Gjorde en egen valaffisch åt min favoritpolitiker

Snälla Cthulhu, är det inte dags att vakna nu?

Så var det valår igen och åter igen dags att försöka välja det minst ondskefulla alternativet att rösta på. När jag kikar igenom partiprogram och valfilmer så finner jag mig önska alltmer att Cthulhu bara kunde vakna och avgöra saken på ett bra mycket smidigare sätt.
Piratpartiet driver en del bra frågor, men känns samtidigt ganska oseriösa. Jag tänker inte rösta på dem bara för att de har ett coolt namn och en tuff logga, i alla fall inte så länge de tycker att skapande personer inte skall ha någon rätt att få betalt för sitt arbete.
Moderaterna är ju lite som att rösta på Darth Vader i kanintofflor. Visst borde de få pluspoäng för sina komikförsök genom att kalla sig "Det Nya Arbetarpartiet", men nu är ju inte det här en Stand Up-tävling, så jag antar att de har missuppfattat någonting ganska rejält.

Faktum är att inget av partierna i "Alliansen" känns särskilt lockande, kanske främst för att "Alliansen" låter lite för mycket som den lömska, korrumperade styrande parten i ett dåligt Science Fiction-scenario.
Socialdemokraterna har jag aldrig riktigt förlåtit för alla fula betongklossar och miljonprojekt, så de lär inte heller få min röst. Vänsterpartiet. Jag vet inte. Har aldrig riktigt fattat vad de vill egentligen. Det känns som om de inte har någon tydlig framtoning i min värld. Miljöpartiet är väl gulligt, men allvarligt talat så vet jag inte heller om det känns lönt att rösta på ett parti som mest bara har åsikter om sopsortering och elransonering.

Nej, det blir nog att hoppas på att stjärnorna står rätt innan det är dags att rösta och kasta sin valsedel i valfri låda som inte hör till Alliansen.

En liten tävling!

En hemlig överraskning väntar den som först kan skriva ned vad samtliga av frimärkena under min logga är från för någonting... Kom igen!

Fotosession med Grave Defiler

Jag fick agera fotograf för en liten session med bandet Grave Defiler:

Den bästa bilden som jag vill påstå fångar essensen av bandet som så. =)

Nam nam. Min man (till vänster) ser exceptionellt sexig ut här. 

Nu vet jag vilken bild jag skall ha i närheten då han är bortrest och jag känner mig lite... ensammen. ;P

Ännu en stämningsfull bild.

Tio av tio metalpose-poäng går helt klart till Jocke... och flickor - han är singel!

Ni kan ta och lyssna på Grave Defiler via deras MySpace, eller varför inte komma på minifestivalen Öland Metal Crust Doom den 11 September?

En sagoresa

Tänkte lägga upp lite bilder från vår sagolika bröllopsresa till Teleborgs Slott.

Vår första vy av slottet när vi anlände. Det ser ut som ett riktigt sagoslott. Tydligen så byggdes det för lite över hundra år sedan av en greve som morgongåva till hans hustru och han var mycket noga med alla detaljer, vilket märks tydligt. Vi blev genast förälskade i platsen och har lovat oss själva att försöka åka hit igen för att fira vår första bröllopsdag.

Det här var samlingsrummet där vi fick inta lite välkomstfika. Ett vackrare allmänrum har väl sällan skådats.

Överallt i slottet fanns fantastiskt vackra möbler.

Ljuvliga dekorationer kunde man hitta precis överallt och till skillnad från många andra slott så var alla moderna tillägg diskreta och smakfulla.

Min älskade undersöker de långa raderna med vackra böcker.

Vårt rum var också det mycket fint och den här fantastiska ljuskronan hängde i taket över sängen.

Några detaljbilder från vårt fina rum. Vi var de enda gästerna och på natten var vi helt ensamma i slottet. Vi gick till och med upp i stora tornet och drack lite kvällste. Inga spöken sågs till, men nog var man lite nervös där ett tag.

I slottsparken fann vi den en porlande bäck som ledde fram till den här vackra dammen. Trädgården var fin den med, men det var parken jag verkligen älskade.

