Arkiv X, även den under tidigt nittiotal. Jag har också hört att det var en liknande fas efter E.T., även om jag är för ung för att minnas den (jag var ett år när den filmen lanserades).
Men nu går det undan. Först kom fantasy-febern i och med att Härskarringen äntligen blev till tre efterlängtade storfilmer. Inredningstidningar skrev om saker som "hobbit-känsla" och i modekataloger kunde man tydligt se detaljer på kläder som påminde om medeltida klädesdräkter. Fantasy hade länge varit på frammarsch, men i och med de tre filmerna så exploderade marknaden i en uppsjö av fantasy-serier, fantasy-böcker, fantasy-allting. Inte blev det mindre av Harry Potter som öppnade upp en närliggande scen, fast för de yngre åldrarna. Helt plötsligt fanns det gosedjursdrakar, lekslott med riddare och en hel myriad av mer eller mindre b-aktiga filmer för barn och ungdomar på temat.
Sedan har vi pirater. För några år sedan skulle ju alla vara pirater. Pirates of the Caribbean startade också en lavin av böcker om pirater, accessoarer som påminde om pirater och piratleksaker överallt. Folk inspirerades, spred konceptet och gjorde det till ett stort mode.
Vad har vi nu? Vampyrhysteri, så klart. Twilight har räckt ut handen till tonårsflickor över hela jordklotet som förmodligen köper alla efterapningar i stil med den otroligt töntigt upplagda Vampire diaries som börjar på TV i veckan som kommer, och jag kan slå vad om att de dessutom läser alla vampyrromaner som kluddats ihop och spottats ut på en sjukt kort tid.
Sedan att jag för alltid kommer att föredra Anne Rice romantiska, men ändå blodtörstiga bestar framför Stepehenie Meyers glittrande emo-vampyrer är en annan femma.
Något jag dock undrar över är var i helsike Japan-hysterin kom ifrån? Jag menar, nördar har alltid tittat på manga-filmer och läst manga-porr, men när började övriga världen sluka precis allting som har stora ögon, oräkneliga panty-shots och små gulliga djur som gråter töntigt stora tårar?
Kan ni dela med er av era teorier, för jag är helt ställd?
När Jurassic Park kom så var dinosaurier plötsligt överallt. Det kom kläder med dinosaurier, leksaker, böcker och reklamartiklar. Inte alla var direkt förknippade med Jurassic Park, men dinosaurier var på modet i allra högsta grad.
Nästa sak jag själv kan minnas är utomjordingsfasen som var väldigt populär i samband med Arkiv X, även den under tidigt nittiotal. Jag har också hört att det var en liknande fas efter E.T., även om jag är för ung för att minnas den (jag var ett år när den filmen lanserades).
Men nu går det undan. Först kom fantasy-febern i och med att Härskarringen äntligen blev till tre efterlängtade storfilmer. Inredningstidningar skrev om saker som "hobbit-känsla" och i modekataloger kunde man tydligt se detaljer på kläder som påminde om medeltida klädesdräkter. Fantasy hade länge varit på frammarsch, men i och med de tre filmerna så exploderade marknaden i en uppsjö av fantasy-serier, fantasy-böcker, fantasy-allting. Inte blev det mindre av Harry Potter som öppnade upp en närliggande scen, fast för de yngre åldrarna. Helt plötsligt fanns det gosedjursdrakar, lekslott med riddare och en hel myriad av mer eller mindre b-aktiga filmer för barn och ungdomar på temat.
Sedan har vi pirater. För några år sedan skulle ju alla vara pirater. Pirates of the Caribbean startade också en lavin av böcker om pirater, accessoarer som påminde om pirater och piratleksaker överallt. Folk inspirerades, spred konceptet och gjorde det till ett stort mode.
Vad har vi nu? Vampyrhysteri, så klart. Twilight har räckt ut handen till tonårsflickor över hela jordklotet som förmodligen köper alla efterapningar i stil med den otroligt töntigt upplagda Vampire diaries som börjar på TV i veckan som kommer, och jag kan slå vad om att de dessutom läser alla vampyrromaner som kluddats ihop och spottats ut på en sjukt kort tid.
Sedan att jag för alltid kommer att föredra Anne Rice romantiska, men ändå blodtörstiga bestar framför Stepehenie Meyers glittrande emo-vampyrer är en annan femma.
Något jag dock undrar över är var i helsike Japan-hysterin kom ifrån? Jag menar, nördar har alltid tittat på manga-filmer och läst manga-porr, men när började övriga världen sluka precis allting som har stora ögon, oräkneliga panty-shots och små gulliga djur som gråter töntigt stora tårar?
Kan ni dela med er av era teorier, för jag är helt ställd?
5 feb. 2010
Tillägg om Wicca
Faktum är att jag gillar grundtanken med wicca. Modergudinnan och hela den grejen. Om någon frågar vad jag tror på så svarar jag "Gudinnan" och menar jorden, naturen som ett medvetande och en entitet.
Just att religionen inte är gammal ser jag som ett plus snarare än ett minus. Efter tvåtusen år eller fjortonhundra år är det lätt att texter blir förvanskade och misstolkade, medan saker en gubbe fluffade ihop för drygt femtio år sedan förmodligen är lite mer direktciterade.
En ny religion behöver aldrig vara mindre sann än en gammal.
Just att religionen inte är gammal ser jag som ett plus snarare än ett minus. Efter tvåtusen år eller fjortonhundra år är det lätt att texter blir förvanskade och misstolkade, medan saker en gubbe fluffade ihop för drygt femtio år sedan förmodligen är lite mer direktciterade.
En ny religion behöver aldrig vara mindre sann än en gammal.
Lite religionskunskap (eller jag kommer att bli jagad av arga wiccaner och muslimer) (Bring it on!)
I dag har jag läst om islam. Det var underhållande. I klassen finns det muslimer som påstår att islam inte alls är en ung religion och att den visst inte skapades ur judendom och kristendom via Muhammed, utan fanns långt långt innan dess.
Så vitt jag förstått efter att ha läst in mig på ämnet är läget följande: Muhammed tyckte för drygt 1400 år sedan att judendomen och kristendomen fattat saker och ting helt galet och att folk var för taskiga mot varandra. Då drog han sig undan till en grotta för att meditera. Där träffade han ärkeängeln Gabriel. Gabriel sa att Guds tidigare utsända profeter hade fått sina ord och sin mening förvanskad genom åren och att Muhammed nu blev utsedd till profet för att tala om vad Gud egentligen menat från första början.
Sedan började Muhammed fluffa omkring och predika. När en poet skrev taskiga saker om honom lär han ha fått honom lönnmördad och snart bildade han en armé av allierade judar och ickemuslimer för att hans egen grupp skulle kunna klara sig mot överhögheter och kunna dra ut i en massa slag där han själv var härförare. Sedan när han tröttnade på judarna avrättade han alla män i en stor judisk stam och sålde kvinnorna och barnen som slavar.
Hans efterföljare lyckades dessutom åstadkomma massor med krig och skit och beordrade att en av de största kulturskatterna någonsin (ett bibliotek) i Persien skulle brännas ned. Starkt jobbat!
Med andra ord så skapades islam visst för runt 1400 år sedan, och är således den yngsta av de två största världsreligionerna.
Det hela för tanken till när man pratar med wiccaner. De jiddrar en massa om att deras religion är uuuurååååldriiiig och blaha blaha. HA! Wicca som religion skapades av britten Gerald Gardner på 1950-talet. Förmodligen för att han (som aktiv nudist) ville se fler brudar dansa omkring nakna i skogen.
Visst, det finns säkert fler tolkningar av båda fenomenen, men det här är min sammanfattning och mina ord efter att jag faktiskt läst in mig på fakta från ett antal olika källor i form av internetsidor och böcker (ni vet, sådana där med papper och pärmar som folk nuförtiden så ofta förkastar som informationsmedel).
Nu är det väl bara för mig och sätta mig och vänta på att både muslimer och wiccaner dyker upp utanför min port med facklor och högafflar.
Det enda jag kan gotta mig åt i det fallet är att wiccanerna i alla kommer få trefaldigt igen.
Dagens fråga:
Muslimer får inte käka grisar och inte kött som är slaktad på deras heliga sätt, men ändå gnäller muslimerna i skolan bara om grisköttet på matsedeln, men äter det oheliga nötköttet med gott mod. Hur kommer det sig?
Så vitt jag förstått efter att ha läst in mig på ämnet är läget följande: Muhammed tyckte för drygt 1400 år sedan att judendomen och kristendomen fattat saker och ting helt galet och att folk var för taskiga mot varandra. Då drog han sig undan till en grotta för att meditera. Där träffade han ärkeängeln Gabriel. Gabriel sa att Guds tidigare utsända profeter hade fått sina ord och sin mening förvanskad genom åren och att Muhammed nu blev utsedd till profet för att tala om vad Gud egentligen menat från första början.
Sedan började Muhammed fluffa omkring och predika. När en poet skrev taskiga saker om honom lär han ha fått honom lönnmördad och snart bildade han en armé av allierade judar och ickemuslimer för att hans egen grupp skulle kunna klara sig mot överhögheter och kunna dra ut i en massa slag där han själv var härförare. Sedan när han tröttnade på judarna avrättade han alla män i en stor judisk stam och sålde kvinnorna och barnen som slavar.
Hans efterföljare lyckades dessutom åstadkomma massor med krig och skit och beordrade att en av de största kulturskatterna någonsin (ett bibliotek) i Persien skulle brännas ned. Starkt jobbat!
Med andra ord så skapades islam visst för runt 1400 år sedan, och är således den yngsta av de två största världsreligionerna.
Det hela för tanken till när man pratar med wiccaner. De jiddrar en massa om att deras religion är uuuurååååldriiiig och blaha blaha. HA! Wicca som religion skapades av britten Gerald Gardner på 1950-talet. Förmodligen för att han (som aktiv nudist) ville se fler brudar dansa omkring nakna i skogen.
Visst, det finns säkert fler tolkningar av båda fenomenen, men det här är min sammanfattning och mina ord efter att jag faktiskt läst in mig på fakta från ett antal olika källor i form av internetsidor och böcker (ni vet, sådana där med papper och pärmar som folk nuförtiden så ofta förkastar som informationsmedel).
Nu är det väl bara för mig och sätta mig och vänta på att både muslimer och wiccaner dyker upp utanför min port med facklor och högafflar.
Det enda jag kan gotta mig åt i det fallet är att wiccanerna i alla kommer få trefaldigt igen.
Dagens fråga:
Muslimer får inte käka grisar och inte kött som är slaktad på deras heliga sätt, men ändå gnäller muslimerna i skolan bara om grisköttet på matsedeln, men äter det oheliga nötköttet med gott mod. Hur kommer det sig?
4 feb. 2010
Nya smycken
Jag har suttit och skapat fler smycken, och nu har jag börjat ge dem namn också. Samtliga finns tillgängliga att köpa om man känner för det, maila mig på killerqueen@rocketmail.com om du är intresserad.
Hm. Kanske borde göra en mer officiell sida för mitt hantverk och min konst? Vad tycker ni? Några förslag på hur jag skall utforma den? Jag har ju trots allt adressen overklighet.com som fortfarande ligger och skräpar.
Elven Tears
Romantic Vampyre
Ancient Times (halsbandshänge)
Stars of Scylla
Dark Blood
Chrystal ring (min första ring!)
Ondine Dream
Pearl spider
Hm. Kanske borde göra en mer officiell sida för mitt hantverk och min konst? Vad tycker ni? Några förslag på hur jag skall utforma den? Jag har ju trots allt adressen overklighet.com som fortfarande ligger och skräpar.
Elven Tears
Romantic Vampyre
Ancient Times (halsbandshänge)
Stars of Scylla
Dark Blood
Chrystal ring (min första ring!)
