Jag kan inte skriva längre. Jag kan inte få fram min mening, inte formulera mina tankar. Inte skriva något av det som rör sig inuti mitt huvud. Jag blir missförstådd, oförstådd, förrådd av mina egna ord.
Ord som alltid har varit min största källa till glädje är nu min största källa till sorg. Jag hittar inte längre i mitt eget huvud. Jag kan inte dra fram några dikter eller historier. Jag kan inte skapa några vänner eller ovänner.
Jag är tom.
Ord som alltid har varit min största källa till glädje är nu min största källa till sorg. Jag hittar inte längre i mitt eget huvud. Jag kan inte dra fram några dikter eller historier. Jag kan inte skapa några vänner eller ovänner.
Jag är tom.
Det händer ibland. När det händer är det dags att ta en paus, vara alldeles tyst och låta orden, dikterna och historierna vila. De kommer tillbaka. När de gör det, så förbli tyst en stund till. En liten stund, tills det känns som om de håller på att spränga sig ut ur ditt huvud.
SvaraRaderaVänner och ovänner är viktiga, men det viktigaste är att du känner igen dig själv i det du gör, säger och är.