Där uppe i tornet låg vårt rum! Murgrönan på slottsfasaden var också en storfavorit hos mig. 

En detalj av slottsporten som pryddes med grevens älskades initialer.

Självklart måste varje slott med självrespekt ha ett par rediga vaktlejon som håller koll på vilka som rör sig i närheten.

Jag på slottstrappan!

Jag med slottsträdgården i bakgrunden.

Min älskade make blickar ut över slottsträdgården.

Jag med slottet i bakgrunden.

Min stilige make!

Sedan sen sista kvällen gick vi med Niklas och såg på Harry and the Potters. Det här är nog den enda bild på sagda band tillsammans med en dödsätare.

Spelningen fick avsluta vår mycket stämningsfulla och underbara bröllopsresa och vi tackar stort för alla bidragen som gjorde det möjligt, samt personalen på slottet som fick oss att känna oss ytterst välkomna!

Öland Death Crust Doom

Varför inte komma på den bästa minifestivalen i år?

Hemsida hittar ni här.

Ja, så är det.

Vilse på östkusten

Jag sitter här och letar efter någonting som kan ge lite struktur i min vardag. En danskurs, en språkkurs, ett sätt att träffa nya vänner, att ta mig ut från lägenheten, att utvecklas som människa.
Det finns ingenting i Kalmar. Danskurserna verkar läskiga och dyra, språkkurserna meningslösa, alla andra kurser trista. Ingenting är roligt när man måste göra det själv. Ingenting är roligt när det enda sättet att få sällskap på är att övertyga sin man om att följa med.

I dag skulle jag ha varit hos en kompis. Tydligen har hon en våldsgästande vän och dessutom har hon egentligen jättemycket att göra och jag måste ta mig dit själv på något sätt. Visst, det är klart att det ligger på mitt ansvar att ta mig dit jag vill, men min lånecykel är självmordsbenägen och jag har inte ens fjorton spänn till bussen. Jag vill dessutom inte störa. Det känns som om jag alltid inkräktar på andra människors liv.
Och jag är rädd för att träffa folk. Jag är livrädd för att träffa folk. Jag vill helst bara sätta mig ned och gråta. Ensamheten blir som ett stort svart hål inuti som äter upp mig när jag vill träffa folk. En i taget fungerar, i bästa fall, men så fort det blir fler så kommer klumpen tillbaka.

I helgen är det lajv och jag vill inte.

Ondska

"With evil all around me, I can do nothing but evil to survive." 
- Queen Mab

Varifrån kommer denna lockelse till ondska? Hur kommer det sig att det alltid är de onda karaktärerna i böcker och filmer som är de jag dras till? Varför är ondska alltid mer intressant än godhet? Om det är sant att det är lättare att vara ond än god så skulle det väl inte vara så intressant? Då skulle det ju vara det naturliga stadiet och inte behöva förklaras alls?
Jag har inte funderat så mycket närmare på den här saken tidigare, men nu försöker jag komma till lite slutsatser.
Jag tycker generellt sett inte om folk. Människor ter sig ganska obegripliga för mig, och för det mesta är de både korkade och irriterande. Jag har mycket lite tålamod med människor överlag. All jävelskap som pågår där ute i världen berör mig föga, för om jag hade chansen att ta värdsherravälde och förslava större delen av mänskligheten och döda av resten så skulle jag förmodligen ta den. Nämnde jag att jag inte gillar människor?

Samtidigt så blir jag helt gråtmild av att mammutens fru och barn är döda i Ice Age. Samtidigt som jag är rädd för seriemördare, krig, orättvisor, våld, vapen, monster, mörkret, spindlar och brevbäraren så kan jag inte låta bli att förstå seriemördare, fantisera om krig och våld, gynna orättvisor, samla på vapen, charmas av monster, gå i mörkret, rita spindlar och... nej, brevbäraren är den yttersta ondskan och så långt går jag inte så att jag fraterniserar med denne, men ändå. Allt det jag är rädd för känner jag också samhörighet med. Är det däri dragningen till ondska ligger?

Mycket tror jag att dragningskraften hos ondska bottnar i att om man är en del av det som skrämmer en så behöver man aldrig mer vara rädd för någonting. Vad spelar det för roll om man möter monster ifall man är ett monster själv?

Förbaskade aurorer!

Trots att jag har satt upp en lapp på dörren om att aurorer inte är välkomna här, så har jag ändå mått jävligt dåligt under de senaste dagarna. Illamående, humörsvängningar, överdriven trötthet och tendenser åt nervkollaps, allt på en gång. Jag vet inte riktigt vad det är som är fel med mig och jag hoppas sannerligen att det går över. Den enda logiska förklaringen är att aurorerna slutligen funnit vårt gömställe och kastat diverse elaka illamående-förtrollningar över mig. Antar att de är tillbaka från firandet av Harry Potters 30:årsdag nu. Måste se till att skaffa mig ett lämpligt vaktdjur för att hålla dem borta, några goda förslag?

Valår *hjärta* moralpanik = sant

Ingen hatar manga mer än vad jag gör, det är det första jag vill klargöra. Jag hatar stilen, jag hatar innehållet och jag tycker helt enkelt inte att det är fint. Jag har dessutom under de senaste fem åren gått och på skämt kallat folk "smygpedofiler" för att de sitter och dreglar över små förpubertala tecknade varelser som visar panty-shots så fort de rör sig.
Så, då var det tydliggjort, nu vidare till det jag egentligen ville skriva om.
Det skall alltså vara förbjudet nu att ha mangaporr med tecknade tolv, trettonåringar i sitt hem såvida man inte ritat dem själv och inte ger bort dem eller gör dem tillgängliga för andra. Det är däremot fullständigt tillåtet att ha texter där ingående sex med barn beskrivs. I en debatt sade en av förespråkarna för lagen att det är för att "bilder påverkar mer". Uhm. Va? Så ord påverkar inte? Det var nog det dummaste jag har hört. Den snubbens ord påverkade mig rätt mycket, i och med att jag blev arg på honom.
Men som redan har sagts; Det finns inget offer när det är tecknade mangaserier det handlar om. Det är klart att man inte skall få ta porrbilder på ungar, men då finns det offer, då finns det ungar som hamnar på de där bilderna. De är verkliga, inte tecknade.

Det känns som om moralpaniken i Sverige blir allt värre, men om man nu skall moralpanika så måste man i alla fall försöka vara konsekvent. Om det skall vara förbjudet att inneha bilder på tecknade ungar i sexuella situationer eller poser så skall det också vara förbjudet att skriva om pedofili. Ja, varför inte löpa linan ut? Det är lika bra att förbjuda barn i filmer, barn i böcker, barn på kort, barn i konst... alla porträtteringar och avbildningar av barn borde brännas på stora bål! En pedofil skulle ju nämligen kunna titta på bilderna/läsa texterna/se filmerna och bli upphetsad. Ja, visst, det är äckligt. Fast å andra sidan är det också ganska äckligt om någon tittar på bilder av vuxna människor och drömmer om våldtäkter och strypmord, men det går inte att förhindra.
Kanske vore det lika bra om barn som rör sig utomhus måste bära heltäckande burkha så att ingen skall råka titta på dem, för någon som ser dem någon gång under deras uppväxt kan ju kanske ha drag åt pedofili.

Mördade barn är det dock helt okej att ha bilder på. Mördade, torterade och styckade, så länge de är sedesamt klädda.

"Men tänk om något barn hittar tecknade bilder av barn som är med i sexuella handlingar! Då finns det ett potentiellt offer!! Det är samhällets skyldighet att skydda barnen!"
Jo. Visst. Ja. Fast å andra sidan kan barn se våldsfilmer där barn blir mördade. Det lämnar nog betydligt större men än en tecknad bild på en orealistisk människa (för nej, manga ser inte verkligt ut).

Hur skall man för övrigt veta om de tecknade figurerna är underåriga eller inte? Asiater brukar inte ha så mycket former från början och har ett för oss i västvärlden ganska barnsligt utseende. Jag förmodar att om man retuscherar alla serier där det står att karaktären är 14 och kluddar dit 15 i stället så borde det vara okej?

Det är förvirrande. Nästan lika förvirrande som att alltmedan folk fortsätter att moralpanika över oväsentligheter så låter de helt bli att moralpanika över barnkläder till nioåringar med texten "Sexy babe".
Världen är galen.

-----------------------
Fick just ett inlägg om att det är under 18 och inte under 15 är vad som gäller. Så man kan i Sverige således ha sex med någon som är 15, men absolut inte titta på sexiga bilder på folk under 18 för då är det... barnporr? För... uh... det är okej att ha ett sexuellt förhållande med en 15-åring, men inte okej att ha tecknade bilder av påhittade figurer som är 17 år gamla.

Sedan när blev man pedofil om man tänder på folk under eller efter puberteten. Handlade det inte om barn nyss?
Sverige blev just galnare.

Redigt förgiftad

Den 31 juli, på Harry Potters 30:årsdag var det dags för att slutgiltigt förena de mörka makterna. I trygg förvissning om att samtliga aurorer och annat pack skulle vara upptagna med sin lille ärrade gullgosse bjöd vi in dödsätare och tog på oss bröllopsstassen för att ställa till med ett redigt kalas.

Vigsel på en vacker skogsäng under en stor ek.

Alv sjöng "Bläck" och det lät magiskt.

En extra kyss i skogen.

Det var en blåsig dag på Närkes slätter.

Vid honnörsbordet. Festen hölls i familjegårdens lada, vackert dekorerad och tillfixad. Min syster gjorde i huvudsak dekorationerna och flera av gästerna samt självklart min käre bror Einar och världens bästa mamma fixade också som tusan för att få allt i ordning. Det blev sannerligen sagolikt!

Min brudbukett som systra mi band av mynta, rosor, en tistel, rallarros och en blomma ingen av oss vet namnet på, men som doftar vansinnigt gott.

En annan av de magiska bordsdekorationerna.

Den här är min personliga favorit. Helt fantastiskt!

Vi hade inte mindre än tre dödsätare på såväl vigseln som bröllopet. Givetvis bar både jag och min käre make även våra trollstavar hela dagen och kvällen.

Det yttersta beviset.

Vi såg även till att ha vaktdrakar ifall något skulle gå snett.

Två stycken till och med!

Festen var lyckad, mat fanns dock kvar i överflöd så vi funderade lite på om alla börjat på en ny diet dagen innan (dåligt planerat i så fall). Vi fick också massor, massor med fina presenter, bland annat en TV-spelskonsoll, massor med fantastiska husgeråd (exempelvis en härlig servis som Alv målat små T20 på) och finfina saker högt och lågt.
Det enda som gjorde mig besviken var väl att folk jag tyckte var tillräckligt viktiga för att bjuda i många fall inte ens tyckte att jag var tillräckligt viktig för att ens svara på inbjudan, men så är det väl, ibland måste man rensa i leden.
Stort tack dock till alla som kom!

Nu på måndag bär det av på bröllopsresa och jag skall se till att dokumentera den och upplysa er i efterhand.

Tillbaka

Åter från Hogwarts. Verkligheten står kvar utanför dörren. Tillhandahållen med ny ammunition från min vanliga leverantör laddade jag pistolen, öppnade dörren, och sköt.
Den jäveln ser alltid så förvånad ut när han blöder.
Stängde dörren och tände en cigarett. Log.

Vad tar man sig till?