Ondine Dream
Pearl spider2 feb. 2010
8-årskalas
Hon fyllde åtta år. Åtta hela år. Som alltid på födelsedagar vaknade hon helt otroligt tidigt. Redan i gryningen svängde hon benen över sängkanten och började leta i rummet efter sina presenter. Nattlinnet var rött med vita prickar och ett hål på ena armbågen. Bara fötter mot kallt, grått golv. Prasslet av presentpapper och den där spänningen i magen som var så stor att den knappt ens fick plats.
Hon skulle ha ett kalas. Veckan innan hade hon bjudit in alla sina vänner och båda sina två bästisar. De skulle äta tårta och leka lekar och kanske ha en fiskdamm. De skulle lyssna på hennes kassettband med sånger som "Min tand är lös" och "Petronella ifrån Plaskeby". De skulle skratta och yra omkring och dricka saft och hon skulle få ännu fler presenter. Kalaset skulle börja klockan två!
När klockan var kvart i två stod hon ute vid vägen och spanade efter bilarna. Hon föreställde sig en hel parad med bilar som skulle svänga upp framför huset. Massor med glada ansikten som skulle säga "hej" till henne.
När klockan var kvart över två gick hon in till sin mamma i köket. Tårtan var redan framdukad. Saften upphälld i tillbringare. Ballonger i glada färger hängde från taklampan.
"De är nog bara försenade." tröstade mamman. "Annars skulle ju deras föräldrar ha ringt, eller hur?"
Flickan nickade och återvände ut till vägen, lika ivrigt spanande.
När skymningen kom och alla åtta ljusen på tårtan blåsts ut av mamman och tårtan blivit inställd i kylskåpet för länge sedan så att inte grädden skulle bli dålig stod flickan kvar ute vid vägen. Hon började få en otrevlig känsla i magen som bara kunde beskrivas som "insikt".
Man har visserligen inte någon vidare tidsuppfattning när man fyller åtta år, men man vet i alla fall när man blivit snuvad på konfekten.
Det dröjde ganska många år innan flickan bjöd någon på kalas igen, och hon lät aldrig mer tårtan stå framme och vänta.
Hon skulle ha ett kalas. Veckan innan hade hon bjudit in alla sina vänner och båda sina två bästisar. De skulle äta tårta och leka lekar och kanske ha en fiskdamm. De skulle lyssna på hennes kassettband med sånger som "Min tand är lös" och "Petronella ifrån Plaskeby". De skulle skratta och yra omkring och dricka saft och hon skulle få ännu fler presenter. Kalaset skulle börja klockan två!
När klockan var kvart i två stod hon ute vid vägen och spanade efter bilarna. Hon föreställde sig en hel parad med bilar som skulle svänga upp framför huset. Massor med glada ansikten som skulle säga "hej" till henne.
När klockan var kvart över två gick hon in till sin mamma i köket. Tårtan var redan framdukad. Saften upphälld i tillbringare. Ballonger i glada färger hängde från taklampan.
"De är nog bara försenade." tröstade mamman. "Annars skulle ju deras föräldrar ha ringt, eller hur?"
Flickan nickade och återvände ut till vägen, lika ivrigt spanande.
När skymningen kom och alla åtta ljusen på tårtan blåsts ut av mamman och tårtan blivit inställd i kylskåpet för länge sedan så att inte grädden skulle bli dålig stod flickan kvar ute vid vägen. Hon började få en otrevlig känsla i magen som bara kunde beskrivas som "insikt".
Man har visserligen inte någon vidare tidsuppfattning när man fyller åtta år, men man vet i alla fall när man blivit snuvad på konfekten.
Det dröjde ganska många år innan flickan bjöd någon på kalas igen, och hon lät aldrig mer tårtan stå framme och vänta.
Dildo VS lösvagina
Vi lever i jämlikhetens Sverige.
Här kan en kvinna ha minst en dildo eller vibrator utan problem, det uppmuntras till och med. Sexleksaker för kvinnor är helt okej och något man kan använda för att muntra upp samlivet eller för att slappna av med en skön orgasm.
Bild av en kvinna som äger en dildo är en smart kvinna i farten, öppensinnad och med en hälsosam syn på sin sexualitet. En kvinna som har en dildo är självständig, tuff och sexig.
Vänd på steken.
En man med en lösvagina, vad räknas han som? Räknas han som sexig eller självständig eller tuff? Nej, han räknas som sorglig och snuskig, säkerligen med pervers läggning. Bilden av honom är överviktig, svettig, med begynnande flint. Han har säkerligen bara porrfilmer och fläckiga hushållspappersbitar i sin lägenhet och han fluktar på kvinnor genom deras sovrumsfönster om nätterna.
I jämlikhetens namn arrangerar kvinnor glatt "sexpartyn" där de kikar på dildos, fjärilar och andra hjälpmedel - samtidigt som de sedan rynkar på näsan åt lösvaginor och gnäller om att deras män tycker om att titta på porr.
Så förbannat sorgligt.
Här kan en kvinna ha minst en dildo eller vibrator utan problem, det uppmuntras till och med. Sexleksaker för kvinnor är helt okej och något man kan använda för att muntra upp samlivet eller för att slappna av med en skön orgasm.
Bild av en kvinna som äger en dildo är en smart kvinna i farten, öppensinnad och med en hälsosam syn på sin sexualitet. En kvinna som har en dildo är självständig, tuff och sexig.
Vänd på steken.
En man med en lösvagina, vad räknas han som? Räknas han som sexig eller självständig eller tuff? Nej, han räknas som sorglig och snuskig, säkerligen med pervers läggning. Bilden av honom är överviktig, svettig, med begynnande flint. Han har säkerligen bara porrfilmer och fläckiga hushållspappersbitar i sin lägenhet och han fluktar på kvinnor genom deras sovrumsfönster om nätterna.
I jämlikhetens namn arrangerar kvinnor glatt "sexpartyn" där de kikar på dildos, fjärilar och andra hjälpmedel - samtidigt som de sedan rynkar på näsan åt lösvaginor och gnäller om att deras män tycker om att titta på porr.
Så förbannat sorgligt.
1 feb. 2010
Frihet
Många talar om frihet som om det vore något positivt, att valfrihet är något fint och bra i varje konsumentsamhälle. Jag själv anser att valfrihet också är en enorm stressfaktor. Bara en sådan sak som att välja en glass eller en dricka. Piggelin var en sorts glass. Fanta var en sorts dricka. Nu finns Fanta i en uppsjö av smaker som gör att man står framför kyldisken ett bra tag och väger från ena foten till den andra. Vilken skall jag ta? Vilken skall jag välja? Är jag sugen på den smaken, eller den där och vad smakar den som kom alldeles nyss?
Men frihet i allmänhet då? Frihet innebär bara möjligheten att göra sina egna misstag och ta konsekvenserna för dem. Det är allt den här friheten vi talar så stort och fint om är, i alla fall i vårt samhälle.
Så länge man måste ta konsekvenserna av sitt handlande, vilket man alltid måste räkna med att göra, så existerar ingen frihet.
Men frihet i allmänhet då? Frihet innebär bara möjligheten att göra sina egna misstag och ta konsekvenserna för dem. Det är allt den här friheten vi talar så stort och fint om är, i alla fall i vårt samhälle.
Så länge man måste ta konsekvenserna av sitt handlande, vilket man alltid måste räkna med att göra, så existerar ingen frihet.
"Freedom is just another word for nothing left to lose."
- Janis Joplin
Så sjöng Janis Joplin på skivan Pearl som släpptes ett år efter hennes död. Jag antar att det betyder att hon var fri då.
Syster hem, pärlor hej
I dag åkte systra mi hem efter att ha varit här under helgen. Vi träffas på tok för sällan. När all kontakt jag har med henne sker via blogginlägg så blir det lätt att man känns på tok för avlägsna varandra, men när vi träffas så är hon samma härliga Nilla som hon alltid varit. Vi har varit på fest, sett Avatar på bio, pratat en massa och fluffat omkring. Hon är behaglig och jag trivs i hennes sällskap. Det är skönt att inse att hon är samma person som hon alltid varit oavsett religion.
