Andrum

Åter igen ett andrum, en nödventil, någonstans där orden kan få sättas på pränt. Jag vet inte vad det är med mig. Borde jag inte vara vuxen och mogen och ansvarsfull vid det här laget? Borde inte jag må bra, eller i alla fall vara tillräckligt tillförlitlig för att göra det jag borde i stället för att sitta här och stirra som en annan idiot. Jag får ingenting gjort. Jag bara skjuter det framför mig, men snart måste det bli blankis för att det över huvud taget skall vara möjligt att fortsätta göra det. Jag skulle ju plugga i dag. Jag skulle skriva arbeten jag låg efter med, men i stället har jag hängt tvätt, dammsugit lägenheten och undvikit att göra någonting mer. Det är som om jag låser mig. Som om hjärnan skaver i huvudet. Jag vet inte vad jag skall göra åt den saken. Jag vet inte vad jag skall göra åt någonting längre. Jag är rädd, men vet inte vad jag är rädd för. Jag borde, borde, borde. Jag önskar att jag hade tio extra glödlampor. Jag önskar att jag hade tio liter extra energi bara sådär från ingenstans. Har sovit dåligt i några nätter, kanske står en del svar att finna i det faktumet. Huvudet sitter inte riktigt fast. Tankarna vill inte riktigt sakta ned till begriplig hastighet.
Jag känner mig så förbaskat värdelöst dysfunktionellt dum i huvudet.