Jag vet inte varför jag känner mig så vilse, men det är en känsla som ökat i styrka på senaste tiden. Jag söker med någonting vid horisonten, men hittar det inte. Jag vet inte vad det är jag saknar, eller jag tror inte att det jag saknar faktiskt skulle påverka mig så här djupt. Känner mig instängd och utestängd på samma gång. Om jag inte hade familjen så skulle jag förmodligen skrika tills det inte fanns någon luft kvar i lungorna, bara för att någon skulle hitta mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar