Tramseltuss

Ramses gör ännu inte riktigt skäl för sitt ståtliga namn, men visst blir allt bättre. Ett tag morrade han åt husse hela tiden, men det har han slutat med. Nu brukar han till och med komma ilande och glatt skuttandes välkomna honom hem efter jobbet.

Jag har också upptäckt att trots att Ramses är rädd för det mesta, inklusive mellanstora pinnar och sin egen skugga så är han inte ett uns skotträdd. Nyår gick med andra ord galant!

I dag var vi ute och gick med Linda och Gordon. Gordon är en irländsk setter som Ramses har bestämt sig för att sätta på plats en gång för alla. Förvånande nog gick det väldigt bra. Gordon är en timid herre i all sin skrangliga storhet.

Har även upptäckt att det går utmärkt att ha Ramses lös när vi är ute på landet. Han följer mig för det mesta hack i häl och kommer till och med när man ropar! Det är mest inomhus som han är lite tveksam till det där att lystra på matte och husse. Däremot äter han som en häst och mycket av den tidigare rädslan för omgivningarna är helt försvunnen.

Allt som allt är han en härlig liten fåntratt och för varje vecka blir han bättre och bättre!