Jag borde förmodligen skriva någonting här, men jag vet inte vad jag skall skriva. Helt plötsligt känns alla känslor för privata och alla vardagshändelser obeskrivliga.
Jag har inga tankar.
Jag har för många tankar.
Jag låter dagarna försvinna så fort de kan och håller samtidigt fast i dem med näbbar och klor.
Jag har inga tankar.
Jag har för många tankar.
Jag låter dagarna försvinna så fort de kan och håller samtidigt fast i dem med näbbar och klor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar