21 dec. 2012

Vittberest

Om man tittar på en vanlig världskarta är jag inte särskilt vittberest. Mina rese-eskapader begränsar sig till några få enskilda ögonblick.

Jag har vandrat genom samma uråldriga valv som Cappuccinomunkarna när de formade människoben till konstverk. Mina fötter har nött samma gator som Julius Caesar. Genom dammig öken har jag följt spår av levande gudar in i tempelruiner med över tretusen års historia viskande omkring mig. En dimhöljd morgon har jag sett ett fjärde lands strandkant, men aldrig gått iland.

Det är klart lysande minnen som jag bevarar djupt i mitt hjärta samman med andra, minst lika lysande minnen. I mitt hjärta är jag nämligen vittberest.

I mitt hjärta har jag minnen av Nyissas obarmhärtiga träskmarker och Maragors bäckar med dess röda guld. Jag kan tydligt se bilden av Elfenbenstornet och kan känna dofterna från matborden i Hobsala. På tungspetsen dröjer smaken Eidolons kryddiga vin. I det medeltida Prag hittar jag som i min egen ficka och jag längtar ständigt hett och högt tillbaka till Bläckvärldens skogar.

Jag har dessa minnen och tusentals till, så är jag vittberest? Ja. Gudabenådat så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar