Grave Encounters (2011)

I går ville jag och August se en skräckfilm. Vi bestämde oss för Grave Encounters. Handlingen är nämligen något jag väntat på under en längre tid. Det handlar nämligen om råmaterialet från inspelningen av en klassisk "ghost hunter"-show som helt logiskt heter Grave Encounters. Teamet låter sig bli inlåsta på ett övergivet mentalsjukhus med tvivelaktigt rykte och skall under natten dokumentera allt med den vanliga tekniska utrustningen.

Jag har sett väldigt många spökjägar-program. En del är bra (Taps!) andra (som den med den engelska jävla skrikande käringen) är riktigt vidrigt usla. Att jag sett många sådana gjorde dock sitt till när jag såg filmen eftersom allt kändes väldigt realistiskt. Särskilt verkligt kändes det när de tog med råmaterial som visade bland annat hur de mutade folk för att säga att de sett spöken i omgivningarna eller när mediet de hade med sig frågade om han fabulerat för mycket under senaste tagningen.

De riktiga spökerierna började väldigt subtilt och bra och det tog lång tid innan helvetet verkligen bröt loss. Det är gott om "jump-scenes" och finns så småningom en del riktigt läskiga effekter och några som är ganska B. Karaktärerna känns trovärdiga i sammanhanget och miljöerna är bra. Överlag är det ganska otroligt att man kan skapa så mycket stämning med såpass billiga medel.

Tyvärr drar de ut för mycket på filmen. När de flesta redan gått åt och de inte kommer ut ur huset och allt är jätteläskigt och det inte finns någon utväg och bla bla bla... ja, då känns det mest bara trist. Hade de varit lite bättre på att avväga filmens längd i förhållande till innehåll så hade den fått ett högre betyg, men nu ger jag den glatt tre döda kattungar!