"Stresstålig" är ett ord man gärna skall använda i sitt personliga brev. Alla använder termen eftersom den skall finnas med. "Stresstålig" är inte ett ord som kan beskriva mig, kanske snarare "stressmotiverad".
Stress gör att jag går tillbaka i gamla självnedvärderande hjulspår. Det gör att en liten röst finns i mitt huvud och tolkar om allt till att jag är värdelös värdelös VÄRDELÖS. Till att jag inte kan göra någonting rätt. Att jag inte förtjänar att existera. Att allt jag tycker, känner, säger och gör är FEL.
Stress får mig att gå i bitar. Jag mår illa. Jag får ont på konstiga ställen. Jag blir ledsen och lättskrämd och lättretlig och får nära till gråten.
Men visst, jag får saker gjorda. Ofta får jag inte saker gjorda förrän jag faktiskt är stressad, men att jag tål stress, nej, det vill jag inte påstå.
Stress gör att jag går tillbaka i gamla självnedvärderande hjulspår. Det gör att en liten röst finns i mitt huvud och tolkar om allt till att jag är värdelös värdelös VÄRDELÖS. Till att jag inte kan göra någonting rätt. Att jag inte förtjänar att existera. Att allt jag tycker, känner, säger och gör är FEL.
Stress får mig att gå i bitar. Jag mår illa. Jag får ont på konstiga ställen. Jag blir ledsen och lättskrämd och lättretlig och får nära till gråten.
Men visst, jag får saker gjorda. Ofta får jag inte saker gjorda förrän jag faktiskt är stressad, men att jag tål stress, nej, det vill jag inte påstå.
Mycket intressant iakttagelse. Jag skulle nog beskrivas som en stressalstrare av en och annan, men jag kommer ta med mig din beskrivning till klassrummet. Du är nog inte ensam om din upplevelse.
SvaraRaderaTack.