Kenny Begins betalar skulden

Svensk filmindustri, allt är förlåtet. Alla fruktansvärt dåliga filmer ni tvingat mig och så många andra genomlida under åren, alla dåliga skämt och tanklösa idiotier, alla usla skådisar och menlösa onliners - allt är härmed förlåtet.
Lite som Jesus betalade för människans synder genom att låta sig spikas upp på en planka och stekas i obarmhärtig sol bland en massa skurkar har Kenny Begins genom sin blotta existens betalat Svensk filmindustris oändliga skuld till mänskligheten.
Jag gick till bion i förhoppning om att se något som kanske i alla fall kunde sparka liv i lite Kenny-nostalgi om inte annat. Jag gick från bion efter att ha skrattat och samlat citat och bubblade lyckligt i hela kroppen. Den gamla andan fanns där. Hela. Tiden.
Jag är imponerad över alla små humorsaker som man både hann se och förmodligen inte kommer upptäcka förrän andra gången man ser filmen. Jag är outsägligt förvånad över att den förbaskade tvåltönten Björn Gustafsson inte sabbade filmen med sin närvaro utan var oförarglig och faktiskt fungerade i sin roll. Jag är lycklig över att Kenny Begins faktiskt överträffade alla eventuella försiktiga förhoppningar jag över huvud taget vågat ha - och det med råge.
Nu väntar jag bara på att den släpps på DVD - sedan blir det filmkväll med Clownglass och chokladzingo!