Rädd för att sova. I sömnen kommer numera en ung kvinna som jag slog ihjäl med en spade i en tidigare dröm. Hon kryper efter mig (för benen är brutna) och hon ger aldrig, någonsin upp.
Rädd för att åka hem. Hemma finns visserligen den jag älskar, men där finns också ett skrikande psykfall som när som helst kan dyka upp från ingenstans så fort jag går utanför dörren.
Rädd för studierna. Likt en kanin paralyserad av den framrusande bilens strålkastare sitter jag i blind panik paralyserad, så rädd för att misslyckas att jag knappt vågar försöka.
Någonting måste ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar