Ren magi

Redan innan jag träffade honom i verkligheten förkunnade jag att jag tyckte bättre om honom än de flesta människor jag träffat på riktigt.
På den vägen var det. På den vägen är det. Han är allt jag någonsin önskat mig och många saker jag inte ens visste att jag behövde. Jag trodde inte att ett förhållande kunde vara så här. Folk pratar om att man alltid får kalla fötter innan bröllop, men ingen av oss kände av det. Det var något helt naturligt. Han och jag. Hand i hand. Till världens ände.

Jag kan inte längre tänka mig en tillvaro utan honom. Det är som att försöka sätta sig in hur det skulle vara att leva resten av sitt liv med samtliga lemmar amputerade. Så främmande. Så otänkbart.

Att leva i ett förhållande där man stärker varandra i stället för att bryta ned. Där man verkligen är tillsammans mot och med världen. I upp- och nedgång. Motgång och framgång. Där man uppmuntrar varandras drömmar och personliga kvaliteter. Där man lever, växer och utvecklas både tillsammans och på egen hand, sida vid sida.

Svårigheter övervinns. Tårar torkas. Jag ser fram mot att sova hopkrupen mot hans sida på kvällen och vakna bredvid honom på morgonen.

Det, mina vänner, är verkligen helt otroligt.
Det är ren magi.