Ibland spelar det ingen roll hur gott sällskap man har, eller hur goda intentioner dagen haft. Det spelar ingen roll att man ätit gott och haft trevliga samtal.
Tårarna bränner bakom ögonlocken.
Jag skaver mot universum och universum skaver mot mig. Jag kan inte göra mig förstådd och jag kan inte förstå andra. Det är som om alla jag känner helt plötsligt lever i en helt annan verklighet, som är ur synk med min egen. Jag törnar mot mina egna ord, jag får fullt av blåmärken.
Tårarna bränner bakom ögonlocken.
Jag vet inte vad jag skall ta mig till under sådana här dagar. De påminner mig om mina värsta stunder. De påminner mig om att jag inte hör hemma där ute i verkligheten. Jag borde stanna kvar här inne. I mitt eget huvud. Bakom ögonlocken.
Tårarna bränner bakom ögonlocken.
Jag skaver mot universum och universum skaver mot mig. Jag kan inte göra mig förstådd och jag kan inte förstå andra. Det är som om alla jag känner helt plötsligt lever i en helt annan verklighet, som är ur synk med min egen. Jag törnar mot mina egna ord, jag får fullt av blåmärken.
Tårarna bränner bakom ögonlocken.
Jag vet inte vad jag skall ta mig till under sådana här dagar. De påminner mig om mina värsta stunder. De påminner mig om att jag inte hör hemma där ute i verkligheten. Jag borde stanna kvar här inne. I mitt eget huvud. Bakom ögonlocken.
Något jag lärt mig under mina (rätt många, vid det här laget) år på den här planeten: this too shall pass.
SvaraRaderaSomliga dagar lever man ett andetag i taget.