Kattbollar överallt!

Det är kattbollar överallt i lägenheten. Små ihoprullade luddskallar som sover den orättfärdiges djupa och fluffiga sömn.
På bilden här ovan är Voldemort. Han är numera nästan större än Murkla (hur sjutton gick det till, han är ju inte ens ett år gammal än) och brukar fortfarande gå och sjunga för sig själv i hallen. Annars är han den mest kattiga katt jag någonsin träffat. Allt det katter "ska" tycka om älskar han. Han sover gärna i katthuset, han klöser på klöspelaren, kissar i sin låda, leker med ALLA leksaker, älskar kattmynta och kattgodis och går loss på mina garnnystan så fort han får chansen. Han är också den mest sociala katt jag träffat. I vanliga fall så trampar katter omkring lite i knäet innan de lägger sig. Voldemort rusar upp i knäet och kastar sig ned och sover på en komma tre sekunder. Han bryr sig inte om ifall det är en vän eller främling heller, alla är hans vänner. Självförtroendet är enormt.
Murkla tar det mesta med ro nuförtiden, även om han sprintar omkring med Voldemort då och då eller bråkar med Elsa (också kallad von Pälsing). Mest håller han sig så klart i närheten av matte. Nu ligger han här bredvid och sover som en kringla. Murkla har för övrigt lärt sig att säga sitt eget namn; Mrrrkla!
Elsa Pälsa blir bara konstigare och konstigare. Häromveckan somnade hon på ljusfatet på köksbordet, ihoprullad som en gosboll - ovanpå inte mindre än tre kaktusar. Kanske modet med spikmattor har hunnit ifatt henne också? I övrigt hatar hon Murkla, bryr sig knappt om Voldemort och verkar faktiskt tycka om hunden Bamse, kanske mest för att hon kan köra med honom en del och känna sig viktig och överlägsen. Elsa har äntligen börjat sova mer hos mig nu och gömmer sig inte bara på kökshyllor i köket som hon hade för vana ett tag.

Så det var en liten kattrapport från De Södra Utmarkerna!

The Slender Man

Nina har skrämt skiten ur mig genom att introducera mig för Marble Hornets och The Slender Man. Hur man med så enkla medel har kunnat skapa något så vansinnigt krypande läskigt går bortom mitt förstånd, men jag rekommenderar för alla som gillar skräck och mysterier att inte vänta en sekund längre utan kolla upp saken direkt.

Enligt mig är det här något av det bästa som gjorts inom skräck-genren på år och dag.

* Jay’s youtube-kanal; (En utmärkt plats att börja på, den bästa till och med)
http://www.youtube.com/user/MarbleHornets

* Jay’s Twitter (Låter löjligt men tillför verkligen till känslan av äkthet);
http://twitter.com/marblehornets

* Tothearks youtube-kanal; (Han tycks veta lite FÖR mycket om J och de andra)
http://www.youtube.com/user/totheark

* Wikin (Ett måste att läsa. Kommentarer på alla videoklipp och med lösningar på koder);
http://marblehornets.wikidot.com/

* Forum angående Marble Hornets;
http://forums.unfiction.com/forums/index.php?f=248

* Orginalforumet där myten uppstod; (Tänk att något BRA, nej FANTASTISKT kan komma från somethingawful!)
http://forums.somethingawful.com/showthread.php?threadid=3150591


Och som avslutning kan jag bara citera Nina:
Läs, titta, bli skiträdd och inspirerad.

Tonårskärlek

Jag tror att alla flickor hade en idol som de verkligen, verkligen avgudade och älskade i tonåren. Någon som de tryggt kunde beundra på avstånd utan risk för att bli nobbad. Jag tror att sådan kärlek på avstånd är en del av känslolivets utveckling och en bit på vägen till att lära känna sig själv. Nog om det, nu tänker jag gå tillbaka i tiden och frossa i min tonårskärlek. Mannen jag kunde recitera hela filmer med. Mannen som figurerade i såväl fanfiction som dikter som serier. Mannen jag ritade oräkneliga teckningar av. Mannen vars lyftade ögonbryn och spinnande röst än i dag ger mig gåshud.

Christian Slater

Det är underligt, jag minns fortfarande små fåniga detaljer. Som att hans stjärntecken är lejon och att hans fullständiga namn är Christian Michael Leonard Slater. Jag kan nämna säkert nittio procent av de filmer han var med i under åttio- och nittiotalet och jag erkänner villigt att när jag letade efter bilder till det här blogginlägget så dreglade jag nästan ned tangentbordet.
Johnny Depp i all ära, men för mig kommer Slater alltid att vara sexigare, häftigare och ha en röst som vilken dag som helst gör saker med mig som Herr Depps röst aldrig kommer att göra.
Det var från början något med outsider-grejen. Attityden. Bad boy-komplexet åter en gång, som så många andra före mig har fallit pladask för. Jag kände igen mig så många gånger. Som när Slater som JD i Heathers började arrangera självmord på de populära ungarna i skolan, som när Arkansas Dave i Young Guns II alltid satte sig själv främst i skurkledet och alltid, alltid ville vara den hårdaste, den bäste, den mest berömde (men alltid misslyckades).
Visst finns det smörfilmer också. Bed of Roses minns jag dock knappt och även om jag sett Untamed Heart fler gånger än jag vill tänka på så är det ändå aldrig den som dyker upp först i tankarna på Christian Slater.
Den film som påverkade mig mest var nog dock Pump Up The Volume där Slater spelare en piratradiopratare, en ensamvarg och outsider som samtidigt som han undviker folk också inspirerar alla ungdomar i hela staden till att göra revolt mot de vuxna, skolsystemet och världen i allmänhet.

När jag var tonåring var jag övertygad om att Christian Slater var min sanna kärlek. Jag skulle vid den tidpunkten lätt ha kunnat döda för att få bli hans en gång. Nu är han en medelålders man med begynnande flint, men om jag sluter ögonen - som när jag såg honom i ett avsnitt av My Name is Earl - så kan fortfarande rösten vagga mig tillbaka till en mjukare och mildare version av den där hetsiga tonårsförälskelsen.

Innan Internet köpte jag den här bilden av Alv. Hon hade hittat den i en tidning och jag tyckte den var något av det snyggaste som någonsin existerat.

Just den här bilden har jag aldrig sett förr, men den är helt klart en av de absolut läckraste!

Arkansas Dave Rudabaugh... nam nam nam....

"I like it. It's got that what-a-cruel-world-let's-toss-ourselves-in-the-abyss type ambience."
/Heathers


"Let's pretend I blew up the school... all the schools...
Now that you're dead, what are you gonna do with your life?"
/Heathers

"Now I'm depressed. Now I feel like killing myself, but luckly I'm too depressed to bother. "
- Pump up the Volume

Luulnallens återkomst!

Enligt gammal hävd och en uråldrig tradition som sträcker sig tio år tillbaka i tiden kommer luulnallen en gång om året för att bringa glimmande myspysjulekänslor till alla annars så ONDA och SVARTA själar. Legenden berättar om hur KillerQueen på chatten Exilen för en dag lade ned sin annars så superdupermörka chatbild och i stället gick in med en bild på en luulnalle. Hon förväntade sig spott och spe, men hör om detta julmirakel - ty alla andra onda ondingar började leta reda på egna luulnallar att pynta sin användarbildsruta med - och så började Luulnallens tradition!

Låt den inte dö, skaffa dig en luulnalle DU också!

(Annars är du inte TRUE goddamnit!)

"Var tog det blodsugande missfostret vägen?" eller "En del saker bara måste citeras"

En del saker bara måste citeras. Tog just en copy-paste på min älskades senaste inlägg i vampyrdebatten. Läs och njut:

1922 dyker Greve Orlok upp på vita duken. Han är monstruös, omänsklig och törstar efter blod. Det är den första filmatiseringen av Bram Stokers klassiker, men ingen anar att det ska bli en av tidernas mest filmatiserade romaner.
1931 trollbinder Bela Lugosi biopubliken med sin majestätiska Greve Dracula. Christopher Lee axlar capén och skapar även han skapar filmhistoria i en rad Hammer Horror-produktioner från 1958 och framåt.
1979 återvänder Greve Orlok i Klaus Kinskis skepnad - om möjligt ännu otäckare än förr. Filmen regisseras av Werner Herzog och är ett klockrent mästerverk fullt i klass med övriga Herzog/Kinski-filmer som exempelvis Aguirre - Guds Vrede.
80-talet överger Dracula och tar en något mer komisk approach till ämnet i filmer som Fright Night (1985) och The Lost Boys (1987).
90-talet utvecklar vampyrens känslosamma sida i Coppolas tolkning av Dracula (1992) och förstås En Vampyrs Bekännelser (1994), baserad på Anne Rices storsäljande roman. Även om huvudpersonen i den sistnämnda är ett gnälligt fån så vägs det upp med råge av sociopaten Lestat, paradoxalt nog spelad av Tom Cruise.
1998 försöker amerikanerna förvandla vampyrfilmen till ett actionfenomen i kalkonfilmerna John Carpenter’s Vampires och den bedrövliga Blade med Wesley Snipes. 2000-talet börjar lika illa med den löjeväckande inspelningen av Anne Rices Queen of the Damned (2002) och redan året därpå drar Kate Beckingsale på sig skinnbyxorna och skämmer ut sig fullständigt i Underworld.
Vampyren har gått från antagonist till protagonist, från blodsugande freak till superstylad sexsymbol, men en sak är fortfarande bestående:
Vampyrer är omänskliga och onda. De dricker blod för att överleva och dödar utan att blinka.

2009 är vampyren en missförstådd fjolla med ett halvt ton hårmousse som hånglar med tonårsbrudar och glittrar i solljus. Från det högsta tornet i sitt slott i Karpaterna blickar Greve Orlok ut i fasa och undrar varför den moderna vampyren ser ut att vara hämtad från en N’sync-video.

Hur fan gick det till?

Förf. Cthulhic_Cowboy

Alla kan vara Lucia

På folkhögskolor hamnar folk som av någon anledning inte pluggat på det vanliga sättet. Många av dem har misslyckats på grund av omogenhet, emotionella problem eller för att de helt enkelt är dumma i huvudet. Ett stort problem med skolan i Sverige av i dag är att den i sitt sökande efter jämlikhet och rättvisa lotsar in barn och sedermera ungdomar i en falsk verklighetsbild där alla alltid kan vara vinnare. Där alla alltid kan vara Lucia och ingen måste vara tärna.
Således lär sig barnen redan från början att man inte måste jobba för något och att man inte kan förlora. Alla är lika mycket värda! Alla är precis lika bra! Alla är speciella!

Ser ni hur det rimmar illa?

På folkhögskolan där jag går så fortsätter denna lilla lögn, denna perfekta av världar som inte förbereder människan för den Riktiga världen ett jävla dugg.
Exempel; I höstas hade man en fototävling på skolan. Självklart klassvis. Alla skulle fluffa omkring i Kalmar och ta kort på olika teman i stil med "Glädje" "Nussegull" och "Frihet" och andra numera meningslösa plattityder. Sedan hölls i någon slags "galaföreställning" där de vinnande bidragen i varje kategori presenterades. Gissa vad? Alla klasser vann så klart var sin kategori. Alla blev så klart Lucia. Väldigt verklighetstroget.

Hur tänker de egentligen? Skall de förbereda vilsekomna vuxna för en verklighet de aldrig blev förberedda för i den vanliga skolan? Nej, uppenbarligen inte. I stället skall de skapa någon slags liten gullig utopi där den som arbetar hårt inte uppnår ett skit mer än den som högaktningsfullt struntar i alltihop. En värld där alla är lika mycket värda - geni som idiot.

Jag pluggar nu som fan, ägnar tid och intresse och pengar åt mina studier. Jag lämnar in mina uppgifter och är vaken och aktiv på lektionerna. Jag försöker att passa tider och vara allt som allt En Duktig Elev. I slutet av året får jag lik förbannat precis samma utlåtande som bänkgrannen vilken kom för sent på alla lektioner den över huvud taget dök upp till, som lämnade in halvhaffsiga arbeten, sov på lektionerna och tror att Växthuseffekten handlar om marujianaodling. Jippie. Rättvisa!!

Idioti.

I'll be here when it all gets weird

girl anachronism

you can tell
from the scars on my arms
and cracks in my hips
and the dents in my car
and the blisters on my lips
that i'm not the carefullest of girls

you can tell
from the glass on the floor
and the strings that're breaking
and i keep on breaking more
and it looks like i am shaking
but it's just the temperature
and then again
if it were any colder i could disengage
if i were any older i could act my age
but i dont think that youd believe me
it's
not
the
way
i'm
meant
to
be
it's just the way the operation made me

and you can tell
from the state of my room
that they let me out too soon
and the pills that i ate
came a couple years too late
and ive got some issues to work through
there i go again
pretending to be you
make-believing
that i have a soul beneath the surface
trying to convince you
it was accidentally on purpose

i am not so serious
this passion is a plagiarism
i might join your century
but only on a rare occasion
i was taken out
before the labor pains set in and now
behold the world's worst accident
i am the girl anachronism

and you can tell
by the red in my eyes
and the bruises on my thighs
and the knots in my hair
and the bathtub full of flies
that i'm not right now at all
there i go again
pretending that i'll fall
don't call the doctors
cause they've seen it all before
they'll say just
let
her
crash
and
burn
she'll learn
the attention just encourages her

and you can tell
from the full-body cast
that i'm sorry that i asked
though you did everything you could
(like any decent person would)
but i might be catching so don't touch
you'll start believeing youre immune to gravity and stuff
don't get me wet
because the bandages will all come off

and you can tell
from the smoke at the stake
that the current state is critical
well it is the little things, for instance:
in the time it takes to break it she can make up ten excuses:
please excuse her for the day, its just the way the medication makes her...

i dont necessarily believe there is a cure for this
so i might join your century but only as a doubtful guest
i was too precarious removed as a caesarian
behold the worlds worst accident
I AM THE GIRL ANACHRONISM

-----
Tanka hem låten från Dresden Dolls hemsida här. Det är värt det.

Worst game ever

Stressyndrom

Har just kollat upp stressyndrom och jag börjar ana vad det är frågan om. Jag sover antingen hemskt länge eller inte alls. Jag är trött och pigg precis hela tiden. Jag har oförklarliga smärtor i ena benet och svårt som fan att andas från tid till tid. Ingenting fastnar i mitt huvud och jag kan inte ens koncentrera mig nog för att läsa längre. Jag, inte kunna läsa? Det är ju fan sjukt. Hela tiden tappar jag bort ord eller vad jag skulle säga och jag vill avliva hela världen. Hade inte August funnits så hade det inte funnits några egentliga ljusglimtar kvar.
Jag får ingenting gjort. Ingenting alls. Ingen städning, ingen disk, inget plugg. Mardrömmarna har blivit mer intensiva och håglösheten är nog det värsta. Denna ständiga håglöshet som gör att inte ens saker jag brukar tycka om att göra känns meningsfulla. Jag är spänd hela tiden och kan inte på några villkor slappna av - och när jag väl lyckas somna så gnisslar jag tänder hela natten så jag inte kan öppna käften på morgonen.
Det här bådar inte gott. Vet inte vad jag skall ta mig till. Sjukvården lär man ju knappast få någon hjälp av, så jag får helt enkelt fortsätta att gå till skolan och hoppas på att det här går över under jullovet. Just nu känns det dock som om jag inte kommer klara mig ens tid.
Mina aggressionsnivåer har dessutom ökat och jag har hela tiden fantasibilder av att jag själv skall bli skadad på något sätt - kanske för att jag äntligen skulle kunna slappna av om någon slog mig medvetslös...

All I want for solstice is this shirt

Den är allt jag vill ha i julklapp. Allt. Självklart kommer jag inte att få den, men jag brukar gå hit för att dregla över den.

286

Btw, någon som har en fungerande 286:a som de vill bli av med? Jag längtar tillbaka till tiden då allt var peachy-keen.

Yay för praktik!

Hurra för praktik, denna fantastiska lösning för arbetslösa! Arbeta heltid gratis medan du söker jobb! Få ersättning från försäkringskassan på hela NIO kronor i timmen! Tjoho!! Du måste ändå söka soc för att överleva, så i stället måste du söka från TVÅ instanser i fortsättningen! Jippie!! Dubbelt så mycket risk för krångel! Yay för det också!
Sedan måste du ta skit från folk som är anställda och har riktig lön precis som om du vore anställd också, glöm för all del inte det!