Vad tar man sig till när Verkligheten åter igen (se här för tidigare besöksbeskrivning) knackar på dörren och kräver att få tala med en? Jag kunde se honom genom titthålet. Han såg sjukt otålig ut och stampade irriterat med ena foten. Den grå kostymen perfekt struken. Mittbenan intakt och en ilskerynka mellan ögonbrynen. Jag sneglade mot pistolen på hatthyllan, men insåg att ammunitionen tagit slut vid hans förra besök.
Då sa han några ord jag nog aldrig kommer att glömma. Han berättade vem som skickat honom den här gången, och världen rasade. Jag rasade. Jag installerade fler lås på insidan av dörren på sekunddelar och stoppade fingrarna i öronen, sjöng högt på en sång så att jag inte skulle höra mer.
Sedan gjorde jag det enda rätta; jag ignorerade honom och flydde genom första bästa portal till Hogwarts. Där kan man i alla fall vara säker på att den förbenade Verkligheten håller sig borta.

Svarslös

Jag hatar att ha rätt. Jag hatar att ha fel. Just nu vill jag inte göra någonting mer. Jag vill inte planera bröllopet. Jag vill inte åka till mamma. Jag vill inte stanna hemma. Jag vill inte äta chips med familjen och se på Harry Potter. Jag vill däremot skriva ett svar på ett mail, men jag vet inte vad jag skall skriva. Vet inte hur jag skall tolka det som står där.
Klumpen i halsen växer och växer. Jag anade aldrig att det faktum att jag med nära och kära vill fira att jag funnit någon som älskar mig eventuellt skulle bli spiken i kistan gällande somliga saker. Jag anade aldrig att livet skulle göra en så tvär gir just nu. Det känns som om jag föll ur vagnen och den åkte vidare utan mig.

Och jag skulle kunna skriva mer. Jag skulle kunna skriva spaltmeter, men för första gången jag kan minnas är jag svarslös.

Ursäkter och paranoia

Jag ber om ursäkt både i efterhand och i förväg för mitt passerade och blivande beteende i form av gnälligheter, drygheter och lättretligheter. Värmen skruvar på alla malkavkranar i min hjärna.

Jag undrar dessutom om jag är paranoid eller om folk är taskigare än vanligt? Förmodligen lite av båda. Har märkt att jag tar hemskt illa upp över vanligt vänskapligt smågnabb, även om jag är den som startar det. Blir liksom ledsen och helt tung i hjärtat. Får dessutom för mig än en gång att folk inte gillar mig egentligen och att de bara låtsas för att kunna göra något taskigt mot mig. Kanske har jag umgåtts för mycket med katterna på senaste. Katter är ju så, folk hoppas jag inte är så egentligen.

Värme är något jag alltid haft svårt att stå ut med. Kyla är lugnt. Man kan vira in sig i en filt och stoppa fötterna i ett par draktofflor så blir allting bra, men värme. Jävla värme. Det enda man kan göra är att bada eller duscha eller sitta med isklampar under fötterna. Känslan av svalkad lättnad försvinner lika fort igen.
Det sägs att under värmevågor så ökar våldsbrotten och det förvånar mig inte. Det är en betryggande tanke, faktiskt, för då är jag inte ensam om att bli totalt psykad av det.

Jag har massor att göra och på måndag bär det av upp till Närke igen, sedan stannar jag där fram till bröllopet.

Pappas dödsdag

I dag har det varit pappas dödsdag, så det kanske inte är så konstigt att jag känt mig ledsen och ur balans. Hade hoppats på ett besök från en vän, men fortsätter att hoppas på morgondagen i stället.

Pappa dog för tio år sedan. Det känns helt sjukt nu när jag tänker på det. Kan det redan ha gått tio år? Ett decennium? En tredjedel av mitt liv har pappa inte funnits. Den insikten känns inombords.

Än konstigare känns det att jag nu bor så långt bort att jag inte ens kan besöka hans grav. Inte plocka några blommor och säga några ord. Ingenting. Vid allhelgona tände jag ett ljus på en annan kyrkogård för honom.

Det konstigaste är dock faktumet att livet har gått vidare. Att det fortsatte obönhörligt utan honom. Att inte hela världen bara stannade och dog med honom. Det är chockerande, för sådana saker som en förälders död kan inte hända.

"Det mycket stora sker inte; det är."
- Gösta Ågren

(Bilden är på min bror vid pappas grav för några år sedan)

Te stavas te

Hur kan det vara så förbaskat svårt för folk att stava rätt när det gäller ett ord på två bokstäver. Te stavas te. Det stavas absolut inte the och inte sjutton stavas det té heller. Ta ett t lägg till ett e - klart! Det är till och med enklare än att hälla vatten i vattenkokaren, låta det koka upp, måtta upp vatten i en kopp och slänga i en påse torkade blad.
Faktum är att jag till och med har belägg för stavningen i och med att det är den som står i SAOL. Varken té eller the finns med. Tea är bara löjligt eftersom, tja, det heter te. Det skulle vara som att säga kaffe latte när man menar kaffe med mjölk.
Åh. Visstja. Folk är idioter.

Fatality 13

Som ett svar på bloggen Fatalitys inlägg med 13 påståenden med "extrem hög sanningshalt".

1. Döden går inte i dur.
Jo. Pop är döden.
2. Katten är människans bästa fiende.
Givetvis. Kunde inte sagt det bättre själv.
3. Någon borde ha gett Håkan Hellström arsenik när han bad om det.
Se ovanstående kommentar.
4. Skräckens mästare heter Joe Hill.
För tillfället. Fast snart kommer det vara en hon som heter Yvonne Undin.
5. Meningen med livet är varken 42 eller en låt med Disturbed. Det är ostmackor. 42 är dock numret på Agent Mulders lägenhet. Alltid något.
Men 42 stycken ostmackor då?
6. Seasons in the Abyss framför Reign in Blood.
*har hakat upp mig på ostmackorna*
7. Det finns inga jordugglor.
Se bilden längst upp. Bevismaterial 1. Han är sjukt förolämpad, men det syns väl?
8. "Hadouken!" är hårt, "Get over here!" är hårdare, "Aboltarej!" är hårdast utav allt.
Rättning: Jag Kokar TE! är hårdast av allt.
9. Ett band vars namn utläses His Infernal Majesty borde handla om Hin Håle, inte vara föremål för Bam Margeras homoerotiska fantasier.
Jag dör lite inombords var gång jag ser ett "heartagram". Gay gay gay...
10. Drakarna dog när Trudvang flyttade till internet.
R.I.P. drakar.
11. Det är alltid soligt i Philadelphia.
Jepp. Förutom när det regnar. Eller snöar. Eller är molnigt.
12. Gravskändare gör sig bra i din stereo.
Mycket bättre än de gör sig på kyrkogården i alla fall.
13. Mortal Kombat-tårta på bemärkelsedagen is the shit!
Oh hell yes. Se ursprungligt inlägg för bild!

Läs det ursprungliga inlägget här.

Katja återuppstår

I dag återvänder Katja till universum. Katja är en av de lajvroller som jag har haft absolut längst och därmed också en av mina favoriter. Första gången jag spelade henne var någonstans mellan 99-00 på Mjölbylajvet och sedan även Motalalajvet. Hon blev känd som oförarglig under det första lajvet, misstänkt under det andra och "HÅLL reda på den där JÄVLA malkaven!" under det tredje. Hur det gick sedan minns jag inte.
Hon är även känd för att ha överlevt ett varulvsanfall i Motala, pratat mycket om en vän som heter Belinda och som lärt henne att "laga folk med saxen". Hm. Jag måste hitta en sax.
Att fixa Katjas outfit är ett problem. Jag har inte kvar någonting av hennes gamla utstyrsel och just nu är jag lite fundersam över hur jag skall få till hennes look. Det enda jag är säker på är sminkningen. Den kan liknas vid den sminkning en gothisk tjackhora borde ha efter att ha kletat in massor med svart kring ögonen, sovit i det, bättrat på det, sovit i det igen och sedan gått ut i ett oväder.
Men klädselmässigt. Det klassiska kvinnliga problemet. "Vaaaad ska jag ha påååå mig?!"
Det är rent sjukligt varmt ute, så alla tunga kläder går bort. Nåja. Vi får se vad jag hittar i garderoben om jag gör Alvs gamla klassiker och öppnar dörren, vrålar "DIN MAMMA var av POLYESTER" och grabbar tag i det som anfaller.