Cellar door

Senhösten har promenerat in och knäppt mig på näsan. Som alltid gör det mig kall utanpå och varm inombords. Jag nynnar medan jag diskar och tar allt längre promenader med hunden. Samtidigt så känns det som om jag sitter fast, inte kommer loss, måste röra på mig. Jag städarstädarstädar, men det spelar ingen roll. Det blir inte renare. Jag ägnar tid åt min familj, åt mina djur, och ibland också åt mig själv.
Men samtidigt är det någon pusselbit som saknas. Det kanske märkts bäst här, för jag skriver ju knappt någonting här längre. Ett under om folk fortfarande läser när det mest intressanta på månader är ännu en jävla lista.

Jag saknar att skriva. Jag saknar att skriva här och jag saknar att skriva på andra platser. Jag saknar att skriva på min bok, ni vet, det där utkastet jag började skriva online? Borde jag fortsätta? Någon som minns?