Nu har jag börjat förstå det här lilla pyret som skall dela mitt liv, eller så gott det nu går att förstå honom. Ibland (rätt ofta) kan han komma travandes jätteglatt och sedan, när man säger "Hej, Ramses" så stirrar han på en i chock i en halv sekund innan han snor runt och springer och gömmer sig under bordet. Andra gånger kan man helt plötsligt känna en blöt nos mot låret när man sitter vid datorn. Då har han ställt sig på bakbenen och börjar, stödd på stolen att pussa en på benet, mån om uppmärksamhet.
Ramses älskar att gå ut i koppel på promenad! Han ålar som en iller, slingrar som en vessla och travar allt oftare även med högt huvud och stolt min. De senaste dagarna har han till och med travat på slak lina, på precis lagom avstånd från mig. Vi har börjat öva "Fot" och "Sitt", men ännu verkar han tycka att det mest är larv. Vi har sprungit över gräsvägar och plaskat genom vattenpölar.
Ramses är som posten borde vara: "Varken regn eller kyla...", ja ni vet.
När Ramses är inomhus är han en helt annan hund. Han är blyg och försynt och vågar knappt ens äta (även om det går bättre och bättre). Han kommer sällan när man lockar och helst av allt vill han bara ligga ihoprullad i soffan som han utsedd till sin säkra zon. Trots att han älskar att gå ut och gärna kommer och springer mellan mig och dörren när det är dags så avskyr han fortfarande när man försöker få tag på honom. Det enda sättet är att vänta tills han lagt sig i soffan och då sätta på honom kopplet. Så fort det är påknäppt så skuttar han dock ned från soffan och vidare till ytterdörren på ett ivrigt manér. Det är ett underligt beteende.
Om jag sover när han vill att jag skall vara vaken så trampar han omkring på mig och säger "FNÖ!" med eftertryck, och om han vill gå ut tidigt på morgonen kan det hända att han mycket bestämt säger "VOV" två gånger, men aldrig tre.
Ja, han är en märklig personlighet, men jag ser fram mot att visa honom skogen och havet och se vad han säger om katterna hemma...
Ramses älskar att gå ut i koppel på promenad! Han ålar som en iller, slingrar som en vessla och travar allt oftare även med högt huvud och stolt min. De senaste dagarna har han till och med travat på slak lina, på precis lagom avstånd från mig. Vi har börjat öva "Fot" och "Sitt", men ännu verkar han tycka att det mest är larv. Vi har sprungit över gräsvägar och plaskat genom vattenpölar.
Ramses är som posten borde vara: "Varken regn eller kyla...", ja ni vet.
När Ramses är inomhus är han en helt annan hund. Han är blyg och försynt och vågar knappt ens äta (även om det går bättre och bättre). Han kommer sällan när man lockar och helst av allt vill han bara ligga ihoprullad i soffan som han utsedd till sin säkra zon. Trots att han älskar att gå ut och gärna kommer och springer mellan mig och dörren när det är dags så avskyr han fortfarande när man försöker få tag på honom. Det enda sättet är att vänta tills han lagt sig i soffan och då sätta på honom kopplet. Så fort det är påknäppt så skuttar han dock ned från soffan och vidare till ytterdörren på ett ivrigt manér. Det är ett underligt beteende.
Om jag sover när han vill att jag skall vara vaken så trampar han omkring på mig och säger "FNÖ!" med eftertryck, och om han vill gå ut tidigt på morgonen kan det hända att han mycket bestämt säger "VOV" två gånger, men aldrig tre.
Ja, han är en märklig personlighet, men jag ser fram mot att visa honom skogen och havet och se vad han säger om katterna hemma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar