I dag har jag ringt det svåraste samtalet någonsin. Bamse låg på golvet bredvid mig hela tiden och putsade sin ena tass. Han har umgåtts för mycket med katter, så därmed tvagar han sig själv ständigt. Han brukade till och med slicka på sin tass och tvätta öronen och huvudet. Brukade. När han var yngre och mjukare i lederna. Nu slickar han bara håglöst på framtassarna.
Oavsett, nu har jag ringt. På måndag har vi bokat tid. Det är svårt att inte känna sig som ett monster. Det är svårt att veta om man verkligen har gjort rätt. Det är svårt.
Oavsett, nu har jag ringt. På måndag har vi bokat tid. Det är svårt att inte känna sig som ett monster. Det är svårt att veta om man verkligen har gjort rätt. Det är svårt.
Det är rätt gjort, älskade vän. Jag pratade med Susanne idag och hon undrade hur det hade gått men ville inte riktigt fråga ifall det var för upprivande.
SvaraRaderaBamse kommer att lämna ett stort tomrum hos oss alla men du gör det rätta.
Du gör rätt. Det är svårt att acceptera det själv. Men det är rätt. Det enda vi andra kan göra är att finnas där för dig. Vi kan inte övertyga dig, men vi kan hjälpa dig bära när det blir för tungt.
SvaraRadera