Vuxenlivets fällor

Min man satt med mina ben över sitt knä och började snart förfasa sig över alla sönderkliade myggbett. Detta ledde vidare till ännu en tirad om att jag tenderar att glömma bort det där med mathållning när han är på jobbet. Sedan föreslog han att vi skulle skaffa en barnflicka åt mig. Alltså, vi har inga barn, så bokstavligt talat en barnflicka åt mig.

"Bara om hon är snygg!" replikerade jag glatt och viftade med tårna.

"Så mycket tjänar jag inte. Nej, det blir nog en stadig, baltisk, barsk kvinna. Som heter Olga." min man såg fundersam ut ett tag. "...och jobbar för ett paket Level och en flaska vodka i månaden... och bor under en presenning!" sedan började han härma denna påstådda baltiska barn(hustru)vakt med grov, rysk brytning: "Du klia, jag skjuta med uzi."

"Och hon bor under en presenning?"

"Ja, eller... hon bor i det där skitsunkiga kolonilottsområdet som ser ut att vara hämtat ur Resident Evil 5. Där kvartar hon i ett litet skjul. Med en igelkott."

"Och halva skjulet har hon hyrt ut till en illegal invandrarfamilj från Lettland!" inflikade jag glatt.

"Och igelkotten är alkoholist."

Där någonstans tappade jag tråden och började i stället berätta om ett (enligt mig) superbra ordskämt jag kommit på under dagen. Det var så bra att jag hade svårt att få fram det mellan skrattsalvorna:

"Jo, Malkav skrev på Facebook "Man vet att man är uppskattad när man...?" och Alv svarade "Slipper att det viner shurikens om öronen på en när man går och handlar glass." och givetvis kunde jag då inte låta bli att svara med: "Fan, det händer mig hela tiden. Jag som trodde det var FÖR att folk uppskattar mig och liksom vill kunna skryta om att de... TRÄFFAT mig!"

Min man tittade mycket trött på mig och blev åter den imaginära barnflickan:
"För extra vodka, jag skjuta "humor" med uzi."