Den jagar mig varje dag nu, den stora ensamheten. Var jag än vänder mig och vilka som än omger mig så befinner jag mig i dess svalg. Jag spelar ingen roll. Ingenting jag säger är värt någonting. Ingenting jag tycker är värt att bry sig om. Ingen är den enda som står på min sida i någonting. Ingen Alls.
Jag brukade klamra mig fast vid att jag hade Några Få. Det var mycket bättre, för Ingen Alls lämnar en kyla inombords och ett stort tomrum. Ingen Alls samarbetar med det stora, allförtärande ingentinget.
Har jag gått hit till limbo frivilligt? Nej, jag knuffades hit med ett vänligt leende och en försäkran om annorlunda. Jag antar att man bara helt enkelt är ensam i grund och botten, ibland råkar man bara låta sig luras. Självbedrägeri är den enda vägen till lycka, men vad gör man när självbedrägeriet spricker? När man råkar äta fel piller och verkligheten lyser genom sprickorna?
Man känner sig ensam. Slukad. Bortkastad. Bortglömd. Ignorerad. Värdelös.
Jag brukade klamra mig fast vid att jag hade Några Få. Det var mycket bättre, för Ingen Alls lämnar en kyla inombords och ett stort tomrum. Ingen Alls samarbetar med det stora, allförtärande ingentinget.
Har jag gått hit till limbo frivilligt? Nej, jag knuffades hit med ett vänligt leende och en försäkran om annorlunda. Jag antar att man bara helt enkelt är ensam i grund och botten, ibland råkar man bara låta sig luras. Självbedrägeri är den enda vägen till lycka, men vad gör man när självbedrägeriet spricker? När man råkar äta fel piller och verkligheten lyser genom sprickorna?
Man känner sig ensam. Slukad. Bortkastad. Bortglömd. Ignorerad. Värdelös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar