Julmagi

Det gör mig ont att inte alla kan känna julens magi, att det kanske till och med är väldigt få i vuxen ålder. Jag känner samma upprymdhet som jag gjorde när jag var liten. Det känns som om vad som helst kan hända, som om magi faktiskt existerar och väntar runt hörnet. Som om något mirakulöst när som helst kan inträffa och hända precis just mig.
Om det inte gör det så blir jag inte ledsen heller, för själva väntan i sig är magisk. Jag älskar snön som vilar över landskapet och döljer allt fult. Jag älskar doften av glögg, pepparkakor och apelsiner med nejlikor i. Jag älskar att slå in paket och pryda dem med silvertext och klistermärken. Jag älskar att pynta och titta på glittrande små lampor eller stjärnor. Jag älskar människors rödrosiga kinder i kylan och den pyntade staden. Jag älskar stearinljus i den mörka lägenheten och en mysig bok i mitt knä. Jag älskar min familj och mina vänner. Jag älskar god mat. Jag älskar allt med julen, till och med de kitchiga och fula sakerna tycker jag om på något paradoxalt vis.

Jag önskar att alla kan få en liten, liten del av all den julmagin, om så bara i några sekunder då du kan stanna upp, dra ett djupt andetag och märka ett leende på dina läppar.