Vampyr-Diarré

Vampire Diaries alltså. Jag ville tycka om den här serien, det ville jag verkligen. Jag försökte se första avsnittet flera gånger, men blev så vanvettigt uttråkad att jag stängde av. Nu har jag sett ett antal avsnitt och måste sluta mig till att det är något av det sämsta träck som någonsin nått ut på internationell TV.

Karaktärerna är lama och trista. De flesta killar ser ungefär likadana ut och klär sig ungefär likadant vilket gör att det är omöjligt att skilja det ena spetstandade hårgelémongot från det andra. För övrigt är det också omöjligt att skilja vampyrerna från människorna eftersom de tidigare inte skiljer sig från de senare på något sätt utseendemässigt. De är inte blekare, har inte spetsiga tänder som syns och beter sig som hormonstinna tonårsidioter oavsett hur många hundra år de är.

Faktum är att själva vampyr-idén är fullkomligt meningslös i sammanhanget. Serien handlar som vanligt om en liten trist skolflicka som några övernaturliga varelser kärar ned sig i och gör vad som helst för utan någon särskild anledning. Visst, hon är rätt snygg, men det är ju alla andra personer i serien också, så jag vet inte vad det skulle göra för skillnad.
Haha. För övrigt har hon en dubbelgångare. När samma skådis har lockigt hår så är hon en ond, ond vampyr och när hon har rakt hår så är hon meningslösa lilla människoflickan Elena. Det är knappt att de ids byta kläder på henne mellan scenerna.
Oavsett... själva vampyrgrejen läggs det knappt någon vikt vid. Det är ett tonårsdrama, ingenting annat. Vampyrerna hade lika gärna kunnat vara knarkare i stället. "VA? Är du ihop med HONOM? Men... alltså... vet du inte att han inte går att lita på? Han är farlig! Han är en... knarkare!"

Sedan har vi ringarna. Gudar vad jag har skrattat åt de här ringarna. Utöver ringar som låter vampyrer gå i solljus utan att skadas (fråga mig inte hur DET fungerar) så finns det alltså en ring som gör att man inte kan dödas av övernaturliga orsaker. Ja, ni läste rätt. Sug på det en stund för att verkligen låta det sjunka in hur urbota töntigt det är. Exakt hur reglerna är har jag inte riktigt förstått, men det verkar vara så att om en vampyr sliter dig i små bitar så helas du och återuppstår om du har den här ringen... fast om en människa sliter dig i bitar så dör du. Något sådant. Hur töntigt får det bli? Hur kan NÅGON över femton års ålder ta den här serien seriöst?

I dag kom droppen som fick bägaren att rinna över och det här inlägget att skapas. En vampyr berättar för en annan vampyr att han måste tillåta sig själv att känna ångest för att kunna känna kärlek... för att... en vampyr KÄNNER mycket MER än en människa! Hell yeah. Vi har alltså borderline-emo-vampyrer med tonårsproblem och för mycket hårgelé som trånar efter en töntig brud för att hon spelas av samma töntiga brud som spelar deras elaka och taskiga vampyrväninna.

Var fan är Buffy när man behöver henne?