Cthulhu får mig alltid att skratta. Det kanske inte är något trevligt skratt, men det Är ett skratt i alla fall.

Jag drar mig för att åka ned på stan. Det är liksom absolut inte för att jag inte vill träffa Fiia, för det vill jag. Det är inte heller för att det är kallt och rått ute, för det gillar jag. Det är väl mest för att jag inte känner för att träffa någon av alla de där extra människorna som man liksom får på köpet när man släpar sig utanför lägenhetsdörren.
Om jag fick välja så skulle jag nog hålla mig inomhus ända tills vädret blir så erbarmligt uselt att ingen annan vill vara utomhus.

Men jag får göra som jag brukar: Sätta upp delmål och distraktioner i lagom avvägda doser. Första anhalten: Biblioteket. Andra: Den magiska plåtlåtehållplatsen. Tredje: Fiia. Det blir bra.