Verkligheten och hans resväska

Det plingade på dörren och jag var noga med att kasta en blick genom titthålet. En grå kostym, grå ögon, välkammat hår och ett ogillande drag kring munnen. I handen höll han en resväska. Jag dubbelkollade att dörren var låst och återvände till datorn.

Ja, nu börjar Verkligheten höra av sig igen. Det har varit skönt att inte umgås så mycket med honom på senaste tiden. Ärligt talat så har vi ju aldrig riktigt gillat varandra, så jag förstår inte varför han känner sig nödgad att envisas.

Senare fick jag ett SMS:
"Varför öppnade du inte? Jag vet att du är hemma."

Jag svarade:
"Du hade din resväska med dig. Du vet att du inte kan bo här."

Från Verkligheten:
"Vi måste verkligen ses snart. Är du hemma i kväll?"

Jag svarade okej. Han får dyka upp i kväll om han vill, så länge han inte stör mig just nu. Har han fortfarande med sig sin resväska så vägrar jag att öppna. Någon måtta får det faktiskt vara.