Få se nu...

Arbetslös - Söka pengar från soc, söka jobb.
VS
Praktiserande - Söka pengar från soc OCH nazisterna på försäkringskassan, arbeta heltid utan någon som helst ökad inkomst och utan ork kvar till att söka andra jobb. Samt glöm inte att du har ungefär lika stor chans att bli anställd på riktigt som att hitta en million i hissen på morgonen. Oavsett om du har en hiss eller inte.

Mm... verkligen förbättrande av livsituation och social status. Era JÄVLAR.

Morgnar är av ondo

Jag avskyr morgnar. Dimmorna från nattens mardrömmar har inte skingrats än utan flockas i ett oformligt mörker och bidar sin tid i utkanten av synfältet. Hjärtat klappar fortfarande lite för fort samtidigt som hjärnan är inlindad i ludd och inte riktigt kan skilja på fantasi och verklighet. Torr i munnen och skräck som omger hjärtat.
Käkarna värker efter att jag bitit ihop och gnisslat tänder hela natten igenom. Jag kan inte slappna av hur jag än försöker.

Morgnar är av ondo.

Just nu har jag inga cigaretter och måste ut med hunden och fryser om fötterna och har den där ihållande känslan av ren och vitglödgande ångest, som av ett järnspett verkligheten kört rakt in i magen på en.

Jag tycker att jag borde ha vant mig vid det här laget. Mardrömmarna har pågått i snart tio år, näst intill vareviga natt i tio år. Varför vänjer jag mig aldrig? Varför upphör inte min sadistiska hjärna med att hitta på nya sätt att tortera mig på?

Det känns som om en ny period av sömnlöshet är på gång, men jag har inte råd med det. Skolgången skulle krascha. Jag har inte råd med det.

Tänk dig det läskigaste du vet. Tänk dig det mest fasansfulla, nervskrikande, motbjudande du vet. Tänk dig sedan att du måste göra det varenda natt för att kunna gå framåt. Välkommen till min värld.

Företagsnamn

Ibland undrar man verkligen när det gäller företagsnamn. Skapades företagen med ett försök till ett seriöst namn som bara råkade bli lustigt, eller satt skaparna och sade "Äh, fuck it. Vi väljer något kul i stället som vi kan garva åt och inte så många andra fattar."

Är det till exempel bara jag som tycker att Dagon är ett lite speciellt namn på ett företag? Särskilt som logotypen innehåller inte bara en, utan två pelare? Jag menar, okej att Dagon omnämns i bibeln och allt, men de där pelarna tycker jag känns lite väl avslöjande i alla fall. Satt skaparna till företaget och läste Lovecraft och tänkte: "Cooooolt! Det namnet måste vi ha!" med ögon tindrande som barn på julafton?

Jag tror inte det är omöjligt. Nördar är kreativa människor, oftast driftiga med hög initiativförmåga. Visst, kanske vill jag bara hitta sammanhang där de inte finns, men åter igen tänker jag välja att gå på de mest intressanta förklaringarna i stället för de mest logiska. Det kryddar livet.
När man börjar leta igenom företag kommer man att hitta massor med intressanta namn som går att relatera till nörderier, eller vad sägs om designföretaget Umbra?

Vad tänker du på?

"Vad tänker du på?" är en gullig fråga från en älskad till en älskande. Det är en sådan där rar och harmlös fråga som man säger med mjuk röst och huvudet på sned. Det är när frågan ställs annorlunda som den plötsligt blir ledsen. När den ställs forskande, iakttagande, anklagande. När den ställs bara för att personen inte står ut med att inte äga varenda vrå i den andras huvud.
En kväll svarade jag "Ingenting" och han log. Jag tänkte för en kort sekund att förhöret var över och då började han tala. "En människa tänker alltid på någonting. Om du inte tänker på någonting så är du ingenting. Då kan jag göra precis vad jag vill med dig, för då är du ingen människa." Sedan plockade han fram skalpellerna.