I dag fick jag också ett paket med posten. Alv skickade mig massor med massor av pärlor, så nu blir det snart fler smycken! Funderar på att försöka ha tillräckligt många för att stå på en marknad någon gång under sommaren. Det vore mysigt. Jag ser mer pysselkvällar i framtiden.
I dag har jag inte heller varit lika spänd som jag brukar vara. Det känns som lyx att våga slappna av, om så bara för några timmar. Med lite tur håller det i sig längre än så.
I dag fick jag också ett paket med posten. Alv skickade mig massor med massor av pärlor, så nu blir det snart fler smycken! Funderar på att försöka ha tillräckligt många för att stå på en marknad någon gång under sommaren. Det vore mysigt. Jag ser mer pysselkvällar i framtiden.
I dag har jag inte heller varit lika spänd som jag brukar vara. Det känns som lyx att våga slappna av, om så bara för några timmar. Med lite tur håller det i sig längre än så.
Burka
Jag kastar mig härmed in i burka-diskussionen. På senare tid har det kommit upp en fråga om Sverige borde förbjuda burka eller inte. Jag tycker det är en fullständigt larvig fråga. Om man börjar bestämma över vad folk skall få ha på sig för kläder så undrar jag var det kommer att sluta.
Men, som så många andra sagt står jag på ett helt annat håll när det gäller arbetslivet. Jag tycker definitivt att burka inte borde vara tillåtet när man arbetar inom ett yrke som kräver någon som helst kundkontakt. Jag klär mig ofta väldigt slampigt eller uppseendeväckande, men om jag jobbar så rättar jag mig efter klädnormerna på arbetet precis som alla andra. Dessutom läste jag för några år sedan en diskussion om huruvida religiösa huvudbonader skulle vara tillåtna i uniformerade yrken eller inte. Om yrket kräver en huvudbonad så skall givetvis den huvudbonaden också vara standard. En polis med turban kommer aldrig någonsin att vinna någon som helst respekt hos mig eller någon annan jag pratat med.
Sedan finns det ju också folk som vill ta saken ännu längre och förbjuda slöja, det vill säga en huvudduk på skallen. Vad är logiken i det? Alla kvinnor vet att när man inte hunnit duscha och håret känns äckligt och man har bråttom så är en snygg sjal över skallen den enda räddningen. Dessutom finns det ju faktiskt folk som tappar håret och som därför bär en sjal.
Så länge man ser folks ansikten tycker jag det inte spelar någon roll vad de har på huvudet. En del har jämfört det med att bära keps inomhus, men det är en helt annan sak. En keps är ingen prydnad, utan ett otyg.
Överlag tycker jag man skall hålla nere antalet förbud. Fler förbud föder bara fler kriminella, ingenting annat.
Men, som så många andra sagt står jag på ett helt annat håll när det gäller arbetslivet. Jag tycker definitivt att burka inte borde vara tillåtet när man arbetar inom ett yrke som kräver någon som helst kundkontakt. Jag klär mig ofta väldigt slampigt eller uppseendeväckande, men om jag jobbar så rättar jag mig efter klädnormerna på arbetet precis som alla andra. Dessutom läste jag för några år sedan en diskussion om huruvida religiösa huvudbonader skulle vara tillåtna i uniformerade yrken eller inte. Om yrket kräver en huvudbonad så skall givetvis den huvudbonaden också vara standard. En polis med turban kommer aldrig någonsin att vinna någon som helst respekt hos mig eller någon annan jag pratat med.
Sedan finns det ju också folk som vill ta saken ännu längre och förbjuda slöja, det vill säga en huvudduk på skallen. Vad är logiken i det? Alla kvinnor vet att när man inte hunnit duscha och håret känns äckligt och man har bråttom så är en snygg sjal över skallen den enda räddningen. Dessutom finns det ju faktiskt folk som tappar håret och som därför bär en sjal.
Så länge man ser folks ansikten tycker jag det inte spelar någon roll vad de har på huvudet. En del har jämfört det med att bära keps inomhus, men det är en helt annan sak. En keps är ingen prydnad, utan ett otyg.
Överlag tycker jag man skall hålla nere antalet förbud. Fler förbud föder bara fler kriminella, ingenting annat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)