Bortblåst

Jag känner mig bortblåst och urblåst. Det känns som om allt händer samtidigt som ingenting händer. Två veckors besök av fina Johanna var välbehövligt och mycket sällskap av brodern på odlingslotten är också skönt.

Några få dagar kvar till min födelsedag, men jag ser inte fram mot den. Varför föddes jag dagen innan löning? Ett fall av dåligt planering, helt klart. Nåväl. Dagen därpå jobbar yetin natt, så då lär man inte kunna hitta på något heller utöver att moffa godis och stirra framför sig.

Märker av humörsvängningarna tydligare igen. Känner mig lägre och mer gråtfärdig mest hela tiden. Försöker komma undan, men det går ju inte att fly undan sig själv. Hoppas på förbättring inom ett par veckor, men vet att jag inte skall hoppas på för mycket.

Fortfarande trött på att vara trött. Vill inte till sjukhuset i morgon. Vill ingenting.