"Vad sysslar du med?" är en vänskaplig fråga från någon som bryr sig. Det är en fråga man ställer till folk varje dag både i verkligheten och över nätet. Det är en fråga som blir läskig när den ställs med irriterat tonfall och följs av "Varför sa du inte till mig att du skulle lämna lägenheten?!" "När du lämnar lägenheten skall du höra av dig till mig först!"
Jag hade gått till affären för att köpa mjölk. Han var femton mil bort i sin egen lägenhet. Han ringde på mobilen och skällde ut mig.

Ofta när vi hade sex fick jag säga till för att han gjorde mig illa. Ibland slutade han med vad han höll på med, men allt oftare tog han en paus, tittade besviket på mig och ifrågasatte mina känslor för honom. Sedan kunde han börja prata om att någon av mina väninnor säkert kunde tillfredställa honom bättre, och hur de i detalj kunde göra det. Han verkade inte få ut någon njutning av att prata om det, för hela tiden betraktade han mitt ansikte och sökte efter tårar eller ångest. Det var vad han var ute efter. Det var vad han njöt av.

Natten var mörk och muren var kall. Vi var där och C var där. Helt plötsligt berättade han att han och C hade haft sex. Hon stelnade till. Jag stelnade till. Han log förstrött och såg nyfiket på mig som en forskare på sitt studieobjekt. Undrade hur jag skulle reagera. Hoppades på smärtan. Smärtan kom.

Han tog tag i armen och vred, långsamt men orubbligt. Frågade med sockersöt röst om jag tänkte skrika. Jag skakade på huvudet. Jag vägrade att skrika. Han fortsatte vrida tills smärtan var rödglödgande. Jag skrek inte. Jag vägrade att skrika. Han släppte först när man hörde knäppet av något som gick fel i min arm. Tårarna brände i ögonen.

Han visste alltid var allting var. Om man flyttade en prydnadspinal två centimeter så var han orolig och rastlös från samma sekund som han kom in i lägenheten. Något var fel. Något var inte som det skulle. Han vankade av och an som en blodhund och såg nästan alltid genast vad som var ändrat, rättade till det och andades ut.

Tider skulle hållas. Hade man bestämt att tvätta bilen på onsdag klockan tre, så skulle man tvätta bilen på onsdag klockan tre antingen den var smutsig eller inte, även om det spöregnade ute. Det fanns inga andra lagar. Man var tvungen att göra saker som man man hade planerat dem.

Hälften av tiden var en prövning. En serie komplicerade frågor så att han skulle kunna kartlägga mig, studera mig, ta reda på var mina svaga punkter satt. En undersökning för att se hur starka mina känslor var för honom, hur långt jag skulle låta honom gå.
Jag lät honom gå alldeles för långt bara genom att svara på frågorna.

Om jag grät så skrattade han. Om jag vred mig i smärta vred han sig i njutning. Allt han gjorde var rättfärdigat i hans värld.

Jag undrar om det fortfarande är det?

Ett brutalt och sjukt mord senare. Folk har undrat hur han kunde göra det.
Jag undrade aldrig över det när nyheten kom. Jag blev chockad, men inte förvånad.
Folk undrade varför han gjorde det. Jag undrade aldrig. Jag tror jag vet.
Jag undrade först varför han gjorde det så slarvigt. Varför han placerade sig själv i scenen och lämnade bevis. Det passar inte in i kontrollbeteendet.
Men jag tror jag vet.
Jag tror att han visserligen njöt av det, men njutningen var inte det viktiga. Det här var hans vridna "work of art". Han ville bli inskriven i historieböckerna. Go out in i blaze of horror.

Det finns inga straff i Sverige som är brutala nog för att matcha. Jag hoppas att helvetet finns.

Önskelista

Käre tomten,

I år har jag varit synnerligen snäll jämfört med många tidigare år. Här följer en lista på allt jag önskar mig, eller i alla fall det jag just nu kan komma ihåg att jag önskar mig. Självklart är det en gigantisk lista med saker från alla prisklasser och med praktiska länkar till var man kan hitta dem.

