Vackra brev

Jag älskar det skrivna ordet. Jag älskar bokstäver. Jag älskar gamla saker. När jag tänker på att de flesta människor inte vet vad en läskvagga eller ett bläckhorn är numera så är det en liten tagg som sticker till i hjärtat.

I dag försökte jag hitta fint brevpapper. Att skriva brev är en omständlig procedur för mig. Det måste vara fint papper, bra bläck, rätt stift till pennan, vacker handstil, dekorerat kuvert. Det måste kännas själfullt på något sätt. Ett brev skall vara lika delikat visuellt som innehållsmässigt. Att hitta ett brevpapper utan Disneymotiv och utan blommor a la scrapbooking-kärring eller änglar är hopplöst. Totalt hopplöst. Man kan köpa dyra, enkla vita, linjerade blad som säljs som brevpapper, men ärligt talat - då kan man lika gärna använda ett papper ur ett vanligt collegeblock. En gång i vuxen ålder har jag hittat ett bra brevpapper. Det var vitt, tjockt och hade svarta, snirkliga mönster i hörnen, till och med de medföljande kuverten kändes lyxiga. Jag har aldrig lyckats hitta det igen. Numera gör jag egna brevpapper när jag väl kommer mig för att skriva. Jag dekorerar kuverten med egenhändiga frimärken och krumelurer. Jag skriver med bläck och penna. Jag njuter av det, för att skriva sådana brev är som en konst.

Jag önskar att jag hade ett riktigt bläckhorn. I stället har jag en pytteliten Nalle Puh-mugg från en automat utanför ICA. Inte särdeles elegant, eller hur? Jag önskar också att jag hade en läskvagga och en penna som inte bara är gjord i plast.

Det sista att göra innan man skickar ett brev är att försegla kuvertet med ett lacksigill. Det är synd att det skall vara så svårt att hitta en fin sigillstämpel, eller veta var man skall vända sig om man vill ha en personlig. Nu kör jag helt enkelt med en stjärna för det mesta, stundtals även en fransk lilja om jag är på det humöret.
Jag irriterar mig också på lackstängerna man köper i affärerna. Det bästa jag någonsin införskaffat mig i lackväg tycks vara omöjligt att hitta igen. Det var små fem eller åttkantiga, platta bitar av röd lack som man lade på en tillhörande liten metallsked med trähandtag och hällskåra. Sedan höll man skeden över ett ljus till lacket smält och hällde det på plats. Det var det bästa lack som någonsin funnits och om du som läser det här vet var man hittar mer så får du gärna hojta till. (JIPPIE! Napp direkt! Nu skall jag köpa nytt!)

Och nu, till sist, lite frossande i vackra skrivsaker... Säga vad man vill om datorer, men den här skönheten kan de inte uppnå!

Sigill gör allting vackrare!

Läskvaggor eller läskpressar är till för att ta bort överflödigt bläck. Vilka skönheter!

Blyertspennor - släng er i väggen!

Även brevknivar och brevställ ligger mig varmt om hjärtat. Hittade dock inget snyggt brevställ att visa bild på.

Ett rese-etui för bläckhornet. Så sjukt, otroligt, fantastiskt underbart. Jag önskar mig ett sådant här så mycket att jag knappt vet var jag skall ta vägen.

En av de vackraste stämplar jag sett. Från 1800-talets London.