In Veritas och Wardwell Investigations

Vissa nätter när jag ligger och försöker sova funderar jag över rollspelsscenarion. Vissa nätter så ger sig den skämtsamme fotografen Tim, den enhörningsälskande journalisten Jade och den halvalkoholiserade Jack ut på äventyr igen i mitt huvud. Vi försökte spela vidare över Skype, vi som fanns kvar, men Skype suger och det kändes inte rätt utan Tim. Han behövs för att balansera upp mellan Jade och Jacks problem. Med honom var de en dynamisk grupp, med ersättaren blev det bara en grupp på tre ovänner som råkar arbeta ihop.
 Vissa nätter funderar jag över snobben Robert Wardwell och skotten Ross och den bittra Hayley och hur det egentligen gick för Wardwell Investigations.
Visst, det har kommit till andra och folk har gästspelat i båda grupperna, men det var de som var grunden. Början. De som spelade roll.

Det kanske är bäst att jag förklarar mig för er som inte var med.
Det började LinCon 2008. Jag visste det inte då, men det var när det började. Jag blev tillfrågad att spelleda lite Call of Cthulhu och eftersom jag just hade köpt regelboken verkade det som en god idé. Det var det. Jag har varit spelledare innan, men aldrig har jag känt någonting speciellt för det, aldrig har det där flytet som dök upp då tidigare infunnit sig.
Efter det startades en kampanj. Den utspelade sig i Salem och jag bollade med två spelgrupper med olika yrken i samma kampanj. Ibland möttes grupperna under äventyren, ofta gjorde de inte det.
Jack, Jade och Tim arbetade för en Ding-Ding värld-liknande tidning som ofta förde dem helt åt helsike till deras chefs stora förtjusning; "You almost got killed by a death cult? I see GREAT headlines here!"
Robert, Ross och Hayley arbetade på detektivbyrån Wardwell Investigation som minst lika ofta förde dem på villovägar.

Dessa karaktärer framstår ofta lika tydligt för mig som de som spelade dem.
En del scener är så verkliga för mig, som om jag faktiskt varit i närheten och upplevt dem själv. Fördelen med att vara spelledare är att jag inte är begränsad till en karaktärs minnen och känslor, utan jag kan få dem alla. Det var första gången jag verkligen hade kul som spelledare och jag saknar det.

Nu är spelgruppernas medlemmar spridda över världen och sagan är all, antar jag. Jag vill inte att den skall vara det, men vad kan man göra utom att minnas? Tack, mina underbara spelare för alla fina minnen!

Här följer några favoritcitat från spelmötena:

Hayley tittar in i ett rum på Sunnyhill där sängen står på tvären mitt i rummet och nattygsbordet mitt på golvet på andra sidan.
- Well, their feng shui is fucked up.

-----------------------------------------------------------

Einar (som spelar Ross) slår väldigt högt på Spot Hidden när han tittar under en dammig säng:
- Woah! Jag ser alla dammtussarna... individuellt!

-----------------------------------------------------------

Wardwell P.I. har snackat skit om In Veritas och deras flummerier. De skämtade innan de kom till mentalsjukhuset om att det kunde vara utomjordingar som orsakat problemen där. Väl där hittade de några latinos (en död, en galen) och då kläcker Ross ur sig:
- Remember when we talked about there being aliens here...? Well, they could be illegal aliens.

-----------------------------------------------------------  

Tim "I guess he means the industrial docks."
Jade "Why?"
Tim "'Cause there is where you kill people."

Tim hade lite svårt att tro att Twitch faktiskt var en hygglig person och stod envist fast vid att vi skulle bli skjutna om vi drog till hamnen.
Vilket resten av gruppen tyckte var fånigt.. ~

Jack: "No, let's meet him in the docks of flowers and puppy dogs!" 

-----------------------------------------------------------  

Tim: - I think we should play; "Lets Get The Hell Out Of Here".
Jack: - It's my favourite game!  

-----------------------------------------------------------  

Jade och Jack grälar om vem som borde åka med ambulansen:
Jade: - You're the one who's stabbed!
Jack: - You got a house on your head.  

-----------------------------------------------------------  

"Jag ställer min packning framför Tim vars efternamn var Carrier och säger:
Live up to your name, Carrier."
- Jack blir bara drygare