Vampyrjägarens handbok här
Halsband - Nosferatus Rest här
Svart hårfärg
Vampyrtänder här
En skateboard (roligare än cykel!)
Rökelse - pinnar och koner
Snygga rökelsehållare
Ljus av alla de slag
Ridhjälm
Gosiga sockor
Platt datorskärm
CD: Gothic Archies - The Tragic Treasury här
Bok: Så länge vi båda andas av Stephenie Myers här
Goggles helst dessa men andra fungerar självklart också
T-shirt, Sanity loss här
Mugg: Miskatonic University här
Almanacka, Drakologi 2010 här
Snyggt, gammaldags brevpapper
Personlig lackstämpel
Leggings av olika slag, svart eller randigt.
Lång tyllkjol i stil med den här eller den här
Kjol i svart fusksammet
Förlängningssladd till min USB-hub (Claes Ohlsson är ett hett tips)
Almanacka, Dr Horrible 2010 här
Gothiska smycken och accessoarer i allmänhet
Knappar (pins) med nördiga motiv
Stora, sköna hörlurar till min mp3-spelare
Medlemskap i UFO-Sverige här (Det vore verkligen en sjukt cool julklapp!)
Någon av knapparna från ovanstående vore också tufft
Spelledarskärm till Call of Cthulhu
Självlysande Call of Cthulhu-tärningar, sådana här
Poster - I want to believe här
Poster - Avada Kedavra här
Voodoo knivställ här
Dinosaurie-planta här (den är awesome!)
Tripos här (de är Ännu mer awesome!)

Uhm... det var allt jag kunde komma på för tillfället. Jag återkommer om det dyker upp mer saker i mitt huvud.

Feberyror

Trött. Så trött. Sov bort hela dagen i går och vet inte riktigt vad jag heter ens längre. Världen ligger lite på sned och inte beror det på snevitaminerna jag uppfann i dag. Kanske kan kaffe ordna allt. Det är fredag. Äntligen, äntligen fredag. Tänker på kvinnan i reklamen som kör en bil och sjunger att snart är det fredagsmys om det så är det sista hon gör. Hon ser så desperat ut, som om hon verkligen skulle köra över den som stod i vägen. Precis så känns det. I dag måste jag försöka ta mig samman. Konstig natt. Drömde om min gamla häst igen. Jag drömmer väldigt ofta om att hon står kvar i stallet ute på gården och att alla glömt bort henne. Vanskött. Hemskt. Jag vet inte varför jag drömmer så om och om igen och det gör lika ont att vakna varje gång utan att kunna hjälpa henne. Världen snurrar omkring och det känns lite som om allting är snabbspolat. Jag hänger inte med. Jag förstår inte varför jag kämpar vidare med allt, men jag fortsätter ändå. Det går nästan på rutin. På kvällen när jag äntligen får lägga mig att vila i August famn blir det bättre. Då börjar jag förstå varför jag över huvud taget går upp om morgnarna.
Jag har för många planer och för många ansvarsområden. Jag måste sluta. Jag måste skärpa mig. Jag måste försöka ta hand om mig själv och låta resten av världen brinna bäst fan den vill. Jag kan inte rätta till universum på egen hand, för universum vill inte bli tillrättat. Hjärtat bultar hårt, hårt och jag är hela tiden så nära gråten. Javisst, du har rätt, jag är inte tillförlitlig just nu. Känner mig som om jag är på gränsen till att sprängas hela tiden, eller implodera. Så spänd, så hemskt spänd. Trots att jag har upplevt riktiga tragedier så känns mitt liv fortfarande kaotiskt vid minsta blåsväder. Jag behöver hjälp. Jag behöver dig. Jag behöver mig själv. Jag behöver Alv. Jag orkar inte. Måste försöka se framåt, måste försöka hitta en röd tråd. Måste komma på åt vilket håll jag skall vända mig. Varför lider jag av ett konstant dåligt samvete även när jag inte gjort något fel? Är det mitt blod som manar mig till att tro det värsta om allting jämt? Är det något annat?
Ingen julkänsla infinner sig, för jag har inte tid.

Fristad

Jag söker igenom nätet efter en fristad. Förr var hela Internet min fristad, men nu känns det som om varje plats består av halvfärdiga projekt, krav, idioter och press. Det finns ingen sida jag kan gå till bara för att jag trivs där. Bara för att jag vet att jag hittar mina likar där. Det var skönare när inte "alla" fanns online, utan bara ett fåtal. Det var skönare när det var lite kufiskt att sitta på nätet. I dag när en dator med bredband finns i vart och vartannat hem känns det bara som om verkligheten just kom närmare igen.