Låt var och en bli salig i sin tro

Det skrämmer mig vilken inställning som börjat bli allt mer vanlig i vårt sekulariserade samhälle. Jag talar givetvis om de fanatiska religionsmotståndarna. De är minst lika läskiga som fanatiskt religiösa eftersom de också ger sig på att vilja styra andra människors vilja, känslor och tro.

Det är nämligen minst lika dumt att säga "Att tro på något är dumt!" som att säga "Att inte tro på min gud är dumt." eftersom båda meningarna kan sammanfattas med "Alla som inte tycker som jag är dumma."

Människor tycker olika. Människor tror på olika saker, må det vara logik, gud, vetenskap, tomtar och troll, politiska ismer eller storfot.

Det är när man börjar tro att vad man själv tror är det enda rätta som man är illa ute. Det är då man blir vad man oftast försöker att bekämpa, särskilt när man är hetsande ateist. Man blir någon som inte tror på människans rätt att bestämma själv. Någon som tror att man kan skylla människans val och inneboende ondska på vad de väljer att tro på.

Det kan man inte. Människor gör val. De väljer att tro och tolka något på ett sätt. Någon annan människa väljer att tro och tolka på ett helt annat sätt. Det ligger i människans rätt.
Någon väljer att tolka bibeln till att häxor är onda och att bögar är syndiga.
Någon annan väljer att tolka bibeln till att nåd går före rätt och acceptans.
Det handlar inte om religionen. Det handlar inte om boken eller böckerna som företräder den. Det handlar om människans egna val.

Den fria viljan är viktigare än någonting annat här på jorden. Ondska skall självklart inte accepteras. Orättvisor skall bekämpas. Men man kan inte bekämpa ett så luddigt begrepp som "religionen" utan man måste rikta sig mot problemet.

Du försöker ju inte förbjuda alla hundar för att några bits, inte sant?

Så rädd

Jag kände mig glad. Tillfreds. Sedan kom den från ingenstans. Ångesten med versal i början. Ångesten som man liksom inte hinner upptäcka innan den kastar sig över en.

Jag kommer aldrig att bli klar med plugget som jag ligger efter med. Jag kommer inte få några pengar. Vi kommer att förlora lägenheten och hamna på gatan och soc kommer att ta min son och katterna kommer att springa till skogs och BUUUÄÄÄÄÄ.

För så känns det. När allt faller ned i skallen på en klockan kvart över ett på natten så är det exakt så det känns. Minsta lilla oro blir till jätteångest och utvecklar en hel familj av ångesthamstrar som äter och äter allt de kommer över. Jag blir lamslagen. För när det är så här så kan jag inte heller sätta mig ned och faktiskt få saker gjorda. Såvida inte "saker" är att försöka uttrycka mig i ett blogginlägg.

Jag blir som en kanin i strålkastarljuset. Bara sitter där. Med ögonen uppspärrade. Panikslagen.

Kultistmode

Nu när isen lossar och våren närmar sig är det hög tid att ta fram sina gamla kultistpaltor ur garderoben. Ofta finner man då att de blivit slitna och malätna under vinterhalvåret och det är dags att skaffa en helt ny outfit inför frammanandet av vår käre gudom. Således har jag tagit mig friheten att rota rätt på en komplett stil med accessoarer och allt. Var så goda!

Först ut är det viktigaste basplagget i en kultists garderob, nämligen själva kåpan. Har man bara en kåpa så har man egentligen allt man behöver i klädesväg. Det är ju ganska ofint att ha kläder på sig under kåpan, inte sant? Därmed kan man också lägga ned lite extra kräm på en extravagant och snygg kåpa. Här har jag valt en med mönster och ganska mycket vidd som längd för att den skall kunna fladdra sådär snyggt i havsstormarna. Det finns givetvis även en huva för de regnigare ritualnätterna.
Den här modellen finns i svart, lila, blått och grönt. Själv föredrar jag nog svart eller med en ton av lila, men det är en ren smaksak.

Eftersom vi kultister är lite blyga av oss så tycker vi om att ha masker på oss när vi genomför våra ritualer. Den här masken är gjord i läder och därmed ganska tålig i väder och vind, samt att dess tentakler ger mysiga associationer till vår härskare i djupet. Med den här kan ingen ta miste om var din hängivenhet riktas.

I och med att man inte har så mycket kläder så har man möjlighet att använda en massa accessoarer utan att det kommer att se för konstigt eller pråligt ut. Här ovan är en favorit bland hängsmycken för egen del.

I öronen kan man matcha och mixa med ett antal snygga tentakler i silver.

Samma sak gäller med ringar. Välj gärna sådana som är lite för små så att man får den där härligt levande känslan av att bli klämd till döds.

Visst vore det sjukt pinsamt om du glömde att ta med dig en offerdolk? Jag har sett det hända och det är inte vackert. Man blir en social paria för evigheter framöver - om man överlever det vill säga.

Och sist men inte minst så måste man ju ha något snyggt och bekvämt på sig när man skall ta det lugnt och chilla efter ritualen. Det kan ju vara skönt att komma ur den där våta och blodiga kåpan och få på sig något torrt och varmt. Dessutom så kommer en kall öl att sitta finemang!

Nöjd

Det här måste vara min snyggaste header på länge, eller vad tycker ni?

En dag utan krav

En enda dag utan krav på plugg och städning visade sig vara exakt vad jag behövde. Nu känner jag mig väldigt peppad inför att ta itu med studierna, komma ikapp med allt och verkligen fixa det här. Jag vet att jag kan, jag vet att jag har orken och jag vet att jag har inspirationen. Det känns fantastiskt.

Så vad jag behövde var således följande: ett bad med bebis som skvätte ned hela badrummet, många kramar och kyssar samt en fantastisk middag från min man, en god bok, några koppar te och sist men inte minst ett paket från min kära Johanna.

Jag är tillfreds. Jag hoppas att ni också är det där ute.

Seriernas inkörsportar

Tomb berättade häromdagen om vad som var hans inkörsport till seriernas värld och efterfrågade på samma gång andras historia inom ämnet. Jag tänkte att det lät roligt och skriver nu lite om det.

Den första serie jag kan minnas att jag läste var Fantomen. Pappa köpte Fantomen och ibland Agent X9. Det hände också att både Seriemagasinet och Magnum Comics dök upp hemma hos oss, men jag är osäker på om de gjorde det för att de köptes eller hittades i någon auktionslåda och råkade hamna där. Min första seriehjälte var Mandrake. Jag tyckte han var så häftig med sin hypnotiska förmåga och sin höga hatt. Då var jag förmodligen bara runt åtta år gammal eller något sådant. Sedan slukade jag allt med Modesty Blaise. En bättre kvinnlig förebild var nog svår att hitta för mig vid den tiden.

Det var för övrigt i Magnum Comics som jag för första gången stötte på karaktären Death, den söta lilla gothflickan med underligt nog aptit på livet.

Hur som helst. Det var vanligt att jag och mina vänner satt på biblioteket och läste serier där. Jag minns inte exakt vad vi läste, men utöver korta komiska serier som Himlens Änglar så framstår några klarare och tydligare än andra. Främst då den fantastiska Alverfolkets första två böcker, som man läste med stor förundran innan de hastigt och lustigt stals av någon från bibliotekets samlingar.
Jag var också ett stort fan av Prins Valiant, men det kan nog bero mer på mina drömmar om riddare än någon egentlig förkärlek för själva serien eller pagefrisyrer.
En serie jag läste tidigt var också Peter Madsens Valhalla som på ett perfekt sätt kombinerade härliga teckningar med historia och äventyr - allt sådant jag älskade redan som liten. Läser dem gärna än i dag med stor behållning.

Det finns andra serieböcker jag jag minns med kärlek och som jag söker efter än i dag. Några av dessa är de om Mystiska 2:an, särskilt Glaspyramiderna. Jag vet inte vad det var som lockade så mycket med de serierna, eftersom de tydligt kontrasterande svartvita bilderna låg långt bort från tidigare favoriter. Kanske var de ett sätt att åter närma mig mina rötter i de svartvita seriernas värld.

Från denna början fann jag sedan Jhonen Vasquez och omfamnade hans serier med hela mitt hatiska tonårsjag. Jag hittade också underbara Gloom Cookie, läste mer Sandman, Books of Magic och Jill Thompsons urcharmiga historier.

Och om man adderar lite X-factor, en och annan fladdermus, en del snusk i form av Maran av Lina Neidestam, en död liten flicka, Nemi och en och annan spinoff på Sandman så är vi nog framme vid i dag. Jag slår också mina lovar runt lite mer udda serier som den mysiga Närkontakt med flygande tefats hela två nummer, eller myspys med Dracula och Creepshow.

Så Fantomen, eller rättare sagt Mandrake kan nog räknas som min egentliga inkörsport. Än i dag är jag ju lite extra svag för gentlemän i cape och höga hattar. En del ränder går helt enkelt aldrig ur.

Plugg, plugg

Efter att äntligen ha släppt mina omåttligt höga krav på mig själv och gjort klart en försenad skoluppgift så känns det som om allt har lossnat. Jag har nu stenkoll på vad som skall göras till såväl journalistiken som den nuvarande litteraturkursen. Jag vet vad jag vill skriva om på min c-uppsats. Jag känner mig lycklig. Stolt. Jag sitter inte fast just nu.

Allt kommer att ordna sig. Det får helt enkelt lov att ordna sig för att det måste.

Snart är det dessutom Calcon!!

Förvåning

Jag känner mig förvånad över att jag verkligen, verkligen ser fram mot vampyrlajvet i morgon. Länge har det mer känts som något som går på rutin och något jag inte får ut så mycket av själv. Det har varit mer krångligt än roligt de få gånger vi lyckats få igång något.

Kanske har jag blivit mer peppad av att jag engagerat mig mer, kanske av att vi har en lajvtidning och folk verkar börja känna sig mer peppade de också. Kanske är det något annat. Oavsett så ser jag verkligen fram mot morgondagen, vilken som helst av de roller jag skall spela, det folk jag får träffa och allt däromkring.

Det är skönt att se fram mot något man brukade älska.

Trevar över speglar för att finna vägen ut

Jag vet inte varför jag känner mig så vilse, men det är en känsla som ökat i styrka på senaste tiden. Jag söker med någonting vid horisonten, men hittar det inte. Jag vet inte vad det är jag saknar, eller jag tror inte att det jag saknar faktiskt skulle påverka mig så här djupt. Känner mig instängd och utestängd på samma gång. Om jag inte hade familjen så skulle jag förmodligen skrika tills det inte fanns någon luft kvar i lungorna, bara för att någon skulle hitta mig igen.

Skattletande

Jag har aldrig varit mycket för att shoppa. Missförstå mig rätt, jag älskar saker, men jag har aldrig haft särskilt gott om pengar och får således dåligt samvete varenda gång jag handlat något alls. Detta inkluderar även nödvändiga saker, så gissa bara hur illa jag mår när jag köper ickenödvändiga dylika.

Dumpstra däremot... Oj, oj, oj. Jag älskar det. Jag älskar att ta en runda mitt i natten. Bara jag och de tysta, släckta husen. Bara jag och möjligheten att hitta skatter. Alldeles gratis skatter. Fina saker att ge en framtid. Att rädda.

Vissa gånger mår jag dåligt över att jag hittar så mycket, över att jag inte kan ta hand om allt. Jag har tvingat mig själv att bli ytterst restriktiv och faktiskt bara samla in saker som jag direkt vet en plats till.

I natt fann jag vackra ljusstakar, kläder jag kikat på i affär tidigare men inte haft råd till, leksaker, pärlor, en ny handväska och massor med andra saker.

Det finns ett stort lugn som infinner sig när jag ger mig av på skattletarfärd. Jag vet vad jag pysslar med. Jag vet var jag är på väg, och jag vet att någonstans vid min sida går pappas ande och ler.

Hemlighet

(Ovanstående är skrivet med osynligt bläck. För att läsa det måste du hetta upp sidan med ett stearinljus. Lycka till.)

Stresstålig

"Stresstålig" är ett ord man gärna skall använda i sitt personliga brev. Alla använder termen eftersom den skall finnas med. "Stresstålig" är inte ett ord som kan beskriva mig, kanske snarare "stressmotiverad".

Stress gör att jag går tillbaka i gamla självnedvärderande hjulspår. Det gör att en liten röst finns i mitt huvud och tolkar om allt till att jag är värdelös värdelös VÄRDELÖS. Till att jag inte kan göra någonting rätt. Att jag inte förtjänar att existera. Att allt jag tycker, känner, säger och gör är FEL.

Stress får mig att gå i bitar. Jag mår illa. Jag får ont på konstiga ställen. Jag blir ledsen och lättskrämd och lättretlig och får nära till gråten.

Men visst, jag får saker gjorda. Ofta får jag inte saker gjorda förrän jag faktiskt är stressad, men att jag tål stress, nej, det vill jag inte påstå.

Om du inte är med oss är du mot oss

"Gud som haver flickor kär
se så stygga pojkar är
vart hon sig i sängen vänder
är de där med sina händer
om de hennes trosor tar
har hon ingen oskuld kvar"

Ovanstående parodi dök upp på ett forum i dag och blev genast föremål för en lång och hetsig diskussion. Den regerande åsikten tycktes vara att om man inte insåg att dikten i fråga är ett våldtäktsskämt och tolkade den på något annat sätt så är man ett offer för det patriarkala samhället och en hemsk, hemsk människa.

Själv så såg jag för min inre syn en tjej som hoppat i säng med ett par killar hon gillar. De nojsar runt lite och hon fnissar och vrider sig lite medan hon dock blir alltmer upphetsad. Till sist låter hon dem ta av henne trosorna och har sex med dem även fast de kanske från början bara skulle gosa lite och sova ihop, men lusten tog över för samtliga inblandade.

Tydligen så får man inte se den bilden. Tydligen måste man se en bild där killar utmålas som "sexuella predatorer" och kvinnor som "försvarslösa offer" och där sexet i fråga inte alls är vanligt sex utan en grov gruppvåldtäkt på en oskuld.

Om man verkligen, verkligen anstränger sig så kan man tolka hemskt många saker till att ta illa upp över dem. Tyvärr tycker jag att man borde välja sina strider och kanske i stället kämpa mot uppenbara problem i stället för påhittade.

Det gamla väderkvarns-problemet gör sig synligt igen och döljer som vanligt riktiga problem med sin närvaro.

Bakom ögonlocken

Ibland spelar det ingen roll hur gott sällskap man har, eller hur goda intentioner dagen haft. Det spelar ingen roll att man ätit gott och haft trevliga samtal.

Tårarna bränner bakom ögonlocken.

Jag skaver mot universum och universum skaver mot mig. Jag kan inte göra mig förstådd och jag kan inte förstå andra. Det är som om alla jag känner helt plötsligt lever i en helt annan verklighet, som är ur synk med min egen. Jag törnar mot mina egna ord, jag får fullt av blåmärken.

Tårarna bränner bakom ögonlocken.

Jag vet inte vad jag skall ta mig till under sådana här dagar. De påminner mig om mina värsta stunder. De påminner mig om att jag inte hör hemma där ute i verkligheten. Jag borde stanna kvar här inne. I mitt eget huvud. Bakom ögonlocken.

Jag skall aldrig mer titta på nyheterna

En del bilder försvinner aldrig ur ens huvud hur mycket man än vill att de skall göra det. En del bilder låter sig helt enkelt inte glömmas.

När jag låg på sjukhuset och just hade fött min son fick jag utöver en elakartad förkylning även livmoderinflammation. Jag kände mig otroligt sårbar och liten och vilsen. En eftermiddag tittade vi på nyheterna och det är förmodligen sista gången i mitt liv jag gör det misstaget.

De pratade om något bombdåd i något krigshärjat land. Sedan visade de en bild på en liten bebis mitt i kaoset. En brännskadad liten lindad bebis som låg helt förstörd och ensam och viftade lite förtvivlat. Berättarrösten sade att det var en flicka och att hon hade skadats allvarligt, vilket man förstod ändå eftersom hon var så illa bränd. Efter det rapporterade de om lite andra saker kring dådet innan de återvände till den lilla bebisflickan igen. Berättarrösten sade att hon inte klarade sig.

Som jag grät. Jag grät helt förtvivlat. Det kändes som om jag hade gått sönder inuti. Som om hjärtat bara hade brustit för den ensamma lilla brända bebisen som inte klarade sig.

Jag kan inte bli kvitt bilden. Sju månader senare får jag fortfarande en stor klump i halsen och tårar i ögonen som kan dyka upp när som helst då bilden framträder för min inre syn.

Jag skall aldrig mer titta på nyheterna.
Aldrig mer.

Gnisslar tänder

Det finns mycket som gör mig förbannad, men det har ni säkert redan märkt. Dagens stora irritationsmoment:

Korrekt: "Johannas katts kulspruta."

Inkorrekt: "Johanna's katt´s kulspruta."

Så. Det var allt för tillfället.

Oförskämt stolt

I dag är jag oförskämt stolt över mig själv. Bestämde mig för lite mindre än en vecka sedan att börja träna. En vän föreslog ett varierat träningsprogram en kvart om dagen enbart, i och med att man alltid kan ta sig tid för en kvart.

Sagt och gjort.

Första dagen gick inte så bra. Jag kom ihåg exakt hur jag kunnat göra massor med situps och armhävningar en gång i tiden, men kroppen lydde inte! Hur jag en stretade kunde jag inte göra en enda situp och armhävningarna fick bli några få från knäna.

I dag lyckades jag med sammanlagt tio riktiga situps (fem om fem) samt gjorde tjugo armhävningar (tio om tio). Efter hälften av dem insåg jag att jag gjort dem från fötterna av bara farten.

Om jag vetat att det gick så här fort hade jag börjat träna igen för länge sedan!

Ljuva lavendelvatten

Det är lätt att bli beroende av lavendelvatten. Även om man inte brukar stryka så är det fantastiskt om man vill sova bättre om nätterna, samt ha en säng som alltid doftar gott. Det är också perfekt att duscha lite i garderoben med ibland för att slippa malar och sådant otyg.
På begäran tänker jag dela med mig av mitt favoritrecept på lavendelvatten. Har testat några stycken, men det här är i särklass det som håller sig bäst och luktar gott, samt är billigt och simpelt att göra när man väl skaffat ingredienserna.

Recept - Lavendelvatten
3 dl kokat vatten
Ungefär 15 droppar lavendelolja (doftolja)
Några droppar alkohol

Lös upp oljan i alkoholen genom att droppa i ungefär 15 droppar olja i en glasburk och sedan några då droppar alkohol. Låt det sedan stå i 24 timmar. När du är klar med det så tillsätter du vattnet och skakar om det ordentligt. Klart!
Ha det gärna i en vacker liten sprejflaska vid sängen och duscha lite en stund innan sovdags på kudden och täcket. Inte nog för att bli fuktigt, men nog för att dofta.

Så. Bättre sömn, mindre malar, känsla av sommaräng i sängkläderna. Bara fördelar!

Bääää

Folk är fan som får. Som. Får. Fast värre. Får har inga konton på FB och sitter inte och urskiljningslöst delar ALLT de ser utan eftertanke eller källkritik.

NEJ, jag kan inte hjälpa djur som kanske finns och kanske kommer att bli avlivade om ingen hittar ett bra hem till dem på ANDRA SIDAN ATLANTEN.

NEJ, jag tror inte att den där jävla ungen är försvunnen sedan månader tillbaka utan att varken polis eller media vet om det, men FB lämpligt nog tycks veta allt om saken.

NEJ, killen, tjejen, mannen, vem som helst som rymde hemifrån i USA lär inte dyka upp i Borås.

NEJ, man kan inte bota cancer med varken vitaminer, dieter, lavemang eller hokus pokus.

NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!

Och så vidare och så vidare i ALL oändlighet.

Nyårslöften eller spekulationer

Precis som den ljuva Cate så inleder jag med följande citat:

"He who breaks a resolution is a weakling;
He who makes one is a fool."
~F.M. Knowles

Det handlar dessutom också mer om att ha mål med det nya året snarare än löften om saker man tänker göra. Mina mål för det här året är bland annat följande:

1. Bli fil. kand. i litteraturvetenskap
Det är inte omöjligt. Allt jag behöver göra är att klara den här kursen som jag redan kommit in på. Till sommaren vet vi om jag klarat det eller inte. Jag som aldrig trodde jag skulle slutföra gymnasiet ens. Det känns stort och bra inombords.

2. Lajva mer!
Det har varit för lite lajvande på senaste åren, men det tänker jag ta igen. I år har jag inte mindre än fyra arrangemang att bevista planerade utöver vampyrlajvandet. Mycket trevligt. Bland annat lär man få se mig som alv (!) i Trogheim och på såväl framtid som western utöver Magikkampen 2 som jag är medarrangör på.

3. Lära mig sy bättre och därmed utöka min lajvgarderob
Jag älskar vackra saker. Jag är bra på design. Banne mig om jag inte skall lyckas skrapa ihop en bra lajvgarderob nu när jag funnit billigt linne på IKEA. Dessutom måste min alvroll ha någonting att ta på sig, har jag hört.

4. Träffa Tomb och Mikael
Tomb var det ungefär en triljon år sedan jag träffade och Mikael var det också på tok för länge sedan som jag såg. På något vänster skall jag med andra ord lyckas träffa dem båda i år... inte nödvändigtvis samtidigt dock!

5. Få upp hemsidan till uppföljaren på Araus Bägare
Ja, som titeln lyder. Det kommer att bli otroligt och fantastiskt, som minst.

6. Skaffa minst två nya tatueringar
En av dem är redan planerad, tid var bokad men blev uppskjuten. Det är med andra ord bara en tidsfråga. Den andra är planerad och inte inbokad ännu, men så fort pengar finns så löser det sig!