som följer efter mig vart jag än går
en ful liten bit av mina tristaste sidor
som vet precis just hur jag mår
För varje gång jag gör ett stopp
i detta livets gatulopp
hinner skuggan ifatt min kropp
och skriker i mitt öra
Att allting som jag tror jag fått
och allting som jag tror är gott
är ingenting som varar, blott
ett fängelse, en börda
- Big Fish, Skuggad
Jag hör orden innan jag uttalar dem. Elaka ord. Småsint, taskigt. Jag tar illa upp själv, försöker släta över, skoja bort, men kan ändå känna hur jag skaver mot alla andra människor. Jag skaver mot verkligheten. Får ingenting ur händerna, får ingenting i händerna. Kan inte slappna av och har ingen energi till att göra någonting. Osäker, livrädd, nervös, biter ned naglarna så långt det går. Hittar inte skarven där någonting felas, men lik förbannat så är det någonting skevt genom dagar och nätter.
Det känns som om jag drunknar. Vattnet sipprar långsamt in, kallt och obevekligt. Jag är fast under däck och jag vet inte ens vad som har hänt. Det är det värsta; att skeppet gått i kvav, men jag inte har en aning om hur eller varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar