Nu har han varit hos mig i runt nio månader och det vore skam att säga att han inte blivit mycket annorlunda mot när jag först mötte honom.
Ramses älskar att gosa. Han älskar att sova i knävecket. Han älskar att leka med yngsta katten Tonks och tokjaga henne runt lägenheten. Hon älskar i sin tur att reta honom tills han gör just det. Han älskar sin pipleksak i form av en anka, sin fina, stora boll och den mindre bollen som ser ut som en humla. Han hatar att bada, men blir superlycklig av att vara ren. Han kan springa löst utan koppel på stranden så att vinden viner i det svarta trasslet. Han sover alltid hos oss på soffan när vi tittar på TV och så fort en gäst har satt sig ned så kryper han upp intill och placerar huvudet i dennes knä med en förnöjd suck.
Att gå ut med husse är numera nästan lika roligt som att gå ut med matte och när husse är på jobbet ett längre tag så har Ramses börjat ligga vid dörren och vänta på honom. När matte är borta är världen dock misär och ångest och gnäll-gnäll hur länge som helst. Det går också bra att bli lämnad utanför affären av husse, men om matte gör samma sak så måste man skälla och yla övergivet.
Däremot är det mycket mysigare att bli borstad av husse än av matte.
Det bara är så.
Det godaste i världen är varmkorv, tycker Ramses. Det har han märkt under de små grillningar som varit så här långt. En gång åt han hela fem grillkorvar, lika många som matte. Han sov gott efter den sextimmars utflykten i det gröna, vill jag påstå.
Ramses har inte så många vänner utöver katterna. Han tycker om att köra med den store Gordon så mycket han får och önskar så innerligt att han fick köra med Talos också. Talos däremot tar emot gläfs, morrningar och skäll genom att mer eller mindre skaka på huvudet och säga "Tsk, tsk:" på ett synnerligen förolämpande sätt. Det skulle han i alla fall säga om han hade varit människa, men nu ser man det tydligt i ögonen.
Allt som allt ville jag väl bara säga att Ramses trots sin ringa storlek och trots sina olikheter mot Bamse (eller kanske just på grund av dem) har upptagit en väldigt stor del av våra liv och hjärtan. Han är en bra hund, en fin hund, en mesig hund, en larvig hund, en gosig hund, men framför allt är han vår hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar