Utvecklingen skrämmer mig

Samma personer som föraktfullt kallade mig datornörd för femton år sedan är de som i dag ser på mig lika föraktfullt för att jag inte är uppkopplad jämt. Jag vet att jag har skrivit om det förut, men det stör mig.

Alla saker sluter sig samman. Allt är sammanlänkat. Google hit och Facebook dit. Allt sluter sig samman som bitar av en T-1000. Staketen blir tydligare. Gränserna har bildats. Jättarna skapas och klampar fram för att förstöra allt i sin väg.

Det som var så fantastiskt med Internet var att det var en egen värld. En värld utan gränser. Ett parallellt universum skapat av sina invånare. Därför blir jag alltid lika chockad när det plötsligt står att jag inte får titta på den här videon online eftersom jag befinner mig i fel land. Vadå "befinner mig i fel land"? Jag befinner mig ju på Internet, era dumjävlar!

Det känns på något sätt som om jag förlorat något i och med allmänhetens intrång på uppkopplingen. Jag har förlorat en fristad och en bit av mig själv. Internet har förlorat sig självt helt och hållet och blivit en kopia av verkligheten i stället för oändliga möjligheter.

Det gör mig nästan gråtfärdig.